Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
BESTALLA bestal4a, i Sveal. äfv. 032 (besta´lla Weste; bestàlla Almqvist), v.1 -ade ((†) ipf. -staltte Polit. vis. 141 (1500-talet), p. pf. -stelter P. Erici 2: 327 b (1582)). vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.), -NING (se d. o.); -are (Lex. Linc. (1640; under obsessor)).
(numera bl. ngn gg i historisk l. arkaiserande framställning; jfr anm. nedan)
omgifva (stad, fästning o. d.) med belägringsverk, belägra (se d. o. I 1); jfr BELÄGGA 1 a. G. I:s reg. 1: 93 (1523). Thå läät konung Håkon åter beställa Kongelle. O. Petri Kr. 115 (c. 1540). The hadhe itt gott Feste, Therföre toogh sigh Judas före at bestalla them. 1 Mack. 6: 19 (Bib. 1541). Bestalla, belägra och beskiuta Slott och Städer. Brahe Oec. 11 (1585). Tå the Carthaginenser bestallade honom vthi Syracuus. Schroderus J. M. kr. 51 (1620). Rätt hårdt bestalla. Prytz G. I E 3 b (1621). (G. I) började strax bestalla staden med små särskilta läger. Dalin Hist. III. 1: 38 (1761). Fryxell Ber. 2: 185 (1826). Dalin (1850; betecknadt ss. gammalt). Herr Severin (Norby) bestallar / Det gamla nästet (dvs. Stockholm) allt mera svårt. Bäckström Dram. stud. 198 (1870). O. Alin i Ill. Sv. hist. 3: 193 (1878). — i bild. Min högste frelsare böör migh altijdh åkalla / När synden achtar mijn siel omkring bestalla. Ps. 1572, Een ny wijsa A 5 b (möjl. ssg); jfr Ps. 1695, 251: 9. I morgon ästu död; Strax ormar dig bestalla, / Och matkars vinland’ hähr bestormar alt ditt kött. Kolmodin Qv.-sp. 2: 47 (1750). — jfr OMBESTALLA.
Anm. Att ordet redan i början af 1700-talet varit mindre vanligt, framgår däraf, att det (jämte BESTALLNING) upptages i 1703 års bibel bland ”Swenska ord, som synas mörka, och äro komna vthur bruuk”; jfr Swedberg Schibb. 193 (1716).
Spalt B 1637 band 3, 1906