BETROENDE betrω4ende l. 0302, n.; best. -et; pl. -en.
(numera knappast br.) vbalsbst. till BETRO. Dalin (1850; betecknadt ss. mindre br.) — särsk. konkretare: förtroende; i förtroende gifvet uppdrag. Nordforss (1805). Betroende .. Hvad som blifvit betrodt. Dalin (1850; betecknadt ss. mindre br.). Nu har konungen .. gifvit mig det betroendet att afhjälpa dessa bekymmer så långt som görligt. Högberg Vred. 2: 321 (1906; arkaiserande l. bygdemålsfärgadt). De (dvs. de nämnda främlingarna) kunde få betroenden, som ingen vågade gifva den mest välkände landsman. Därs. 3: 429 (arkaiserande l. bygdemålsfärgadt).
Spalt B 2072 band 4, 1907
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se