| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
BESTÄMD bestäm4d (bestä´md Weste), p. adj. -are.
— jfr OBESTÄMD.
1) [jfr eng. determined, decided, fr. déterminé l. décidé à faire qch] motsv. BESTÄMMA, v.1 4 d, om person: som definitivt beslutat sig (för att göra ngt); besluten, deciderad; numera i sht med inf. med att, ofta föregånget af prep. för. Jag är fullt och fast bestämd att resa i morgon. De la Gardie var .. ganska bestämd för upprätthållande af Karl Gustafs testamente. Fryxell Ber. 13: 22 (1846). Sedan riksdagsmännen varit hemma öfver påsk, återkommo bönderna, om möjligt ännu mera bestämda att förkasta lagen. De Geer Minnen 2: 235 (1892). Gautsch (lär) vara bestämd för att upplösa parlamentet. PT 1905, nr 225, s. 2. — (†) Slå! förrän trälen sjelf sin boja hunnit lossa: / slå förrn hans fria arm till motvärn är bestämd. Ling Eylif 12 (1814).
2) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t. samt fr. déterminé] icke vankelmodig, fast, som vet hvad han vill; resolut; som stadigvarande egenskap om person, karaktär, vilja o. d.; jfr BESLUTEN 2. Kontorschefen är en human och vänlig man, men på samma gång mycket bestämd. Lindfors (1815). Se, hur fast dess vilja föres / mot sitt mål, bestämd och sträng! Tegnér 2: 317 (1823). Den rättrådige, hofsamme, men bestämde Ehrenpreus. Crusenstolpe Mor. 1: 17 (1840). Af en högst bestämd karakter, som yttrade sig i det största som det minsta, gaf han denna bestämdhet åt alla sina företag. Geijer I. 2: 281 (1845). En böjlig själ står ej så väl sitt kast / Som en utaf det mer bestämda slaget. Strandberg 5: 271 (1862). Hennes väsen (var) mildt .. men bestämdt. De Geer Minnen 1: 4 (1892).
3) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] som röjer l. vittnar om den i 2 nämnda egenskapen: fast, resolut, energisk; om utseende o. d. En bestämd min, haka. Bestämda läppar. Bestämd blick, min, .. uppsyn, fysionomi. Bestämda drag. Dalin (1850). Den fast slutna munnen och den bestämda hakan. Quiding Fru Fanny 44 (1904).
4) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] fast, konstant, orubblig, oföränderlig; jfr BESTÄMMA 4 e. Det är min bestämda mening l. öfvertygelse l. afsikt (jfr 6). Jag fasthåller bestämdt vid den meningen l. uppfattningen. Alla värkningar ske efter bestämda lagar. Bergman Jordkl. VII (1766). Bestämda principer. Boëthius Kant 49 (1797). Ingen (människa) förstode en annans tal, om denna utan alla bestämda reglor skulle förbinda sina ord. Tuderus Kiesewetter 1 (1806). Att måla huset utanpå med gul viktriolfärg, det var hans bestämda afsigt. Almqvist Grimst. 35 (1839). Hafva bestämda grundsatser. Dalin (1850). Soldaterna vägrade höfligt men bestämdt hvarje civil person att biträda vid räddningsarbetet. Heidenstam Col di Tenda 31 (1888). — särsk. [jfr t. bestimmte preise] fix, fast. Billiga men bestämda priser. Wenström o. Harlock (1904).
5) [jfr motsv. anv. i d., holl o. t.] kraftig, energisk, eftertrycklig. Ett (alldeles) bestämdt motstånd. Bestämdt l. på det bestämdaste förklara l. påstå l. yrka på l. förneka l. protestera mot l. undanbedja sig ngt. Befallningen gafs i en mycket bestämd ton. Kimon .. förklarade på det bestämdaste, att olyckan icke uppstått af våda, utan med afsigt. Rydberg Ath. 387 (1859, 1866). Innehållet var det bestämdaste nej till neutraliteten. Svedelius i SAH 54: 344 (1879). Markis de Maurepas .. fordrade bestämdt, att konungen skulle afstå från sin resplan. Odhner i 3 SAH 6: 106 (1891). Krigsministern förde ett mycket bestämdt språk emot alla prutningsplaner. De Geer Minnen 2: 259 (1892). Jag förnekar bestämdt att Laura begrofs i Avignon. F. A. Wulff i Finn 1903, s. 51. ”Daily News” nedlägger i dag en bestämd protest mot afsändandet af en engelsk eskader till Östersjön. GHT 1905, nr 176 A, s. 3.
6) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] afgjord (se d. o. b), utpräglad, deciderad. Jag har en bestämd känsla af att något är på tok här, att han döljer något för mig. (Stiernhielm) står på sin plats alldeles ensam .., utan samband med några föregångare, utan (bestämd) inflytelse på några efterföljare. Atterbom i Poet. kal. 1816, s. IV. Äfven de som icke voro betämde anhängare af unionen .., glömde de förra farorna. Strinnholm Vas. 1: 166 (1819). Man fordrar (af prästen) framför allt en bestämdare ställning till Herren och hans sak. Genberg 2: 104 (1866). I en punkt var han Reynolds bestämdt öfverlägsen. Estlander Konsth. 27 (1867). — närmande sig 7: verklig, positiv. Jag har bestämda bevis för mitt påstående. Et philosophiskt system .., hvars alla särskillda delar vore i et bestämdt sammanhang. Höijer S. skr. 1: 1 (1795). Bestämdt löfte .., resultat. Dalin (1850). Allt Guds handlande med människan står i ett bestämdt sammanhang med Guds frälsningsrådslut. Ahnfelt o. Bergqvist Tros- o. sedel. 71 (1895). Man äger bestämda stöd för, att det (graffält som Dante såg vid Pola) en gång existerat där. Lidforss Dante II. 1: 33 (1902).
7) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] precis, exakt, adekvat, noggrann, klar, otvetydig, distinkt, markerad; med fasta l. skarpa konturer; jfr BESTÄMMA 8. Ett bestämdt formuleradt yrkande. Upplöst i rent och bestämdt Förnuft, innehåller den (dvs. tryckfrihetsförordningen) följande klara grunder. Thorild 2: 19 (1784). All lagstiftning bör vara bestämd. Dens. 3: 28 (1791). Bestämda och riktiga definitioner. Höijer S. skr. 2: 63 (1799). Friherre Hjerta .. anhöll, at Herr Grefven och Landt-Marskalken måtte bestämdt yttra sig .. om (saken). Ad. prot. 1800, s. 697. I som ären Stockholmsboer, bören lätt vara i stånd att inhämta bestämdare underrättelser i saken. Tegnér E. skr. 1: 139 (1821). Bestämda frågor fordra bestämda svar. Obj. gästen 1829, nr 14, s. 3. Jag tror .. att mytherna äro äldre än de (dvs. skalderna), och att de endast gifvit dem bestämdare gestalter. Rydberg Ath. 134 (1859, 1866; uppl. 1876: klarare linier). Den bestämda tonansatsen (i en orgelpipa) har förnämligast sin grund i pipans vida mensur och högre uppskärning. Lagergren Orgelsk. I. 4: 1 (1894). Låt mig nu sammanfatta, hvad jag här antydt för att bestämdare visa, hvart jag vill hän med mitt resonnemang. Larsson Stud. o. med. 75 (1899). I Upanischaderna framträder .. för första gången klart och bestämdt reinkarnationsläran. O. E. Lindberg i GHT 1905, nr 173 B, s. 2. Rykten, först sväfvande, därpå allt bestämdare, nådde oss om den tyske kronprinsens oroväckande tillstånd. Radziwill Minnen 241 (1905). — (†) Då skulle ni dömma, icke lösligen, utan bestämdt; om ni, alltid och rent, sade ut ”just det egentliga”, som ni aktar väl eller illa speladt. Thorild 3: 111 (1791). — särsk.
a) afgränsad l. karakteriserad i förh. till annat, individuell; särskild; stundom svårt att skilja från 10. Antagom, at något gifves ..; något, hvilket såsom syftemål i sig sjelft kunde vara grund til bestämda Lagar. Boëthius Kant 67 (1797). Realiteten är ännu ej realitet, den är blott möjlighet, så länge den ej yttrar sig i bestämda egenskaper. Höijer S. skr. 2: 31 (1799). (Själfljuden) voro i början blotta skrik eller ock orediga tveljud, ur hvilka bestämda sjelfljud sedan utvecklades. Collnér Försök 15 (1812). (De mytiska världarna) hafva (i eddorna) .. fått bestämda namn. Ling Edd. 178 (1820). Ett begrepps innehåll är den eller de i detsamma ingående bestämda föreställningar, genom hvilka begreppet tänkes såsom detta bestämda, från alla andra skilda begrepp. Rein Log. 10 (1882). Egennamn ha bestämd betydelse utan artikel. Beckman Sv. spr. 23 (1904); jfr 8. Jag har ej yttrat mig i allmänhet utan om ett bestämt förhållande på en relativt sen tid. E. Tuneld i Arkiv f. nord. filol. 21: 337 (1905). — särsk.
α) [efter lat. determinatus] (†) log. Ett tecken kallas bestämdt (fixum, determinatum), då det har blott en betydelse, såsom: Socker. Tuderus Kiesewetter 125 (1806).
β) [efter lat. determinatus] (†) log. Ett omdöme heter bestämdt, då däri tillika grunden anföres. Tuderus Kiesewetter 42 (1806).
γ) [jfr motsv. anv. i t.] (†) mat. En uppgift är bestämd, när den tillåter allenast en upplösning. Bergroth Geom. 7 (1876).
b) [jfr motsv. anv. i d.] som tillkommer l. är utmärkande för ngn l. ngt i motsats till andra l. annat, särskild, specifik, egen. Vi (hafva) funnit alla (våra jordarter) skickelige at smältas til glas i sin bestämde eldgrad. Cronstedt Miner. Föret. 8 (1758). Jag känner icke någon trakt af provinsen (Värmland) mer än öfre delen af Elfdalen, der man ännu får se en bestämd drägt för bondfolket. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 17 (1865). (Vissa icke normala individers) intellektuella kapacitet .. har sina bestämda svagheter och defekter, i det de ej kunna samla sina andliga resurser till ett målmedvetet arbete. Herrlin Tillräkn. 150 (1904).
c) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (numera föga br.) om kunskaper l. om muntlig l. skriftlig framställning: klar, redig; koncis. Montesquieu skrifver en så ren Fransyska som någon annan fransos; och en tio gånger bestämdare än de meste. Thorild 2: 79 (1784). Är det en Lärares plikt att undervisa, så åligger honom att redigt och bestämdt känna den lära han bör föreställa. Ödmann Str. förs. II. 2: VII (1803). Lindfors (1815). Precision (noghet) i uttrycken fordrar .. att dessa bestämdt framställa de genom dem åsyftade ideerna. Moberg Gram. 73 (1815). Så vidt jag kan döma, synes detta (dvs. L. M. Enbergs arbete: Moralfilosofiens elementer) mig för sitt ändamål lämpligt, redigt, klart och bestämdt. Tegnér 6: 138 (1830). Tala i bestämda ord. Almqvist (1844). W. Svedelius (1868) hos Bergstrand Svedelius 24.
8) [efter nylat. definitus, definitivus samt finitus] språkv. ensamt l. i vissa förb. ss. term för att utmärka att det ord, som termen afser, antingen själft till sin betydelse är fixeradt l. fixerar ett annat ord till dess betydelse.
a) [jfr hos ä. grammatiker, t. ex. Tiällman (1696), Sahlstedt (1769), definitum, i definito, nominativus definiti, definite osv.] för att utmärka att det ord, den form l. det språkelement som termen betecknar (med afs. på species, jfr b) närmare fixerar det ord, om l. vid hvilket det (den) användes.
α) ensamt l. i förb. bestämd form (äfv. bestämd böjning l. ställning, förr äfv. bestämd artikulation), bestämd singular, bestämd nominativ osv.; jfr BESTÄMMA 9.
α’) om den form som ett med slutartikel försedt substantiv har. Vedernamnen (dvs. pronomina) den, denne, hvilka .. kunna nyttjas både för ett bestämdt och för obestämdt namn (dvs. nomen). Collnér Försök 34 (1812). (Latinska neutrer på -um) förbyta, då de nyttjas bestämdt. detta um uti et. Broocman Sv. spr. 19 (1813). Är substantivet bestämdt, så bör äfven adjektivet vara bestämdt. Boivie Sv. spr. 87 (1820); jfr β’. Fryxell Sv. spr. 35 (1824, 1865). Substantivet med slutartikel kallas dess bestämda form. Svedbom Satsl. 44 (1843, 1853). Sådana ett-ord, som ha obestämdt flertal och ental lika, få i bestämdt flertal ändelsen -en. Cederschiöld o. Olander Sv. spr. 14 (1904).
β’) om den på -e l. -a slutande form, som ett adjektiv l. ett adjektiviskt ord har, då det föregås af den bestämda artikeln (se β β’) l. af ett motsv. ord l. då det står som attribut till ett substantiv i best. form l. ett egennamn; äfv. om motsv. böjning i andra spr.: svag. Bestämd böjning. Collnér Försök 61 (1812). Bestämda formen (af adjektivet) bildas derigenom, att man till maskulinets obestämda singularis lägger a i femininum och neutrum, samt a eller e efter välljudets fordran i maskulinum. Fryxell Sv. spr. 48 (1824, 1865). Svaga eller bestämda deklinationen i Isländskan. Rydqvist SSL 2: 364 (1860). Det bestämda adjektivet syftar .. på något förut nämndt eller eljest bekant. Beckman Sv. spr. 41 (1904).
β) i förb. bestämd artikel (i bet. α’ förr äfv. bestämd ändelse); jfr BESTÄMMA 9 b.
α’) om de till ett substantiv fogade ändelserna -(e)n, -(e)t osv. i sv. samt motsv. ändelser i öfriga nord. spr.: slutartikel; jfr DEFINIT samt BESTÄMNINGS-ARTIKEL, -ÄNDELSE. Bestämd vidfogad l. suffigerad artikel. (Artikeln en, ett) sammansmälter .. med .. Nominerna på det sätt, att den utgör deras slutändelse och heter då Articulus definitus (bestämd Artikel). Borelius Sacy Allm. spr. 20 (1806). Den (dvs. slutartikeln i ordet hästen) ger bestämdt tillkänna, hvilken häst man menar nämligen att det är just densamma, som redan varit omtalad. Denna slutform, på detta sätt nyttjad, kallas derföre Bestämd (definit) artickel (Articulus definitus). Moberg Gram. 26 (1815, 1825). Fryxell Sv. spr. 33 (1824, 1865). De ändelser, genom hvilka substantivets bestämda form bildas, kallas bestämd artikel eller slutartikel. Beckman Sv. spr. 23 (1904).
β’) [jfr motsv. anv. i dan. o. t. samt eng. definite article, fr. article défini] om det obetonade, numera bl. framför adjektiv använda demonstrativa pronominet den, det, de (förr äfv. ngn gg denne, denna) äfvensom motsv. ord i åtskilliga andra språk; jfr DEFINIT, DEMONSTRATIV o. DETERMINATIV. Silfverstolpe Adelung 58 (1805). Bestämd fristående artikel. (Orden den, denne äro) den enda bestämda Artikel framför Adjektivet. Man kan ej säga dygdigen utan den dygdige, denne dygdige. Borelius Sacy Allm. spr. 22 (1806). Då de (dvs. adjektiven) nyttjas med bestämd artikel få de äfven tillökning af ett a eller e: dygdig, den dygdige. Sv. gram. f. beg. 15 (1816). Bestämd (Definit) Artickel kallas .. Sing. den, det; Plur. de, som sättes framför Adjectiver, jemte dessas ändelser, a och e. Svedbom Sv. spr. 50 (1824). Fransoserne .. nyttja (ofta) den bestämda artickeln för (dvs. framför) nomina propria. Boivie Sv. spr. 68 (1834). Bestämd fristående artikel förekommer i Skandiska tungor vid adj., partic., pron. och ordnings-tal; alltid stäld framför dessa, i motsats till den åt subst. egnade slutartikeln. Rydqvist SSL 2: 501 (1860). Den bestämda adjektivformen föregås ofta af det obetonade pronomenet den, det, de, som i detta fall brukar kallas adjektivets bestämda artikel. Beckman Sv. spr. 40 (1904).
b) (ny anv.) i förb. bestämdt species om en af ”specieskategorierna” (jfr Noreen Vårt spr. 5: 76 (1904)). (Ett af) Dessa tre species (är) .. Det bestämda (definita), som har anaforisk betydelse och i regeln uttryckes medelst en språkform, försedd med s. k. bestämd artikel. Noreen Vårt spr. 5: 76 (1904).
c) [bildadt ss. motsats till förb. obestämdt pronomen af nylat. pronomen indefinitum] (ny anv.) i förb. bestämdt pronomen om de personliga, possessiva, demonstrativa o. relativa pronomina: definit. Definita eller bestämda kallas sådana pronomina, som brukas, där sammanhanget verkligen ger besked om hvem eller hvad som åsyftas med pronomenet. Beckman Sv. spr. 62 (1904). jfr: Definita (bestämda) .. (kallas) sådana (”pronominella sememer”) vid hvilka den talandes antydning är tillräcklig för att få vederbörlig supplering till stånd. Noreen Vårt spr. 5: 72 (1904).
d) (†) i förb. det bestämda verbet o. d. om det finita verbet. Collnér Försök 70 (1812). Indicativus, Conjunctivus och Imperativus kallas Verbum Finitum, det bestämda Verbet, emedan det är bestämdt i afseende på handlingens verkelighet, möjlighet eller nödvändighet. Svedbom Sv. spr. 111 (1824). jfr: Uti Verberna (förekomma) tvenne slags Tempora (Tidformer), de ena Indefinita (Obestämda) ..; de andra Definita (Bestämda), hvilka uttrycka Subjektets tillvarelse och dess förhållande till Predikatet, tillika med bestämmandet af en förbigången, närvarande eller tillkommande tidpunkt. Borelius Sacy Allm. spr. 70 (1806).
9) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] otvifvelaktig, ofelbar, säker; numera nästan bl. ss. adv.: med visshet, med säkerhet, ofelbart, obestridligen; stundom svårt att skilja från 11. Jag vet bestämdt att han var där. Kan jag då bestämdt räkna på att du kommer om fredag? (Författaren) uppgifver (med orätt) detta namns (dvs. Penates) derivation af penitus såsom fullt bestämd och afgjord. Sv. lit.-tidn. 1813, sp. 301. Grenarnes böjning .. har man funnit vara ett bestämdt och säkert medel till ökandet af blommornes mängd för det följande året. Agardh Bot. 2: 156 (1832). Intet minskar så bestämdt kroppens kraftförråd, som bloduttömning. Lovén Anvisn. 1 (1838). Om många manuskripter vet jag bestämdt, att ingen öppnat dem, sedan de ifrån författarens sterbhus inburits i bibliotheket. Almqvist Amor. IV (1839). Några (lifstidsförläningar) äro bestämdt kända från konung Erik XIII:s tid. Forssell Hist. 1: 10 (1869). Hans förstånd förloradt gått, / Det antogs för bestämdt. Strandberg 1: 240 (c. 1870). Jag tycker bestämdt, att jag känner igen den där låga gestalten. Strindberg Tr. o. otr. 2: 13 (1883, 1890).
10) [jfr motsv. anv. i dan., holl. o. t.; med afs. på bet.-öfvergången jfr lat. certus; jfr äfv. holl. zeker, eng. certain, fr. certain] som för den talandes tanke framträder ss. till storlek, läge, tid osv. begränsad l. ss. karakteriserad l. ss. individuell, men hvars begränsning l. egendomliga beskaffenhet l. individualitet den talande ej kan l. bryr sig om att angifva: viss; jfr 7 a samt BESTÄMMA 3, 4. En (viss) bestämd tid, plats, person. Reglorna för ett särskilt, bestämdt språk. Tuderus Kiesewetter 1 (1806). Mina .. observationer .. åsyfta att reducera fenomenet till vissa bestämda lagar. Agardh Bot. 2: 103 (1830). En följd af cirklar tangera en bestämd rät linie i en bestämd punkt. Visa, att. .. Hultman Todhunter 29 (1864). En bestämd qvantitet lim .. löses i så mycket vanlig ättika .., att en sirapstjock vätska bildas. AHB 56: 30 (1871). På sjön (funnos) vissa båtar, som man fick begagna, och bestämda linier, olika för öppet vatten och is, som icke fingo öfverskridas. De Geer Minnen 1: 6 (1892). Öfverallt afklippes misteln under vissa bestämda ceremonier. Schück Litt.- o. rel.-hist. 2: 130 (1904); jfr BESTÄMMA 4 a.
11) [jfr motsv. anv. i dan. o. t. samt af t. sicher, gewiss, holl. zeker, fr. certainement, eng. certainly, surely] i förbleknad bet. ss. adv. för att uttrycka att ngt är högst sannolikt l. antagligt o. d.: sannolikt, utan tvifvel, (helt) säkert, nog; tänker l. tror jag; stundom svårt att skilja från 9. Det är bestämdt N. som kommer där. Det blir bestämdt vackert väder i morgon. Du är bestämdt ond på mig. Det vill du bestämdt inte. Almqvist Tre fruar 2: 24 (1842). Det måste bestämdt finnas ett .. bättre sätt att berätta. .. Jag har nemligen (i mina ungdomsminnen) .. sjelf .. allt för ofta framträdt som föremål. H. Lilljebjörn Hågk. 2: 3 (1867). Vore det inte så sent, så skulle jag bestämdt gå ner på Jacobs kyrkogata. Hedberg På ömse sid. om ridån 148 (1888). Hör nu, ni har bestämdt varit förlofvad! Strindberg Tr. o. otr. 4: 78 (1897). Plötsligen frågade hon: ”Men herrarne äro bestämdt hungriga?” C. R. Nyblom i PT 1904, nr 179 A, s. 3.
Spalt B 1737 band 3, 1906