| Publicerad 1904 | Lämna synpunkter |
BESEGLA bese4gla, i Sveal. äfv. 032 (bese´gla Weste; besègla Almqvist), v.1 -ade (G. I:s reg. 2: 75 (1525) osv.) ((†) ipf. -seg(e)lde (-sig-), p. pf. o. sup. -seg(e)ld(h), -lt(h) (-sig-) G. I:s reg. 1: 28 (1521), Mat. 27: 66 (NT 1526), Est. 8: 8 (Bib. 1541), Schroderus Osiander 1: 148 (1635) m. fl. ipf. -selgd(h)e G. I:s reg. 3: 102 (1526), Svart G. I 123 (1561), p. pf. -selgth G. I:s reg. 2: 236 (1525), -selledh G. I:s reg. 3: 202 (1526)). vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.); -ARE, -ERSKA (Broman Gl. (1736)).
förse med sigill l. insegel; äfv. bildl.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., mnt., holl. o. t.] (numera nästan bl. i historisk framställning) sätta l. fästa (sitt) sigill under o. därigenom bekräfta l. gifva rättslig giltighet åt l. stadfästa (en skrift). G. I:s reg. 1: 28 (1521). Haffuer och .. hendrick (v. Melen) woorth opna besigledhe leygdebreff begæred. Därs. 2: 75 (1525). Her sthen stwre .. stictadhe griipsholms closter wtaff thet gotz waar fader lagliga tiilstwndadhe j arff oc nöddhe honum ath besigla samma stictilsze. Därs. 3: 102 (1526). Nehem. 9: 38 (Bib. 1541). The Häreder som icke haffwe jnzeegler att besägle sådane bref medt. G. I:s reg. 16: 255 (1544). En Stadga .. underskrifven och beseglad af Drotsen Bo Jonson. Dalin Hist. 2: 567 (1750). Bref .., hvilka med Tre Kronor voro beseglade. Celsius E. XIV 94 (1774). Ryska sändebudets skriftliga bevis .., besegladt med kejserliga beskickningens .. stora sigill. Crusenstolpe CJ 1: 138 (1845). Beseglarne af traktaten med Polen af år 1419. Styffe Un. 203 (1867, 1880). Ett ej besegladt bref hade den tiden (dvs. under medeltiden) samma brist på giltighet, som nu för tiden en ej underskrifven handling. Hildebrand Medelt. 1: 523 (1884). Hjärne K. XII 70 (1902). — särsk. [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d. o. mnt.] (†) gm (med) sigill (försedd skrift) tillförsäkra. The köpegotz som .. her Sten Stwre besegdledhe in vnder frw inggeborgh. G. I:s reg. 3: 210 (1526). Thet wij thom loffuat oc besigled haffue. Därs. 6: 78 (1529). Thet hulskap (dvs. huldhet) troskap oc Manskap (dvs. tjänst), han wår N(ådigste) h(erre) både loffwat, Sworit, bebreffuat, oc beseglat hade. Därs. 9: 40 (1534).
2) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (i sht i högre stil) bildl. anv. af 1.
a) gifva l. utgöra bekräftelse l. stadfästelse på, definitivt fastställa, stadfästa, göra orygglig, bekräfta; i pass. äfv. få l. vinna bekräftelse, gå i uppfyllese. Sjwtiyo wekor äro bestemda offuer titt folck, .. så skal .. Prophetian (blifva) besigld. Dan. 9: 24 (Bib. 1541; Vulg.: impleatur). Calwinisterna .. säya, at thet (dvs. dopet) allenast betekner och beseglar then nådh och saligheet som menniskian tilförende bekommidt hafwer. O. Martini Pred. D 3 b (1606). (Gud) beseglar them (dvs. nådelöftena) i theras Hierta, som thet (dvs. sakramentet) rätt .. bruka. Svebilius Kat. nr 235 (1689). Han .. vil häldre dö än rygga ett ord af det, som han .. med sin Ed besigladt. Mörk Ad. 1: 87 (1742). När de (dvs. dessa barn) en dag .. inför Dig förnya sina trohetslöften och besegla dem med den Heliga Nattvarden. Handb. 1811, s. 62. Besegladt är de trognas hopp. Ps. 1819, 59: 6. En kyss beseglar vår eviga förbund. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 82 (1830). ”Topp, herr bror!” Och för att besegla brorskapet räckte herr von Spalden handen öfver bordet. Carlén Repr. 2: 92 (1839, 1861). Detta bud .. var liksom hans (dvs. Kristi) yttersta vilja, hans testamente, som han beseglade genom sin död. Franzén Pred. 4: 197 (1844). Kammarjunkaren .. trycker sin tumme mot doktorns till beseglande af vadet. Jolin Mjölnarfr. 5 (1865). Hvad som aftalats i klubbarne, beseglades snart i plena. Odhner G. III 1: 80 (1885). — särsk. [efter eng. seal] i fråga om mormonernas äktenskap för evigheten. De, som försummat att få deras (dvs. sitt) giftermål besegladt för tid och för all evighet. Petrelli J. Smith 89 (1858). Unonius Morm. 39 (1883). Redan vid 10, 11 års ålder ”beseglas” de (dvs. mormonflickor) åt gamla gubbar, och att flickor om 14 år .. invigas i det ”andliga” äktenskapet är ganska vanligt. Därs. 55. NF 18: 121 (1894).
b) (definitivt) afgöra. Det varade intet länge, för än han segrade, och (hans motståndare) Gaderik besiglade sielf hans seger, med sitt blod och sitt fall. Mörk Ad. 2: 137 (1744); jfr a. Mån jag väl glömmer / Hvars död jag med mit råd i dag beseglat har? Kellgren 1: 40 (1786). (Freden med Ryssland) beseglade förlusten af Finland. Ljunggren SAHist. 1: 270 (1886); jfr a. Den husvisitation, som gjordes, bragte i dagen Königsmarks papper, och Sofia Doroteas öde var besegladt. Wirsén i PT 1903, nr 277 A, s. 3.
c) (föga br.) bringa till (definitiv) afslutning; (på ett bekräftande sätt) afsluta; utgöra en (bekräftande) afslutning på. Nya Testamentets Skrifter blefvo .. efter Johannis död .. af de fleste Församlingar antagne och ansedde för en besluten och beseglad Canon. Möller Kyrkoh. 91 (1774). En tår beseglade denna bön. Eurén Orth. 1: 61 (1793). (Påfven Alexander III) hade beseglat denna uppmaning med löfte åt alla dem, som togo till vapen mot Christendomens fiender .. att erhålla för sina synder ett års aflat. Strinnholm Hist. 4: 194 (1852).
d) intyga sanningen af (ngt), gifva l. lämna l. utgöra (tillfyllestgörande) bevis på (sanningen af), bekräfta; i sht i förb. besegla med sitt blod, sin död o. d. Then som anammar hans witnesbyrdh, han haffuer besiglt ath gudh är sanferdugh. Joh. 3: 33 (NT 1526). Män .. aff hwilke månge hafwa medh sitt Blodh beseglt Ewangelium. Schroderus Osiander 1: 148 (1635). I, som med E’rt blod E’r Tapperhet beseglat. Frese Verldsl. dikt. 8 (1724). Bolmmorna som du skickade mig .. hafva beseglat mig din kärlek. Weste Werther 135 (1783, 1796). Beseglande ofta med sitt eget blod .. sanningen af sin lära. Fryxell Ber. 3: 60 (1828; om Luthers lärjungar). Martyrer .. som beseglat sin bekännelse med sitt blod. Geijer I. 6: 36 (1839). Han (hade) beseglat sin ovärdighet genom utsväfningar af alla slag. Bremer G. verld. 6: 57 (1862). Hon beseglade denna trohet med sin död. Cavallin Skr. 75 (1885). En sak, att bygga på, sin halt beseglar / med synglas, prisma, siffror, våg och deglar. Rydberg Dikt. 2: 38 (1891).
3) (†; se dock slutet) sätta (sitt) sigill l. insegel på (ngt) ss. kännemärke, märka l. stämpla med sigill l. insegel. Then beseglade gemeene Apoteke Jorden. Forsius Min. 4 (c. 1613); jfr SIGILL-JORD. — (numera bl. i biblisk stil) i bild. Honom (dvs. människans son) haffuer Gudh Fadher besiglt. Joh. 6: 27 (Bib. 1541; gr. ἐσφράγισεν, Vulg.: signavit, Luther: versigelt); jfr 2 d. Gudz helgha Anda, ther j medh beseglde ären til förlosningennes dagh. Ef. 4: 30 (Bib. 1541; gr. ἐσφραγίσϑητε, Vulg.: signati estis, Luther: versigelt); jfr Handb. 1894, s. 8. Rönigk Fres. 105 (1753). Roos Andaktsbok 1: 541 (1847). Rydberg Magi 6 (1865).
4) [jfr motsv. anv. i ä. d., holl o. t.] (†; se dock b) sätta sigill på (ngt o. därigenom hindra obehöriga att obemärkt komma åt ngt), medelst sigill tillsluta, försegla. Ath han ranszakar och öplösær the besegledhe peninghe. G. I:s reg. 2: 144 (1525). Thå gingo the bort, och förwaradhe graffuena medh wäctare, och beseglde stenen. Mat. 27: 66 (NT 1526); jfr: Jude slächt! .. / Vthsätt wachten och besegla / Grafwen medh Pilati ring. Ps. 1695, 174: 6, Ps. 1819, 112: 6; jfr äfv. Wallin Rel. 1: 109 (1813, 1825). Iach sågh .. ena book .., besigld medh siw incigle. Upp. 5: 1 (NT 1526). Tu Daniel fördöl thenna orden, och besigla thenna scrifftena in til then yttersta tijdhen. Dan. 12: 4 (Bib. 1541). Straxt konungen död var, blefvo alle cancelietz handlingar beseglade. RA 3: 53 (1593). Vpbryta thet som beseglat är. Lex. Linc. (1640, under resigno). jfr: (Birgittas) Lekamen .. (blef) uti en Träkista beseglad och uti en Marmorstens Graf nederlagder. Spegel Kyrkohist. 2: 226 (1707). — särsk.
a) abs. (Ängeln) greep draken .. och kastadhe honom vthi affgrunden, och läste honom igen och besiglde ther offuen vppå. Upp. 20: 3 (NT 1526).
b) [jfr motsv. anv. i holl.] (numera bl. ngn gg i högre stil) mer l. mindre bildl.: tillsluta; dölja, fördölja; bringa till tystnad. Besigla thet the siw tordöna talat haffua, och scriff thet intit. Upp. 10: 4 (NT 1526). Tu (Gud) .. haffuer besiglt haffuet medh titt bodh, och haffuer beslutet och besiglt diwpet. Man. 3 (Bib. 1541). (Det) händer .., at samma sida .., på hvilken jag i läsningen förstår hvart enda ord, upläst fort af min Mästare, är för mig en beseglad bok. Björnståhl Resa 3: 4 (1777); jfr Upp. 5: 1 ofvan. (Evangelisten) såg töcknen / Försvinna från det stora / Beseglade fördolda. Thomander Skr. 2: 595 (1828). Roos Andaktsbok 1: 541 (1847). Skuggornas (dvs. de dödas) tungor äro beseglade. Rydberg Myt. 1: 381 (1886).
Spalt B 1413 band 3, 1904