| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
BESTÅND beston4d (bestå´nd Weste), n.; best. -et; pl. (i bet. 11) =.
(i sht i skriftspr.)
1) [eg. (fientligheternas) afstannande (jfr BESTÅ I 2); jfr bet. stillestånd i mnt., holl. o. t., äfvensom fsv. fördhä han jcke annän bestandt met segh til bake, vthen en löss dagtingen o. motsv. anv. i ä. d.] (†) uppgörelse, förlikning. The beflitade sich .. storliga ther om at thet motte komma til itt gott bestond emellen konung Eric och the Swenska. O. Petri Kr. 178 (c. 1540).
2) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. t.] förblifvande i oförsvagadt l. orubbadt l. oförändradt skick, fortbestånd; fortsatt tillvaro l. existens; stundom närmande. sig 3; jfr BESTÅ I 5 a. Brenner Pin. hist. 99 (1727). Desse män äro .. besutne i landet, interesserade följagteligen i frihetens bestånd. C. F. Scheffer i HSH 16: 178 (1764). Omtankan för Evangelii bestånd tillät .. icke Apostelen (Paulus) lång hvila. Ödmann Str. förs. 1: 8 (1799). Det ena Djurets (dvs. djurartens) bestånd (beror) af det andras undergång. J. Julin i VetANH 24: 106 (1803). Äktenskapet är af Gud sjelf stiftadt, till Samhällens bestånd (osv.). Handb. 1811, s. 90; jfr Handb. 1894, s. 186. Lefvande konstitutionella inrättningar .. äro och förblifva de yttersta garantierna för vårt väl och vårt bestånd som Stat. Argus 1820, s. 1. I hyllen och utspriden en sedelära, som hotar samhällets bestånd. Rydberg Ath. 390 (1859, 1866). Man hade allt skäl att frukta för Kielfredens bestånd. Forssell i 3 SAH 3: 366 (1888). Att betrygga det svenska samhällets lagbundna bestånd. De Geer Minnen 1: 225 (1892). Biskoparnes myndighet, som han (dvs. Karl Wachtmeister) fann nödig för svenska kyrkans bestånd. Därs. 2: 77. Lagen om materiens bestånd måste ega lika stor giltighet som energilagen. Herrlin Tillräkn. 83 (1905). jfr: Hans (dvs. Tarquinius Superbus’) konst at förmå så många til deltagande i hans bestånd (dvs. i upprätthållandet af hans ställning ss. envåldshärskare). Rudenschöld Crit. 7 (1755). — jfr FORT-, O-, VÄL-BESTÅND. — särsk.
a) [jfr t. bestand haben] i uttr. äga l. hafva (ngt) bestånd o. d. (jfr 6 slutet o. 8 slutet), blifva vid makt, blifva bestående, fortbestå, fortfarande finnas l. vara till. At sådan vphöyelse och intrång (som Kristiern I:s i Sverge) .. icke kan .. hafwa något bestånd. G. I:s reg. 1: 19 (1521). Så frampt vår nådige donation skal bestånd hafva. Oxenst. brefv. 1: 203 (1622). (Minnurs o. Rådamans) domar hade ett oryggeligit bestånd. Mörk Ad. 2: 162 (1744). Uti en sådan belägenhet kunde icke ett Samhälle länge ega bestånd. Schröderheim Rob. 1: 3 (c. 1794). Domstolen .. må pröfva, om qvarstaden skal äga bestånd. Tryckfr.-förordn. 1812, 5: 2. Det är ingen anledning, att det slott, som legat vid öns (dvs. Visingsös) norra udde, egt bestånd (ännu) vid unionstidens början. Styffe Un. 173 (1867, 1880). Det rike, Cyrus grundat, egde bestånd i två hundra år. E. H. Tegnér i UVTF 12: 93 (1875). Att vid frivillig öfverlåtelse af fastigheten nyttjanderätten, i brist af förbehåll eller inteckning, ej äger bestånd mot nye ägaren. Läsn. f. folket 1905, s. 108. — särsk.
α) (†) opers.: komma att (oförändradt) fortfara. Befinner migh nu fuller .. något bettre till pass, men så fruchtar jagh doch, at det lärer medh migh intet haffva beståndh. Oxenst. brefv. 8: 346 (1641).
β) (†) i förb. äga bestånd med, stå tillsammans med, vara förenlig med; jfr BESTÅ I 5 f. Om en Stat skulle neka att hålla ett med en annan Stat slutadt aftal, som med dess sjelfständighet egde bestånd, skulle han i anseende till denna Stat sätta sig i samma tillstånd, som om han nekat att erkänna honom. Boëthius Nat. 229 (1799).
b) kam. i förb. laga bestånd, (förblifvande i) laga skick. Tillsynen öfver soldattorpen, i afseende på åbyggnaders vidmakthållande och laga bestånd. Tj.-regl. 1889, s. 395.
c) [jfr mnt. mit bestande, t. mit bestand] (†) i förb. med bestånd (jfr d), med godt bestånd o. d., med bestående resultat; så att (ngt) står sig; pålitligt, med trygghet. På dedt att allt kan bliffva gjort medh beståndh. RP 6: 688 (1636). En annan gång kunde det (dvs. valet af Gustaf Vasa till konung) ske med större bestånd och anseende. Celsius G. I 135 (1746, 1792). (Jag) nödgades .. fyra gånger låta pålägga et dylikt plåster, innan .. (patienten) vardt med bestånd hulpen från .. (sin) sjukdom. Strandberg Præs. i VetA 1764, s. 13. (Sandstenen i Rättvikstrakten) nyttjas med godt bestånd til Pipsten och sidostenar .. i masugnarne. W. Hisinger i VetANH 25: 160 (1804). Hvad förmåga har menniskan verkeligen att alls med bestånd något känna ..? Biberg 1: 339 (c. 1820).
d) [jfr t. mit bestand der wahrheit] (†) i förb. med bestånd af ngt l. med ngts bestånd, utan intrång på ngt, utan att kränka ngt. Med sanningens bestånd, Salva veritate. Med bestånd af lagarna, Salvis legibus. Med bestånd af hans anseende åkk myndighet, Conservata ejus auctoritate. Schultze Ordb. 4932 (c. 1755).
3) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. dan. o. ä. holl.] (†) tryggad o. säker tillvaro; trygghet, välfärd, fromma, (varaktigt) gagn; jfr BESTÅNDELSE, BESTÅNDIGHET 3 samt BISTÅND. G. I:s reg. 1: 164 (1523). Skäninges closters landboor (dvs. arrendegårdar), äghor täppor .. (skola) liggia vnder .. helgandz husett her i Vastena the fatiga til vppehelle oc bestonde. Därs. 6: 285 (1529); jfr 4. Och komer oss .. allom til gangn och bestand at wij haffue wenner j for(bemäl)da Tyska städher. Därs. 7: 342 (1531). (Guds) helige nambn till pris och äre och thesse riks inbyggere till siälegagn och ett roligit bestånd. RA 3: 85 (1593). Ett Teckn och Begynnelse til yttermeere Wenskap och Beståndh. Tegel G. I 1: 78 (1622). jfr: När Konung Erik var efter sit tycke återbragt i någorlunda bestånd, syntes han mera ångra sin ånger än sina gerningar. Celsius E. XIV 231 (1774). — jfr OBESTÅND. — särsk.
a) i förb. långligt bestånd (jfr 2). G. I:s reg. 1: 46 (1523). Att ofvervegha och beslutha om frid, endrektighet och rikesens longligha bestond. RA 1: 126 (1529). Hans k. Ma:t .. verdes .. betenkie .. menige riksens stenders och undersåters gagn, beste och longliget beståndt. Därs. 522 (1547). Svart G. I 88 (1561).
b) i uttr. hafva bestånd med sig, lända till (varaktigt) gagn, o. d. Historier eller Cröneker (böra vara) .. them som epterkomma såsom en spegel, ther the mogha see vthinnan, hwad som bestond eller obestond med sich haffuer. O. Petri Kr. 1 (c. 1540). The vtaff adelen .. satte någen godh rådh fram som bistånd medh sig hade. Svart G. I 129 (1561); jfr Tegel G. I 1: 164 (1622: Bestond). Att the som ährlige gode patrioter wille alt till thet bästa uthtyda, som the see hafwa ett inbördes bestånd med sigh. RARP V. 1: 66 (1652).
4) [jfr fsv. them ther scolamestara är i enecöpung til berning ok bestand samt motsv. anv. i ä. holl.] (ekonomiskt) tryggad existens, ekonomisk existens, (social) ställning; utkomst, bärgning; jfr BESTÅ I 5 b. En krasch, som hotar många affärers bestånd. Trygga någons bestånd. De näringsfång, hvarpå Staden egentligen grundar sitt bestånd. Femårsber. 1822, Sthms län s. 65. Denna olycka hotar hans bestånd. Dalin (1850). Under hans (dvs. Ludvig XIV:s) tid blef genom privilegier och gåfvor (Franska) akademiens bestånd fastare grundadt och dess anseende stadgadt. Ljunggren SAHist. 1: 3 (1886). Arbetsförläggarens ekonomiska ställning och bestånd. C. Rosenberg i Ekon. samh. 1: 218 (1891). — (numera mindre br.) Flera fattiga hushåll drogo sitt bestånd från hans (dvs. prof. Sleincours) frikostighet. Leopold 6: 195 (1786). Hvar och en söker sitt eget bestånd; jeder sucht sich selbst zu erhalten. Möller (1790). (Köpmannens) bestånd liknar vågen: det vaggas fram och åter. Elgström 183 (c. 1809). Jag (har) endast .. Gud och Vänskapen att tacka för mitt bestånd. Atterbom Minnen 546 (1819). — (†) (Kvinnan kan) lätt .. blifva olycklig och osedlig, emedan hon, i brist på eget bestånd, kanske gifvit sig åt en, som hon icke anstår, och som icke anstår henne. Almqvist Arb. ära 8 (1839). — jfr O-, SJÄLF-BESTÅND.
5) [utveckladt ur 2; jfr motsv. anv. i t.] (mindre br.) stadighet, stadga, fasthet, stabilitet; varaktighet; härdighet, soliditet; stundom närmande sig 3. Bestånd .. Status constans. Stabilitas. Sahlstedt Observ. 22 (1773). Gud! gif bestånd .. åt .. detta i nya hyddor inbjudande .. Läroverk! Wallin Invign. 3 (1837). Maskinens bestånd och arbetsförmåga. Tekn. tidn. 1871, s. 30. Det (är) för arbetets (dvs. de nedlagda kabeltrummornas) bestånd .. af den allra största vigt, att cementfogarna blifva fullkomligt hållbara. AB(L) 1895, nr 257, s. 7. — (†) Wij (hade) meer än nog bestella, ath komme rigit tiil någen rolighett eller bestondh igen. G. I:s reg. 12: 78 (1538). Lijka som en timberman, när han itt nytt hws bygger, intet wijdhare tencker, än at han så gör thet, at thet itt bestånd haffuer. 2 Mack. 2: 30 (Bib. 1541; Luther: das es einen bestand habe). Tänck; här är inte bestånd i Werlden; och alt är i loppet. Stiernhielm Herc. 60 (1668). Sedan jag träffat desse så åldrige bevis om furuträdens bestånd (näml. 2 finska furubodar från Erik IX:s tid). U. Rudenschöld i VetAH 7: 110 (1746). Vännskaps bestånd är ikke fast. Schultze Ordb. 4932 (c. 1755); jfr 7.
6) (föga br.) egenskap(en) att stå sig vid en pröfning, att hålla profvet; (ständig) giltighet; jfr BESTÅ I 5 d. Så frampt Profuen skal hafua sit säkre bestånd, at man tryggeliga ther til kan lita. Stiernhielm Arch. H 2 b (1644). Att de räckningar och Liquidationer, som varit med Cronan slutne samt till fyllest utbetalte .. måge uthi deras laga bestånd lemnas. 2 RARP I. 2: 338 (1720); jfr 2 b. Undantagen kunna för ingen del skaka beståndet af en regel, som tyckes ligga djupt på språkets botten. Rydqvist SSL 1: 45 (1850). — särsk. i uttr. hafva l. äga bestånd (jfr 2 a o. 8 slutet), stå sig, äga giltighet. Jagh (kan) intet .. see, huru hans förmeente kraftige skäl .. kunna hafwa bestånd. Hiärne Orth. 134 (1717). Så framt den uträkningen äger bestånd, at Hufvud-Staden utgör en 20:de del af Riket. Tessin Bref 2: 193 (1754).
7) [jfr t. man findet wahrheit, treu, bestand bei den deutschen] (föga br.) framhärdande, ståndaktighet, fasthet, beständighet; jfr BESTÅ I 5 e. Giorde the Istrier j förstone en tapper ansätning (dvs. anfall), Dågh vthan bestånd och framhärdan. Schroderus Liv. 767 (1626). Hon följer i allt ögonblickets ingifvelser, hon har intet bestånd i sig sjelf. Bremer Pres. 273 (1834). Det var icke för Guds bestånd, du var ängslig, utan det var för ditt eget. Wikner Pred. 338 (1877). — jfr OBESTÅND.
8) [utveckladt ur 2; jfr motsv. anv. i t.] (numera mindre br.) tillvaro, existens; verklighet; jfr BESTÅ I 5 h. The förste och ypperste (gärningar), aff huicke the andre theres bestånd bekomme, äre j then förste tafflen, till Gudz ähre och tiänieste jnsatte och ordnede. Ludvigsson Norman 25 (c. 1550). Kärleeken är Hofwuddygden för alla andra dygder, ther the pågrundade äre och hafwa sitt bestånd. Schroderus Uss. G 1 b (1626). En Thron fick nytt bestånd, et Folk nytt lif och fägnad (då Lovisa Ulrika 1744 drog in i Sthm). Dalin Vitt. I. 2: 93 (1751); jfr 5. Begge naturernas bestånd i Christi person. Anjou Lärob. 23 (1842, 1867). Den naturliga rätten, sade Grotius, eger sitt bestånd och sin sanning så helt och hållet oberoende af Guds vilja, att han äfven skulle bestå, om icke någon Gud funnes. Claëson Skr. 1: 31 (1857). Den spinozistiska principen, att de individuella tingen hafva sitt bestånd, sin ”subsistens” i en absolut substans. Rein Psyk. 1: 397 (1876). — särsk. (numera knappast br.) i uttr. hafva l. äga bestånd (jfr 2 a o. 6 slutet), vara till, existera. Ath himmelen haffuer .. warit j förtijden, och jordhen vthaff watnet och watnet (sannol. felaktigt för i watnet) haffuer bestånd hafft genom gudz oord. 2 Petr. 3: 5 (NT 1526). At et väsende är til, som består af sig sielft .. Det är så handgripeligit, at den som tviflar deruppå, han måste ock .. tvifla, om han sjelf värkeligen har bestånd och är en förnuftig mäniskia. Högström Tankar om Gud 19 (1741, 1773). Äga bestånd, (vara til) To exist. Widegren (1788). Allt har bestånd i honom (dvs. Guds son). Kol. 1: 17 (öfv. 1883); jfr 2 a.
9) (†) beroende; i uttr. (ngns l. ngts) bestånd af ngn (l. ngt), beroende (med afs. på sin existens) af ngn (l. ngt); hafva (sitt) bestånd af ngn, för sin existens vara beroende af ngn; jfr BESTÅ I 6 d. Vårt bestånd af Gud, Our dependance of God. Serenius (1741). Alle denne store kroppens lemmar .. hade .. tagit sin skapnad, at altid så blifva och at hafva sit bestånd den ene af den andre. Dalin Mont. 151 (1755); jfr 8. Hafva bestånd af sig sjelf, A seipso dependere. Sahlstedt (1773). — jfr SJÄLF-BESTÅND.
10) (†) (ngts) väsen(de), det väsentliga (i l. af ngt); jfr BESTÅ I 10 a. Det uppkommer .., ur begreppet om en lycklig samfundslefnad, en mängd af dygder, som nödvändigt måste ingå i dess bestånd. Lehnberg Pred. 1: 287 (c. 1800). (Dina ädlare krafters) vårdande och verksamhet utgör beståndet af ditt rätta lif och grunden för ditt till Gud vända hopp. Wallin 1 Pred. 2: 301 (c. 1830). jfr: Itt Vthtogh, om Kiöp-Handelen .. Medh Thesz Bestånd, Nyttor, och wesentelige Deelar. Risingh Kiöph. (1669; boktitel).
11) [efter t.; jfr motsv. anv. i dan. o. i holl. dial. Anm. Denna i sv. jämförelsevis unga anv. förekommer långt tidigare i vissa ssgr (se BESTÅNDS-DEL, -PARTIKEL, -ÄMNE b) än hos det enkla ordet] (i sht i fackspr.) (sammanfattning af) det hvaraf ngt består (jfr BESTÅ I 10 b), beståndsdelar; sammansättning; samling, komplex. Med samma ord menar jag .. ett ord till sitt fonetiska bestånd så likt det hörda, att åhöraren icke märker någon skilnad. Lundell Rättst. 33 (1886). Det personliga intresset .. vill veta besked om ätterna uti deras nuvarande bestånd af grefliga, friherrliga och adliga ätter. Fahlbeck Sv. adel 1: 104 (1898). Japan ämnar ingalunda slå sig till ro med sin krigsflottas nuvarande bestånd. GHT 1906, nr 32, s. 4. — jfr BRÖDSÄDS-, HUFVUD-, LJUD-BESTÅND m. fl. — särsk. om samling l. komplex af i ett l. annat afs. likartade ting inom ett visst område l. på viss plats osv.
a) skogsv., bot. o. landt. i fråga om växter, särsk. träd. Agardh (o. Ljungberg) Stat. III. 1: 314 (1857; i öfv. fr. t.). Med bestånd förstås hvarje del af skogen, som genom trädslag, ålder, täthet eller växtlighet skiljer sig från sin omgifning. Björkman Skog. 7 (1868). Sålänge beståndet är slutet, förbättrar tallen skogsmarken genom sitt rika barraffall. Därs. 20. Rent, tätt, glest, luckigt, uthålligt bestånd. Hahnsson (1884). (Afvenbok) blir i glest bestånd lågstammig eller buskartad. Juhlin-Dannfelt 8 (1886). (Baljväxter) böra alltid till betydlig mängd ingå i beståndet å vallar, hvarigenom äfven fodret vinner i näringsrikedom. Dens. 25. Nedanför offerkullen bildade björkarna ett litet lummigt bestånd invid en fri, grönskande .. plats. Hemberg Oban. st. 63 (1896). Den vanligaste (blomväxten i Riondalen i Kaukasus) är en stor, hvitblommig umbellat, mycket lik Sium latifolium i vårt land, hvilken bildar rätt täta bestånd. SDS 1897, nr 348, s. 1. De bestånd af vass, säf, fräken etc., som kantat stränderna. 2 Uppf. b. 5: 193 (1902). — jfr ASK-, ASP-, BJÖRK-, BLÄDNINGS-, BOK-, BOTTEN-, BUSK-, FRÄKEN-, GRAN-, GRÅVIDE-, GRÄS-, GÄDDNATE-, LÄRKTRÄDS-, NÄCKROS-, PLANT-, SKOGS-, SÄF-, TALL-, TRÄD-, UNDER-, UNGGRAN-, VASS-, ÖFVER-, ÖRT-BESTÅND m. fl.
b) (ny anv.) i fråga om djur. Stigfjordens nuvarande bestånd af rödspottor. SD(L) 1900, nr 545, s. 3. Från dessa bestånd af kraftig stammhummer borde man sedan kunna beräkna, att yngel skulle spridas åt alla håll. PT 1904, nr 68, s. 3. — jfr DJUR-, FÅGEL-, SILL-BESTÅND m. fl.
c) [sannol. utveckladt ur a] i annan anv. I det gammalmodiga, småstadsmässiga beståndet af låga trähus (i Hälsingfors) ha under de sista femton åren uppvuxit bitar af en framtida storstad i modernaste stil. Tikkanen i Finland 346 (1893).
(2) -ÄGANDE03~200, p. adj. (numera knappast br.) bestående, beståndande (se BESTÅ I 5 a γ). Lindblom Log. 235 (1836). Den store Gustaf hade .. bringat till ett lyckligt, ehuru icke för framtiden beståndägande, slut det 3:e af de ärfda krigen. Gyllengranat Sv:s sjökr. 1: 182 (1840).
B: BESTÅNDS-BESKRIFNING03~020. I beståndsbeskrifningen bör såväl humushaltens som matjordens djup angifvas. Cnattingius 139 (1878, 1894). —
-BILDANDE~200, p. adj. (bestånd- A. G. Kellgren) Hvasstarr .. förekommer beståndbildande på Dalelfvens stränder uti sjelfva öfversvämningsområdet. A. G. Kellgren i LAHT 1891, s. 111. Träd, ägnadt att uppträda i egentlig mening beståndsbildande. Andersson Växtvärld. 46 (1896). Att jorden innehåller mycket kalk, säga oss esparsett .. och vialer .., men naturligen blott, när de uppträda beståndsbildande, dvs. massvis. Handtv.- o. landtm.-bl. 1905, s. 58. —
(11) -DEL~2. [efter t. bestandteil; jfr d. bestanddel, holl. bestanddeel] del l. ämne l. moment som ingår i ett helt; integrerande del, komponent; ingrediens; element; jfr -PARTIKEL. Nickel utgör en viktig beståndsdel i nysilfver. Sahlstedt (1773). Hjelm Intr. i VetA 1784, s. 8. Vattnet .. lämnade .. intet teckn af saltaktige beståndsdelar. Landell Bligh 70 (1795). Fosfor utgör en beståndsdel af åtskilliga mineralier. Berzelius Kemi 1: 182 (1808, 1817). Ordens enklaste ljud och beståndsdelar. Moberg Gram. 13 (1815). Askan i träden har i allmänhet samma beståndsdelar, men i olika förhållanden. Agardh Bot. 2: 266 (1832). Menniskan utgöres af tvenne stridiga beståndsdelar, kropp och ande. Tegnér 4: 53 (1836). Våra eröfringar hade .. fyllt (vårt språk) .. med främmande beståndsdelar. Geijer I. 2: 241 (1840). En .. sofokleisk tragedi, utan särskild lyrisk beståndsdel, är Kungarne på Salamis. Cavallin Skr. 9 (1879). Undersökas naturföremålen .. genom kemisk analys, sönderdelning i olikartade beståndsdelar, så finner man dessa yttersta beståndsdelar, som på vetenskapens närvarande ståndpunkt måste betraktas såsom elementer, uppgå till endast omkring 70. Rosenberg Oorg. kemi 9 (1888). Det nya beläggningsämnet utgöres .. af en massa, hvari makadam ingår som en väsentlig beståndsdel. PT 1905, nr 270 A, s. 2. jfr ASK-, FINJORDS-, GRUND-, HUFVUD-BESTÅNDSDEL m. fl. —
-EGENSKAP~002. En af skogsträdens vigtigaste s. k. beståndsegenskaper .. deras förhållande till ljus och skugga. Thelaus Skog. 3 (1865). —
(11) -ENHET ~02 l. ~20. (föga br.) Vid betraktande af ett ämnes värde har man särskildt att gifva akt på värdet af en viss beståndsenhet af ämnet (ämnets pris). NF 1: 476 (1875). —
-FIGUR~02. FFS 1879, nr 14, s. 13. Uträkning (af kartor) jemte uppgörandet af koncepthandlingar dertill och samling af ego- och beståndsfigurer. Därs. 1891, nr 46, s. 6. —
-KARTA~20. Hushållningskartor, äfven kallade Beståndskartor, .. hopsättas reviervis. Thelaus Iaktt. rör. skogsväs. 59 (1868). —
-KLASSTABELL—0~02. Beståndsklasstabell, en högst vigtig handling. Thelaus Iaktt. rör. skogsväs. 62 (1868). —
(2) -KRAFT~2. (föga br.) Honom (dvs. Gud) liknar Naturen i sin stora Ordning, hvars Bestånds-kraft är just detta samma Mest Rätta. Thorild 2: 229 (1792). —
-LUCKA~20. Får vinden .. — t. ex. i uthuggningar och andra beståndsluckor — spela in, finns det intet som kvarhåller boklöfven. R. Sernander i Sv:s rike I. 2: 31 (1900). —
(4) -MEDEL~20. (föga br.) (Människorna måste,) i sitt anletes svett, tillkämpa sig beståndsmedlen för sin dock alltid obelåtna varelse. Wallin 2 Pred. 3: 244 (1817). —
-MEDELSTAM ~002. Stammar, som .. representera ett bestånd (eller en stamklass), kallas bestånds- (eller klass-) medelstammar. Kinman Guttenberg 31 (1890, 1903). —
(11) -PARTIKEL. (†) beståndsdel. Rökens saltaktiga bestånds-particklar .. ingå och fästa sig med sädes-kornen. E. Wäsström i VetANH 24: 59 (1803). —
-RENSNING~20. Tiden för beståndsrensningen, hvarvid en starkare gallring skulle företagas. Björkman Skog. 250 (1868). —
-RIKTHÖJD~02 l. ~20. Fordras ej alltför stor noggrannhet, kan uppskattningen för vanliga bestånd ske efter beståndsrikthöjden. Kinman Guttenberg 57 (1890, 1903). —
(2) -SÄTT. (†) Til alt hvad Skaparen velat framskaffa, fordras ju, så til verkelig varelse som bestånds-sät .. hans oändeliga vishets och makts utöfning. Liljestråle Præs. i VetA 1784, s. 21. Almqvist (1844; betecknadt ss. föga br.). —
(2) -TID~2. (mindre br.) Bestånds tiden, Tempus durationis. Sahlstedt (1773). Efter den erfarenhet man under Bolagets beståndstid vunnit. V. Rappe i Ad. prot. 1789, s. 580. Almqvist (1844; betecknadt ss. mindre br.). Dalin (1850). —
-UPPSKATTNING~020. I allmänhet är vid beståndsuppskattning icke det förfarande det bästa, som lämnar det noggrannaste resultatet. Kinman Guttenberg 57 (1890, 1903). —
-VÄNTEVÄRDE~0020. Beståndsväntevärdet har närmast till föremål ett särskildt bestånd, som följes från dess ursprung till tiden för afverkning. J. v. Engeström i Ekon. samh. 2: 193 (1895). —
-ÄMNE~20. (föga br.)
a) filos. till 8: substans. Är det (dvs. jaget) en substans, det vill säga, ett verkligt beståndsämne, som har predikater; eller en förening af blotta predikater, utan något varelseämne som de tillhöra? Leopold 4: 308 (c. 1820). Schulthess (1885).
b) till 11: hufvudsaklig beståndsdel. Sandsten och Flo-kalk, den senare stundom mellanbäddad af Ler- och Mergelskiffer, utgjöra beståndsämnen för alla (flöts-)hvarfven (i Rättvik o. omnejd). W. Hisinger i VetANH 25: 147 (1804). Almqvist (1844; betecknadt ss. ej synnerligen br.). Dalin (1850). Larsen (1884).
Spalt B 1706 band 3, 1906