| Publicerad 1907 | Lämna synpunkter |
BETJÄNA beɟä4na, äfv. BETJENA -ɟe4n-, i Sveal. äfv. 032 (betje´na Weste, återgifver uttal med ä; betjèna Almqvist), v. -ar, -ade, -at, -ad; äfv. -te, -t, -t; se för öfr. TJÄNA. Anm. I vissa uttr. med p. pf. användes vanl. l. uteslutande formen -t (se under I 1 d). vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.); -ARE (se d. o.), -ERSKA (se d. o.).
(i sht i skriftspr.)
I. tr. o. intr.
1) med personligt (l. ss. personligt tänkt) obj., eg.: vara tjänare åt l. tjäna (ngn).
a) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] om tjänare l. personer som förrätta tjänares sysslor: tjäna, passa upp på; biträda, gå till handa. (Petrus ville) ingalunda på thetta sättet låta sig af Christo betiena (näml. med fottvagning). Spegel Pass. 83 (c. 1680). (Kristi lärjungar m. fl.) the ther efterfölgt, betient och älskat Herran. Brenner Pin. hist. 119 (1727). Små hvitklädde gossar, som betjena presterna under messan. J. Wallenberg 95 (1769). (Den fångne konung Valdemar) blef icke allenast rikeligen utan ock Kungeligen betjent. Lagerbring 1 Hist. 2: 647 (1773). Som man lönar, så blir man betjent. G. J. Ehrensvärd Dagb. 2: 198 (1780; ordspr.) [jfr t. wer gut bezahlt, ist gut bedient, fr. qui paie bien, est bien servi]. Betjenande tärnor. Stagnelius 1: 42 (1817). Han (näml. biskop Brasks efterträdare) lät betjena sig af adel blott. Franzén Skald. 3: 252 (1824, 1829). Nu jag (dvs. en dufva) i trogna uppdrag / Anakreon betjenar. Tranér Anakr. 10 (1826, 1833). Den unga fröken .. lät Adolf betjena sig vid pelskappans påtagande. Rydberg Frib. 64 (1857, 1866; uppl. 1877: hjelpa); jfr c. Till läkarens betjenande, samt till uppassning i sjukrummen, kommenderas .. en sjukvårds-soldat .. och nödigt antal sjukvaktare. Tj.-regl. 1858, 1: 170. Carmen åtog sig att anrätta min frukost .. och betjena mig med allt efter bästa förmåga. Lundgren Mål. ant. 1: 172 (1870, 1873). Ett kafé, där Donatienne .. skötte serveringen och betjänade kunderna. Wirsén i PT 1906, nr 34 A, s. 3; jfr b α. — särsk.
α) i bild. Visheten, .. tillika med the vetenskaper, som henne närmast betiäna. Rydelius Förn. Föret. § 11 (1718, 1737). Omkring den Skönas toilette / Betjenar enfalden naturen. Tranér Anakr. 211 (1830, 1833). Estlander Runebergs skaldsk. 192 (1902).
β) [jfr t. sich bedienen samt fr. se servir soi-même] i uttr. betjäna sig själf (jfr γ α’), passa upp på sig själf. Dalin Fr. o. sv. lex. (1842; under servir). Att .. betjena sig sjelf är både nyttigt, värdigt och förnuftigt, men hvarken den höga embetsmannen eller den stora industriidkaren, eller den mycket anlitade läkaren, borstar sjelf sina kläder. Bergstedt Clément XXVI (1868).
γ) [jfr motsv. anv. i holl.] i fråga om uppassning vid måltid o. d.; närmande sig l. öfvergående i bet.: servera. Det höga stånd, som kan och bör betjenas på silfver och gull. Tessin Bref 2: 292 (1755). Konungarne (sitta) främst vid bordet, och de betjenas först. Carlstedt Her. 2: 314 (1833). Strindberg Sv. öden 3: 164 (1884). — särsk.
α’) [jfr holl. ik zal mij selven wel bedienen, t. bitte, bedienen Sie sich] i uttr. betjäna sig (själf) (jfr β), förse sig, taga för sig, servera sig. Betjäna er själf! (anslag på automatrestaurang o. d.). Möller (1782; under bedienen). Betjena sig sjelf först. Björkman (1889).
β’) (föga br.) närmande sig bet.: undfägna, traktera. Den som .. icke tilltror sig att med sprit betjena sin gäst, borde väl .. få ha denna öfvertygelse fri. Thomander 2: 299 (1838). — särsk. (knappast br.) i uttr. det betjänas med ngt, man undfägnas med ngt, ngt serveras. I långa rader af granristjell .. betjenades med caffé, bränvin, vin (m. m.). K. Lilljebjörn Hågk. 22 (1862).
δ) (mindre br.) i uttr. (blifva l. vara) illa, väl osv. betjänad, äfv. betjänt (jfr b β slutet, d), närmande sig bet.: få l. hafva dåliga, goda osv. tjänare. Serenius (1741). Tessin Bref 1: 139 (1752). Jag tror at i hela verlden är ingen fru så illa betjent som jag. Schröderheim Opt. 13 (1794). Man plundrar här, man stjäl, / Hans Nåd tror sig ändå betjenad mycke väl. Remmer Theat. 2: 104 (1815). (Hafva jungfrurna) kommit underfund med, att de ha kommit i ett hus där både herrn och frun äro mycket mera rädda för ett gräl än för att bli illa betjänade, då äro de ju i samma stund herrar på täppan. Söderberg Främl. 34 (1903). — särsk. (†) i uttr. litet betjänt, som har få tjänare. Den nu varande (koptiske patriarken i Kairo) .. bor uti ett lagom hus, gement (dvs. på helt vanligt sätt) klädd och litet betjent. Eneman Resa 1: 237 (1712).
ε) (†) uppvakta. Theras faghre Granqwinnor bliffwe aff Vngerswänner .. medh allehanda musicaliske Spell och eliest betiente. Schroderus Albert. 1: 58 (1638).
b) om tjänstemän (numera nästan bl. om tjänstemän hvilka till allmänheten intaga en ställning liknande affärsmäns o. yrkesidkares, ss. banktjänstemän, posttjänstemän o. d.), yrkesidkare, affärsmän o. d. i utöfning af tjänsten l. yrket.
α) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] i förh. till allmänheten: stå till (ngns) tjänst; utföra arbete till (ngns) tjänst; gå (ngn) till handa; expediera (ngn); med prep. med: låta (ngn) få l. få gjordt (hvad han behöfver), tillhandagå (ngn) med (ngt), tillhandahålla (ngn ngt). Betjäna allmänheten, kunderna. Ni skall strax bli betjänad (affärsman l. affärsbiträde till kund som väntar). RARP 3: 173 (1641). Parterne, hwilka the betiena. Schmedeman Just. 1440 (1696; i fråga om vissa statstjänares advokatverksamhet). Desse Myntmästare (vid Kalmar myntverk hafva) haft den nedriga försiktighet, at försyna sig och sina Herrar med godt och redbart mynt, men däremot betjent Allmogen med sämre slaget. Lagerbring 1 Hist. 3: 556 (1776). Öfver Handtverkerierne måste Öfver-Ståthållaren alfvarsam upsigt hafva, så at det allmänna nöjaktigt och ofördröjeligen betjenas med fullgodt arbete efter skäligt pris. Publ. handl. 15: 85 (1791). Casseurerne (i riksbanken skola) med välvilja och skyndsamhet betjena Allmänheten. Bet. af bancofullm. 1828, s. 86. Den ryktbara Vattenåkerskan, .. hvilken .. lefvat af att betjena allmänheten med vattenkörning. Almqvist Grimst. 5 (1839). Betjena någon med åderlåtning, med koppning. Dalin (1850). Modern .. måste sysselsätta sig med att i en butik betjäna kunderna. Ribbing Barns fostr. 14 (1892, 1899). (Smeden) frågade .. konungen, hvarmed han fick betjäna honom. Heidenstam Folkung. 2: 7 (1907). — särsk.
α’) (†) närmande sig bet.: behandla, bemöta. H. K. M:tt hafver uthi desse inbyggiare (i Jämtl. o. Härjedalen) trogne och godhe undersåtare, allenest dhe blifva rät betiente. Oxenst. brefv. 11: 295 (1645).
β’) [jfr d. præsten betiener den syge (med sakramentet) o. motsv. anv. i holl.] (i sht i kyrklig stil, numera mindre br.) om präst i hans förh. till församlingsbor o. andra som anlita honom. Växiö domk. akt. 1684, nr 44. Then som wil betiena Gudz Församling uti Prästeståndet, skal wara Gudfruchtig, och af ährbart .. Lefwerne. Kyrkol. 19: 2 (1686). Det, som til Pastorerne erlägges, för det de betiäna Soldaterne. 2 RARP 5: 254 (1727). Weste (1807). Enare församling (har) .. blott några få gånger om året blifvit betjenad med religionsvård af Pastorn i Utsjoki. Castrén Res. 1: 110 (1842). Rudin 3 Evigh. 2: 146 (1884, 1896). (Professor Sven Nilsson) betjänade .. stundom sina sockenbor med prästerliga förrättningar. Ahnfelt Minnen 9 (1905). — [jfr BESTÄDIGA (till jorden) o. (bevisa ngn) den sista tjänsten] (†) i uttr. betjäna till jorden, jordfästa. E(der)s Faderl(iga) Högv(ördig)h(e)t .. tächtes .. tillåta lekamen (af en kvinna som hittats död) till jorda betienas. Växiö domk. akt. 1680, s. 281.
γ’) [jfr motsv. anv. i dan. o. holl.; jfr äfv. fr. servir un malade samt gr. ϑεραπεύειν, tjäna, vara behjälplig, draga omsorg om; om läkare: vårda, sköta] (numera föga br.) om läkare i hans förh. till dem som anlita honom: lämna (läkar)hjälp åt (sjuk person); behandla, sköta. (Läkarna) hulpo månge igenom sine läkedomar, men de helade fast flere, igenom den omsorg de hade at väl skiöta och betiena dem i rättan tid. Ehrenadler Tel. 703 (1723; fr. servir). Doctoren, som betjente henne, trodde ej, .. at hon dödt i Pesten. Rosenstein Præs. i VetA 1772, s. 15. G. är sjuk och betjänas af en mängd doktorer. Geijer i Sv. mem. o. bref 7: 168 (1811). Dalin (1850).
β) [jfr mnl. dat rijke lant sult gij bedienen u leven lang] (†) om ämbets- l. tjänsteman i förh. till staten l. annan arbetsgifvare: tjäna; abs.: tjäna, göra tjänst, sköta sin tjänst. Greff Steen (har) aldrig betjent sin konungh och fäderneslandh. RP 6: 368 (1636). At .. då Konungamagten gör alt för renhet i seder och alfvar i Religion, hvar man, som under henne står, för så stora ändamål betjenar efter sin högsta förmåga. Ups. möt. besl. 1793, s. B 3 a. Den undervisning, som kan erfordras .. at genast betjena i Samfundets lägsta, men likväl mycket angelägna beställningar. Därs. B 3 d. — särsk. i uttr. (blifva l. vara) illa, väl osv. betjänt l. betjänad (jfr a δ, d), (hafva) dålig l. god nytta af (sin l. sina) tjänare (jfr c β), (blifva) illa, väl tjänt. Hela forcen af Milicen beror på subordination. Villja vij giöra en Republique af Regimenterne, så blifver Riket illa betiänt. 2 RARP 3: 234 (1723); jfr d. Blef staten bättre betjent (i Aten under demokratiens århundraden än annorstädes) ..? Palmblad Fornk. 2: 43 (1844).
c) (numera föga br.) om person som visar sig tjänstaktig på ett l. annat sätt utan att innehafva l. öfvertaga en tjänares syssla (jfr a) l. fullgöra en tjänsteplikt l. yrkesgärning (jfr b): stå till tjänst, tjäna, hjälpa. Hennes modher och syster sampt gårdqvinna hafva henne uthi sin födslopijna betient. Växiö domk. arkiv 1667, nr 352. Så wÿda denne min .. intercession kan giälla, skall iagh altÿd gierna söka Ed(e)rs Höghwyrd(ig-) h(e)t uthi hwad måtto iagh kan igien betiena. Växiö domk. akt. 1678, nr 420. Skulle Hr Archiatern behaga något af de här befintel(ig)e stenar, skall jag gerna vid tillfelle Herr Archiatern dermed betiena. S. Hof (1741) hos Fürst Stobæus 99. Vi måste (för våra behofs tillfredsställande) .. hjelpas åt och betjena hvarandra, att tillika blifva sjelfva betjenta. Chydenius 140 (1765). Flera .. qvinnor, de der betjente honom af sin förmögenhet. Melin Jesu lefv. 3: 31 (1849, 1860). Göran Persson, om han arbetade på Sturarnes förderf, betjenade sin herre och konung med det som i sjelfva verket var för konungen behagligt. Svedelius i SAH 51: 253 (1875). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i dan. o. t. samt eng. serve] i eufemistisk anv., om individ som tillmötesgår individ af motsatt kön i fråga om könsumgänge. När hon (näml. hustrun) ey meer förmå, sin kiärste maka betiena, / Måste hon till jord igän. Stiernhielm Bröl. 468 (c. 1650). En individ af mankönet (lär) finnas tillräcklig att betjena fyra af qvinkönet. J. H. Thomander i Gefion 1832, s. 71 (efter Swift; eng. serve). jfr: Själfva journalen .. har gjort mig de sötaste miner och några sockeranbud. Du ser således, att min ringa fägring har adoratörer, men jag vill ej såsom våra fördärfvade tiders skönheter betjäna hela världen. B. Höijer (1811) i Bref rör. N. Skol. hist. 211. — [jfr fr. servir la jument] om djur. En (kalkon-)Tupp kan intet betjena flera (än fem) Hönor til gagns. Berghult Kalkon. 9 (1755, 1775).
β) [jfr motsv. anv. i mnl.] (†) (gm tjänster) gagna (jfr 2 c α). Betiena Fäderneslandet med sina lärda skrifters vtgifvande. Peringskiöld Mon. upl. 55 (1710); jfr 2 c α. Hur mången Gudztiänst sker? som endast syfftar på / At til sin opkomst, man sig sielf betiäna må. Brenner Dikt. 1: 183 (1710, 1713).
d) [jfr ä. d. er den christelig øffrighed icke betient altid med saadan beføring udi en ringe sag] i p. pf. i uttr. vara (anse, finna sig osv.) betjänt, äfv. betjänad (jfr a δ, b β slutet) med, stundom af (ngt), vara (osv.) tjänt l. hjälpt med (ngt); (i sht förr) äfv. utan prep. (jfr β); i sht i nekande, frågande l. villkorliga satser. Icke vara betjänt med. Vara föga, mindre, mera, illa, sämre, väl, bättre, bäst betjänt med. Käre, hwadh kunde wij wara medh itt Werldzligit Konungarijke bekändte? Muræus Arndt 3: 25 (1648). Medell som han (näml. konungen) och Rijket är bätre betient medh. RARP 6: 93 (1657). Med blod (dvs. blodsutgjutelse) är ingen betiänt. 2 RARP 4: 568 (1727). Bönderna skulle vara med fyra Svänska ord mycket bättre betiänte, än med ett enda Tyskt. Hof Skrifs. 251 (1753). Kan du vara betjent med denna lilla summa, så tag den. Almqvist (1844). Samhället skall ej länge känna sig betjenadt .. af de offentliga män, som endast genom en mekanisk ostracism visa sitt deltagande för .. (samhälleliga) frågor. B. E. Malmström 7: 411 (1845). Thiers .. ansåg, att detta land (näml. Frankrike) ej kunde vara betjänadt däraf att en stark, förstorad gränsstat uppväxte i dess omedelbara närhet. Wirsén i PT 1905, nr 204 A, s. 3. — särsk.
α) [jfr ä. holl. ’t is mij nog niet best bediend] (†) i opersonl. konstr. med indirekt personobj. R(iks)-Drotzen sade oss bäst vara medh friden betjent. RP 6: 179 (1636). Hvad vore altså oss begge dermed betiänt, om vi oss med hvar andra förbunde, och doch likväl intet finge lefva til sammans. Humbla 91 (1740).
β) (föga br.) utan prep. Hade en fader eller broder till denna flicka haft rätt att afsluta om förord, tror jag att hon i många fall vore vida bättre betjenad. R. T. Carlén i 2 kam. prot. 1873, 2: 271. — (†) med följ. att-sats l. inf.: vara tjänt med att. Man var mera betient, att folk conserveras än af daga tages. RP 8: 272 (1640). Adelens rådsamme betenckiande, om icke Cronan bättre wore betiendt och Undersåtherne i Landet tilldrägeligare uthi stället för Mantalls Penningerne åther inrätta Qwarntullen igen. RARP 4: 258 (1649); jfr α.
γ) närmande sig bet.: vara belåten l. nöjd med; vilja hafva. Pråla .. icke för then stora Konungenom Jesu Christo. Han är ther med intet betient. Swedberg Sabb.-ro 207 (1690, 1710). Vår Frälsare ville icke påtvinga sin närvarelse sådana menniskior, hvilka offenteligen låto sig märka, at de der med icke voro betiente. Bælter Jesu hist. 4: 344 (1757). En husmoder kan icke vara betjent med, att pigan går och latas. Dalin (1850). Jag kan ej vara betjenad med sådana biträden. Cavallin (1875).
e) († utom i α) med saksubj.: vara l. stå till (ngns) tjänst, (kunna) användas l. anlitas af (ngn); i pass. betjänas af (ngt), begagna sig af l. använda (ngt), hafva gagn af (ngt). På den samma (näml. stocken) giöra de vp elden, liggiandes weden ändalångs efter stocken, då han en god tijd kan betiäna dem. Hiärne 2 Anl. 104 (1702). Vti Genealogien kan man betiänas af Lohmejers Tabulis genealogicis. Rydelius Förn. 69 (1719, 1737). Om ock den känsla, som min öron är förlänter, / Vil ha sit nöje i välklingand liud och sång, / Så blir den nog betient af lefvand’ instrumenter, / Som tråtsa all musique med sina stämmor mång. Nordenflycht QT 155 (1745). — särsk.
α) (mindre br.) om anstalt l. inrättning till allmänhetens tjänst. Thermæ Antoninianæ, som i forntiden betjänade 1,600 badande på en gång. Lundin Bortom Alp. 257 (1883). Ångfärjetrafiken mellan Karl XII:s torg och Stadsgården .. betjenar .. äfven i Katarina församling bosatta personer. SD(L) 1902, nr 204, s. 5; jfr 2 b β slutet.
β) i uttr. betjäna (ngn) för l. till (jfr γ) l. som ngt, tjäna (ngn) till l. som ngt. (Tilldragelser i utlandet) hwilke betiäne them (näml. medlemmarna af ridderskapet o. adeln) til itt märkeligit effterdömme. RARP 8: 189 (1660). Grefwe Erich Steenbockz Instruction .. (har) iagh migh .. till normam och rättesnöre betiäna låtet. HSH 31: 498 (1662). (Marken) betienar .. dem (dvs. infödingarna i Nya Sv.) både för bord och stolar (vid måltiderna). Holm N. Sv. 126 (1702). Henne som hufvudgärd betjenar det målade kogret. Adlerbeth Ov. 41 (1818).
γ) i uttr. betjäna till (jfr β) ngt, tjäna l. lända l. bidraga till ngt. At I .. deruthinnan, och hvadh älliest, såssom till sakernes här i landet bättre fortsättiande vill betiena, edert rådh och goda mening meddelendes varder. Oxenst. brefv. 10: 305 (1630).
2) med sakobj., eg.: gm tjänande tillgodose (ngt).
a) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. (ä.) t. samt lat. administrare munus suum] (†) med obj. som betecknar tjänst, ämbete, kall o. d.: förvalta, förrätta, sköta, besörja, bestrida, fullgöra, förestå. Befalninger (dvs. ämbeten, befattningar), som adeligit ståndh egner och bör att betiene. RA 3: 176 (1593). Om werldzlige Domare och the som thet Kall och Embete betiene. Carl IX Cat. Aa 3 b (1604; rubrik). Tiänerne som betiäna dehres (dvs. adelsmännens) Rosstienst. RARP 3: 225 (1642). Någre af Adelen, som capable ähre att betiäna Justitiæ wäsendet. Därs. 4: 173 (1649). 2 RARP 3: 35 (1723). Serenius (1734; under fine; i uppl. 1757 ersatt med annat uttr.). — särsk.
α) i bild. Målet och Bokstafwen (dvs. tal o. skrift) betiäne både ett Ämbete: Thet ene bär ärende til örona, thet andre, til ögonen. Stiernhielm Fateb. Föret. 3 a (1643).
β) [jfr t. was bedient ihr] med neutralt pron. ss. obj.: hafva (ngt) ss. befattning o. d., hafva (ngt) att sköta. En Förtekning uppå alt vthi Engeland befindtligit Siöfolck såsom och hwad hwar och en aff dem betienar. OSPT 1686, nr 45, s. 6. jfr ex. från 1709 i anm. till BETJÄNT, p. adj. I.
b) [jfr d. betiene et herred, holl. den winkel bedienen, t. landvogteien bedienen] (utom i α, β o. γ numera nästan bl. i Finl. o. där föga br.) med obj. betecknande ngt som ett ämbete l. en tjänst skall tillgodose l. hvaråt en (tjänande) verksamhet ägnas: sköta, besörja, förestå. (Alavo) Capell betienas af ord. (dvs. ordinarie prästen) från Lappå. G. Grass (1693) hos Leinberg Vårt land 6: 95; jfr 1 b α β’. Sex eller siu Härader (blefvo) tilsamman dragne, til at blifwa af en Häradzhöfdinge betiente. Peringskiöld Mon. upl. 127 (1710). (Drotsarnas) skyldighet (under förra hälften af 1200-talet) var tilse, det Konungens bord blef väl betjent eller serveradt. Lagerbring 1 Hist. 2: 392 (1773); jfr 1 a γ. En Massylisk qvinna, som fordom / Hesperidernas tempel betjent. Adlerbeth Æn. 96 (1804, 1811; lat. Hesperidum templi custos). Hvar och en Snusare behöfver en och en half minut för att betjena sin näsa. Wallmark Resa 70 (1832). (Jag besåg i Köln) bodarna och magasinerna, dem jag till min förundran finner här till största delen vara betjänade af fruntimmer. Wallin Bref o. dagb. 233 (1849). Slöjden (i de finska seminarierna) .. betjenas genom verkstäder med sina verkmästare. G. Lönnbeck i Finland 184 (1893). — särsk.
α) [jfr t. eine maschine bedienen, fr. servir une pompe] (i fackspr., fullt br.) om utförandet af de handgrepp osv. vid en maskin o. d. som äro nödvändiga för att den skall fungera: sköta. Rodret, med senfull arm, sjelf för han (dvs. Karon) och seglen betjenar. Adlerbeth Æn. 146 (1804, 1811). Sprutan .. ger .. betjenad af 2 man en stråle af 50 à 55 fots .. längd. Tekn. tidskr. 1872, s. 227. Ett tillräckligt antal (telegraf-)trådar, anordnade och betjenade på bästa sätt. NF 15: 1533 (1891). Att vexlarne äro rätt ställda och betjenade för hvarje tåg. SD(L) 1898, nr 93, s. 4. Flera förreglingshjul betjänas genom samma trådledning. Tekn. tidskr. 1899, A. B. s. 76. — särsk. [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t. samt eng. serve a gun, fr. servir une batterie o. SERVERA] mil. med afs. på skjutvapen, i sht artilleripjäs o. d.: sköta, servera. Hazelius Artill. 244 (1833, 1856). En mängd stenslungor, jemte mer än tvåhundra man till deras betjenande. H. Hamilton i VittAH 20: 92 (1849). Truppens moraliska stämning (i fält) gör att eldvapnen ej alltid betjenas med samma omsorg som i fred. Billmanson Vap. 239 (1882). Artilleristen måste .. äfven i de mest svåra förhållanden söka med lugn betjena sin pjes eller handtera sitt eldhandvapen. Underv. f. artill. 90 (1895).
β) (inom kommunikationsväsendet, fullt br.) expediera (gods o. d.). Post- och ilgodset är afsedt att betjänas vid (en tillbyggnad på bangården). Tekn. tidskr. 1898, A. B. s. 138. — med saksubj. som betecknar trafikmedel o. d.: tillgodose, ombesörja (jfr 1 e α). (Väddö kanal kan) icke vidare anses i någon afsevärd grad betjena den trafik, för hvilken den är afsedd. SD(L) 1895, nr 300, s. 16. Ifrågavarande (järn-)bana skall betjäna en mycket fordrande trafik. Tekn. tidskr. 1898, A. B. s. 122. SD(L) 1901, nr 61, s. 5.
γ) (fullt br.) tekn. servera; med saksubj. Till- och afloppsledningar voro förlagda nedtill på det sätt, att hvar och en af dem betjänade 2 rader värmerör. Tekn. tidskr. 1900, A. A. s. 175.
c) i allmännare anv.
α) (†) (gm tjänster) främja, befordra, gynna (jfr 1 c β). Til at fördenskul i bästa måtto betiäna sakerna, hade man pröfvat högstnödigt, at Ständerne måtte kallas tilhopa. Nordberg K. XII 2: 349 (1740). (Konungens) egenkärlek skulle skickligen förnöjas, dess begär och böjelser betjenas. Rosenstein 3: 253 (c. 1790) [jfr fr. servir les passions de quelqu’un]. — särsk.
α’) i bild. Grenen af en ädel Ek / Sig til skaft åt Yxan länar. / Rys bedragne! du betjenar / I din enfald, våld och svek. G. F. Gyllenborg 2: 147 (1795); jfr 1 c β.
β’) med saksubj. Hvarje färdighet är ett redskap, men intet mera, nyttigt, då det användes till något godt, skadligt, då det betjenar vrånga uppsåt. Järta V. skr. 2: 483 (1828).
β) [efter t. farbe, karte bedienen, hvilka uttr. möjl. uppkommit gm sammanblandning af uttr. farbe, karte bekennen o. det i abs. anv. i samma bet. förekommande bedienen] (föga br.) kortsp. i uttr. betjäna färg l. kort, bekänna färg l. kort. Klint (1906). jfr Vinterbladet 1853, s. 230, där betjäna kort betecknas ss. det riktiga uttr. i st. f. det ”allmänna” bekänna kort. — bildl. Så länge hopp finns (om konstitutionsutskottets medgörlighet), är icke värdt att betjena kort. Stenhammar Bref 2: 10 (1840).
II. [jfr d. betiene sig af, holl. zich bedienen van iets, t. sich einer person l. einer sache bedienen (zu etwas) samt eng. serve one’s self of, fr. se servir de] refl. i uttr. betjäna sig af ngt l. ngn, förr äfv. betjäna sig med ngt l. betjäna sig ngt, (till sin tjänst) göra bruk af ngt l. ngn; (för visst ändamål) bruka ngt (ett medel o. d.); (i visst syfte) nyttja l. begagna ngt; begagna sig af ngt (en fördel, ett fördelaktigt tillfälle o. d.); använda ngt; tillgodogöra sig ngt, draga nytta af ngt. Till att betiena sigh Kongl. Maij:tz förhinder. RARP 6: 181 (1657); jfr c. Så wijda dhe vthfattigste af E(ders) Kongl. Maij:ttz .. gifne tillståndh .. icke sigh betiäna. HSH 31: 220 (1667). Ingen ibland Finnarna finnes, som icke betiäner sigh Skijdh. J. Tornæus (1672) i Landsm. XVII. 3: 16. Man (skall) betiäna sig med Koppelåtande (vid flusser). Lindh Husapot. 37 (1675). 100 wangnar .. Hwaraf I hafwe eder att betiena. Carl XI (1678) i Hist. handl. XVIII. 2: 3. Jag önskade .. kunna betjena mig af andras sällhet til min egen förkofring ok af andras feel til min egen rättelse. Columbus Ordesk. 10 (1678). Ptolomeus som hafwer Jordens landskap .. låtit utgå i Taflor, hwilka dhe Lärde betiena sig med. Rudbeck Atl. 1: 375 (1679). Hertigen .. hade betient sig aff en serdeles Krigzlist til at locka Fienden fram. OSPT 1687, nr 35, s. 1. Wij (måste) i stelle för sallt betiena oss af kruth. R. Petré (1708) i Karol. krig. dagb. 1: 180. (Jag) är mycket twehogse, hwilkendera Orthographie eller skrijfarten iagh skal betiena migh af. Hiärne Orth. 1 (1717). Om vij intet betiäna oss af detta tilfället (att öfverlägga), frucktar jag … 2 RARP 3: 133 (1723). Auktor (beskylles), att han betjent sig af veterlig osanning till beskönjande af dess föregifvande. Chydenius 194 (1765). En vår tids epopé kunde aldrig betjäna sig af det maskineri, som Homer nytjat. C. A. Agardh (1810) i Bref rör. N. Skol. hist. 164. Af huru enkla medel betjenar sig ej Naturen för att komma till stora mål. J. G. Agardh i SKN 1843, s. 110. Allt för ofta betjena sig af samma ord. Dalin (1850). För att sätta norrmännen i rörelse ville han betjena sig af en ung man, som vid den tiden erbjöd honom sin tjenst. Odhner G. III 1: 89 (1885). Det är .. ej alltid sagdt, att man vid en lefvande dekoration nödvändigtvis måste betjäna sig af blommor. Abelin Trädg. inomhus 170 (1904). — särsk.
a) (†) ss. vbalsbst. -ande: bruk. (Skaldernas) tal är ej .. så till allmänt förstående och betiänande inrättat, som obundit. Hof Skrifs. 41 (1753).
b) (mindre br.) anlita. Monge Christne betiena sig mehr af them (näml. indianerna), än af andra i sina siukdomar. Swedberg Amer. 18 (1732).
c) närmande sig bet.: draga otillbörlig fördel l. vinst af, göra sig vinning af; slå mynt af. Huru artigt Satan vet at betiena sig af gemena mans oförstånd. Rydelius Förn. 308 (1721, 1737). Den fina kännedomen af menniskor, är god för dem som vilja betjena sig af deras svagheter. Leopold 3: 500 (1794, 1816). Af denna djupt inrotade fördom (näml. tron på en Messias som skulle återupprätta det judiska konungaväldet på jorden) bland folket betjenade sig bedragare. Hagberg Pred. 5: 157 (1819). Juan såg hennes sinnesstämning. Han betjente sig deraf. Bremer Nina 301 (1835).
Spalt B 2012 band 4, 1907