| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
ASK as4k, sbst.1, r. l. f., i åtskilliga trakter ss. Vgld, Gottland, Öl., Västmld, Dalarna äfv. m. (f. Aurivillius Gr. 29 (1684), Lind (1749), Möller (1790), Weste, Dalin (1850), Lundell; m. Sahlstedt, Nyström (1794), De Geer Skr. 1: 5 (1839, 1892), jfr formen asker Var. rer.; jfr äfv. Rydqvist SSL 2: 305); best. -en; pl. -ar ((†) -er Linné Gotl. 222 (1745)).
växtsläktet Fraxinus Lin., i sht arten F. excelsior (stundom till skillnad från de öfriga arterna kallad vanliga l. allmänna asken); exemplar af nämnda släkte l. art; äfv. askträ, askvirke. Fraxinus .. asker. Var. rer. 57 (1538). Franckenius Spec. E 2 a (1659). BB 13: 5 (Lag 1734). Ask är et nyttigt träd til .. Musical Instrumenter, Axlar och andra sega åkerredskap. Linné Västg. 67 (1747). Oden mentes vara ypperst bland Gudar, .. Asken bland träd. Dalin Hist. 1: 159 (1747). Et käril af Ask. G. Bonde Præs. i VetA 1756, s. 4. Asken är et förträffeligit Träd, til utseende, til skygd, til virke och til sina löf, hvilka älskas af fåren, såsom et smakeligt och hälsosamt foder. Leche Vilda träds plant. 20 (1764). Jag Askens ädla växt, jag Almens krona vördar. J. G. Oxenstierna 2: 93 (1796, 1806). Asken trifves (i Sverige) till 62:a lat(itud)graden norr ut, och söder ut ända ned i Skåne. Ström Skogsh. 64 (1822, 1846). Asken Ygdrasils rötter genomgingo afgrund, jord och himmel. Geijer II. 1: 225 (1825). F(raxinus) caroliniána .. Americansk A(sk). Lilja Flora öfv. odl. vext. 158 (1839). Af (vanliga) asken finnas flere afarter, som uppstått genom kulturen. Hängasken, krusbladiga asken m. fl. Agardh (o. Ljungberg) Stat. III. 1: 231 (1857). Den Rundbladiga Asken. (Fraxinus rotundifolia). Holmgren Sv:s löfträd 89 (1861). Asken var fordom, och är ännu bland allmogen, ett heligt träd… Askarna äro skogens förnäma; de slå sist ut sina löf och fälla dem först. Fries Ordb. (c. 1870). Asken är tomte- och familjeträdet. E. Wigström i Ord o. bild 1896, s. 13. Den enkelbladiga asken (Fráxinus simplicifólia) .. har odelade blad. J. Bäckman i Läsn. f. folket 1897, s. 157. — jfr GULD-, HÄNG-, KÅL-, MANNA-, RÖD-, SVEP-ASK m. fl.
-ARTAD~20, p. adj. särsk. (i pl.) ss. benämning på naturliga familjen Oleaceæ (Fraxineæ). Agardh (o. Ljungberg) Stat. III. 1: 229 (1857). Nyman Bot. 339 (1858). —
-BARK~2. (aske- Stiernman Com. 4: 1168 (1688). G. Bonde Præs. i VetA 1756, s. 5, Retzius Fl. oec. 268 (1806; jämte ask-)) Linder Fross. 34 (1717). Askbark. Dåger til föda för Hjortar öfver vintern. Rothof 19 (1762). Mot maskar har begagnats dekokt af stött askbark i mjölk eller vatten. J. Bäckman i Läsn. f. folket 1897, s. 155. —
-BLAD~2. A. Modeer i VetANH 13: 164 (1792). Dekokt på askblad är ett godt afförande medel. Mahn Sv:s löfskogar 24 (1855). Ända från forntiden har man ansett, att askbladen fördrifva ormar. J. Bäckman i Läsn. f. folket 1897, s. 156. —
-BLADIG~20. som har blad hvilka likna askens; särsk. i förb. (den) askbladiga lönnen = -LÖNN. Agardh (o. Ljungberg) Stat. III. 1: 249 (1857). Af utländska, äfven hos oss odlade lönnarter förtjena omnämnas: den askbladiga lönnen (Ac(er) Negundo). Cnattingius 85 (1876, 1894). —
-FETT~2. (aske- Retzius (jämte ask-)) (numera knappast br.) jfr -OLJA. På en del ställen tilreder Bonden af Asken en vidbränd Olja, som han kallar Askefett. Retzius Fl. oec. 268 (1806). —
-FLY~2, sbst. zool. den till nattfjärilarna hörande insektarten Catocala fraxini Lin., blå ordensbandet. Det största europeiska ädelflyet är askflyet .., som .. är såsom puppa af samma färg, som barken af de träd, hvarpå han lefver, askar, popplar, björkar och almar. Rebau Naturh. 1: 619 (1879). —
-FRÖ~2. (aske- Stiernman Com. 4: 1168 (1688)) jfr -KÄRNA. Trozelius Rosensten 42 (1752). Askfrö, eller kärnar, mogna och torrkade, tuggas och nedsvälgas några stycken i sender om morgonen i tjockt och osundt väder. Linderholm Hand-lex. f. landth. 1: 78 (1802). Askfröet mognar gemenligen i October. Retzius Fl. oec. 267 (1806). Lindgren Trädg. 5: 2 (1874). —
-GREN~2. —
-KNOPP~2. —
-KOL~2. För Järn- och Stål-arbetare äro Ask-kolen särdeles tjänlige. Fischerström 1: 212 (1779). Mahn Sv:s löfskogar 23 (1855). —
-KVIST~2. —
-KÄRNA~20, sbst. = -FRÖ. Ask kjärnar. Tjäna åt Såckerbagare, at såsom cobeber och mandel smälta såcker omkring och tilreda et slags confect utaf. Rothof 19 (1762). Fischerström 1: 207 (1779). Mahn Sv:s löfskogar 25 (1855). —
-LAF~2. lafarten Ramalina calicaris Lin., särsk. var. fraxinea (Lichen fraxineus Lin.), limlaf; jfr -MOSSA. J. P. Westring i VetANH 15: 24 (1794). Asklaf (Limlaf) finnes merändels på alla löfträd, men isynnerhet på ask, pil och ek. Mahn Sv:s löfskogar 21 (1855). C. E. Bergstrand i Prakt. handb. 1: 1019 (1885). —
-LAKE~20. (aske-) jfr -SAFT. Kräfvetan (dvs. kräftan) förekommes, om hon ej varat för länge, då en miuk och sliten linneklut doppad i ljum Aske-laka lägges på skadan. Trozelius Rosensten 46 (1752). —
-LUND~2. Möller (1790). Atterbom Minnest. 2: 75 (1840). Lönnrot Fin.-sv. lex. (1880, under saarnikko). —
-LÖF~2. (aske- G. Bonde, A. Wijkström i VetAH 20: 259 (1759)) Stiernman Com. 4: 1095 (1688). Et vatten, som af Askelöfven utdrages, är utvärtes godt för sjuka ögon, och invärtes at hela och rensa Njurarna. G. Bonde Præs. i VetA 1756, s. 5. Asklöfvet ätes begärligt af husdjuren. J. Bäckman i Läsn. f. folket 1897, s. 155. Detta gullgröna regn af frostbitna asklöf jag som gosse sett om höstmorgnarna singla ner. A. T. Gellerstedt i PT 1902, nr 95 A, s. 3. —
-LÖFS-SAFT—0~2. (aske- Montin, Fischerström) Lyckadt Försök, at med Askelöfssaft bota giftiga Ormars bett. L. Montin i VetAH 26: 149 (1765; öfverskrift). Fischerström 1: 208 (1779). —
-LÖNN~2. (aske- A. J. Retzius) trädet Negundo fraxinifolia Nutt. (Acer negundo Lin.), askbladig lönn. A. J. Retzius i VetANH 19: 49 (1798). Lilja Flora öfv. odl. vext. 157 (1839). Jag afskyr ask-lönnen, som en modern sjukling koketterande med sin bleksot! Strindberg Blomst. 14 (1888). —
-MASUR~20. (aske- Forssell Hist. II. 1: 22 (1875; cit. fr. c. 1560)) Askmasur förekommer ofta i ganska stora och vackert tecknade stycken. Cronquist 71 (1878). —
-MOSSA. (†) = -LAF. Linné Flora 416 (1755). Askmossa v(äxer) på Ask och Ek. Hoffberg Växtr. 434 (1792). —
-OLJA~20. (aske- G. Bonde Præs. i VetA 1756, s. 12) (numera knappast br.) jfr -FETT. Almanach t. Gbgs hor. 1751, s. A 16 b. Ingen är, som sätter mera värde på Asken än Finnarna; ty de tilreda sig häraf et Panacé, under namn af Sarnen-tärva eller Ask-olja, hvilken de bruka mot alla krämpor och sjukdomar, som besvära dem. G. Bonde Præs. i VetA 1756, s. 9. Mahn Sv:s löfskogar 24 (1855). Hahnsson (1884). —
-PIK~2. (aske-) (fordom) Musqueter, sköfflar och spadher, askepikar etc. .. äro här särdeles för de svänska ryttare högheligen aff nödhen. Oxenst. brefv. 8: 329 (1636). —
-PINNE~20. —
-PLANTA~20, sbst. Omkring stora Ask-trän uprinna ofta en myckenhet Askplantor. Fischerström 1: 205 (1779). Ackermann Vilda träds såning 97 (1807). A. T. Gellerstedt i PT 1902, nr 95 A, s. 3. —
-PLANTERING ~020.
-RIBBA~20. Köl, bog och spant (till dessa båtar) bestå af dubbla, omsorgsfullt ”basade”, smala ask-ribbor. AB 1901, nr 143 A, s. 3. —
-ROT~2. (aske- Franckenius, Rudbeck, Lind (1749, under diptam; jämte ask- under eschenwurtz), Deleen)
1) rot af ask. Om jag lägger om våren i Ny Måne en gammal Aske-Rot med några Telningar på, En half aln diupt uti jorden, så skiuter den upp en hel Buske, samma Sommar. Rosensten Skog. 15 (1737). Väggarne .. äro af teak, men fyllningarna äro .. af polerad askrot. SD(L) 1896, nr 273, s. 4.
2) [jfr ä. d. askeurt, ä. t. eschenwurz; anledningen till benämningen är örtbladens likhet med askens] (†) växten Dictamnus albus Lin. (Dictamnus fraxinella P.), diptam; äfv. om den i medicinen använda roten af denna växt: diptamrot. Franckenius Spec. B 3 b (1638, 1659). Fraxinella fl(ore) albo. Hwijt askeroot. Diptamroot. Rudbeck Hort. bot. 44 (1685). Polemonium verum fl(ore) albo. Askeroot hwijt. Därs. 92. Lind (1749, under diptam o. eschen-wurtz). Deleen (1836, under diptam). —
-SAFT. (†) = -LAKE. Om man i pestetiden dricker ett skedblad Ask-saft på nykter maga, så behöfver man ej frukta för fläckfeber eller pesten. Trozelius Rosensten 47 (1752). A. Modeer i VetANH 13: 164 (1792). —
-SKOG~2. (aske- Juslenius, Retzius. ask- Lind (1749)) Juslenius (1745). Retzius Fl. oec. 265 (1806). Lönnrot Fin.-sv. lex. (1880, under saarnisto). —
-SLÄKTE(T)~20. Askslägtet är tämligen talrikt, innehållande omkring 40 arter, af hvilka största delen vexa i N. Amerika. Agardh (o. Ljungberg) Stat. III. 1: 229 (1857). Holmgren Sv:s löfträd 86 (1861). —
-SPÅN~2. (aske- G. Bonde) Det föregifves, at en Askespån, hållen i hvardera handen, til dess den blifver varm, skal hindra blodet at flyta, af hvad sår det är. G. Bonde Præs. i VetA 1756, s. 5. J. Bäckman i Läsn. f. folket 1897, s. 156. —
-SPÖ~2. (aske-) En Orm .., sakta rört med et aske-spö, skal strax stelna och bårtdö. G. Bonde Præs. i VetA 1756, s. 6. —
-STAM~2. Rothof 19 (1762). Ask-stammen upväxer hastigt til ansenlig storlek, och kan ärnå mer än trettio fots högd. Fischerström 1: 208 (1779). Thomson 207 (1862). —
-STICKA~20, sbst. Af asken beredde man fordom sårträdet (Wundholz, lignum vulnerarium), d. v. s. askstickor, tillredde efter vissa mystiska reglor, hvarmed förrättades sympathetiska kurer. Agardh (o. Ljungberg) Stat. III. 1: 230 (1857). —
-STRIT~2. [jfr t. eschencikade] zool. insektarten Cicada fraxini F. Dalin Fr.-sv. ordb. (1872, under cigale). Nya Pressen 1895, nr 254, s. 2. —
-STUBBE~20. —
-TELNING~20. Linderholm Hand-lex. f. landth. 1: 79 (1802). A. T. Gellerstedt i PT 1902, nr 95 A, s. 3. —
-TRÄ~2. (aske- G. I:s reg., Lex. Linc., Bromelius, G. Bonde. ask- Serenius (1734, under ash)) [fsv. aska trä]
1) virke l. ved af ask. Hwar (dvs. om) samme spettzer (dvs. spjut) icke aff asketrää alle giorde bliffwe kunne, Szå må the well giorde bliffwa aff fure och annett trä. G. I:s reg. 17: 93 (1545). Tändernas utväxande hos barn skal befordras därigenom, at de få tugga på Asketrä. G. Bonde Præs. i VetA 1756, s. 4. Ekenberg (o. Landin) (1888).
2) (numera nästan bl. i talspr.) = -TRÄD 1. Lex. Linc. (1640, under fraxinus). Fraxinus .. Ask, Asketrä. Bromelius 31 (1694). Fischerström 1: 205 (1779; se under -PLANTA). —
-TRÄD~2. (aske- B. Olavi, Tillandz, G. Bonde, Atterbom Minnest. 1: 152 (1847). ask- Almanach t. Lunds hor. 1783, s. B 4 a)
1) växten ask ss. släkte l. individ. Musten aff Asketrädh. B. Olavi 23 b (1578; möjl. best. af -TRÄ). Tillandz B 8 a (1683). G. Bonde Præs. i VetA 1756, s. 3. Spåmön vet ock, hvar / Heimdall gömt hornet: / Under det höga / Askträdets blad! Atterbom Siare 1: 9 (1841). Askträdets frukt är en så kallad vingfrukt. J. Bäckman i Läsn. f. folket 1897, s. 153. jfr VILD-ASKTRÄD.
2) (numera knappast br.) = -TRÄ 1. Afzelius Herv. 94 (1811). Pilar och klubbor af asketräd. Atterbom Minnest. 1: 152 (1847). —
-TRÄDS-BARK—0~2. (aske- Stiernman) (föga br.) = -BARK. Stiernman Com. 4: 1085 (1688). Trozelius Rosensten 47 (1752). —
-VIRKE~20. Lind (1749). Rothof 19 (1762). Askvirket står i flera afseenden ekvirket nära och öfverträffar det likasom allt inhemskt virke genom sin stora seghet. Cnattingius 10 (1894). —
B (numera bl. i bygdemålsfärgadt språk, föga br.): ASKE-BARK, -FETT, -LÖF, -ROT, -SKOG, -TRÄ, -TRÄD m. fl., se A.
Spalt A 2464 band 2, 1902