| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
BESTÅNDIGHET, f.
1) till BESTÅNDIG, adj.1 1 c: beständighet (se d. o. 1 a). Beståndigheet i ordh och löffte. Lex. Linc. (1640; under fides). Den beståndigheet och stadigheet i desse förbe(mäl)te beswärligheter, som alle hadhe stått fast uthi. RARP 6: 288 (1658). — särsk. till BESTÅNDIG, adj.1 1 c slutet. Så prisar nu Euangelisten Johannis beståndigheet, at han bleff fast och troligha ther widh, som han om Christum betyghat hadhe. L. Petri 1 Post. D 3 a (1555). Beståndigheet j frestelsen. Därs. S 7 a. Beståndighetena j förfölielsen. P. Erici 1: 89 a (1582). Menniskian (kan) i sigh sielf ingen beståndigheet eller wiszheet hafwa, vtan wanckar alltijd hiit och tiit. Muræus 4: 179 (1648).
2) till BESTÅNDIG, adj.1 2: beständighet (se d. o. 2 a). Een Lustigh Comoedia .. Hwar vtinnan .. Lärdom och skickeligheet, som aff bokligha konster hämptas, sampt thes beståndigheet, mz andre förwanskelighe håfwor och Ähra, mz thes obeståndigheet jämnföres. Chronander Surge (1647; i titeln). Alt hwad som bygges på Jorden, kan ey ernå någon Beståndighets Spetts. Lacander Likpr. ö. Gyllenstierna 50 (1706).
3) till BESTÅNDIG, adj.1 3: gagn, nytta. Til menige rikisins velferd oc bestandighet. G. I:s reg. 3: 28 (1526). Skulle thet göra en ewigh bestondigheet, bådhe then heligha Kyrckia, Adelen och then menige Man. Tegel G. I 1: 283 (efter handl. fr. 1530).
Spalt B 1715 band 3, 1906