| Publicerad 1907 | Lämna synpunkter |
BETRO betrω4 (betro´Weste), v. -tror, -trodde, -trott, -trodd ((†) p. pf. n. betroghit, -et Rom. 3: 2, Gal. 2: 7 (NT 1526; men betroodt 1 Tim. 1: 11 m. fl. ställen); jfr BETRODD); se för öfr. TRO, v. vbalsbst. -ENDE (se d. o.).
i ä. tid stundom med personobj. i dativform.
1) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt. o. holl. samt fsv. thet i eller flere idhre medbröder bliffua thes minne betrodde] (numera föga br.; se dock g slutet) tro på, lita på; sätta förtroende till, hafva förtroende för; trygga sig till. G. I:s reg. 1: 122 (1523). Haffuen j nw icke warit troghne vthi the oretta mammona, hoo wil thå betroo idher vthi thet sanskyllugha? Luk. 16: 11 (NT 1526; Bib. 1541 se under 2 c). Vardha .. skalkar och stemplare for mykit betrode i landit. RA 1: 69 (1527). Betroo ingom wen, vthan tu haffuer försökt honom j nödh. Syr. 6: 7 (Bib. 1541; Luther: vertrawe). Att man thet selskap icke mere betroer än man seer. G. I:s reg. 17: 334 (1545). Then som .. andra betroor, han bliffuer wisserligen ock bedragen, såsom ordspråket lyder: Betroo wäl, redh Hästen sin koos. Rudbeckius Starcke B 7 a (1624) [jfr t. gar zu wohl trauen reitet dir das ross hin]; jfr b. (Hemliga deputationer) böra .. äga det förtroende .., at hvad de giöra blifuer betrodt och fast. 2 RARP 3: 395 (1723). Ingen kan mindre betros än en skiälm eller högre skattas än en ärlig Man. Dalin Arg. 2: 196 (1734, 1754). Betro enom. Serenius (1741). Tro dig sjelf, då du betros af andra. Franzén Skald. 2: 376 (1824, 1828). — särsk.
a) [jfr mnt. yk betruwe dy wol, dat du mi bewarest] (†) med att-sats l. inf.: lita på att ngn gör ngt osv., tro (ngn) om att (han skall) göra ngt osv., tilltro (ngn) att. G. I:s reg. 7: 229 (1531). Kant tu betroo honom (dvs. enhörningen), at han dragher tigh tina sädh heem igen ..? Job 39: 15 (Bib. 1541; Luther: magstu jm trawen das er ..); jfr 2. The witne som man kan betroo, at the säya sant och icke osant. L. Petri Chr. pina V 2 b (1573). Till det minste måtte man betro honom (dvs. holländaren), att han intet warder wår fiende hielpandes. RARP 4: 29 (1645). At man snart ville betro en del danne qvinnor kunna så fermt afbörda sin tve männing, som en af starkare könet. M. N. Nordenström (c. 1770) hos Nordlander Norrl. saml. 78.
b) [jfr ä. d. hafde taget hannem i sin tieniste oc hannem meget vel betroet, mnt. du betruwest mi alle tid wol] (†) i förb. betro ngn väl l. illa o. d., tro ngn om godt l. om ondt osv., hysa förtroende för l. misstro ngn. (Håll flottan färdig), Betroendis thin granne wäl Dog tiig szielffuom best. G. I:s reg. 10: 236 (1535); jfr: Troo alla wäl, men dig sielfwan bäst. Grubb 814 (1665) samt Rhodin Ordspr. 118 (1807). (Konungen af Frankrike) besweek .. medh sijne falske Löfften the Metzer, och förty bleff han illa betrodd aff the Straszburger. Schroderus Osiander III. 2: 27 (1635). Itt Barn som är född vnder Oxen .. bedrager gerna then som honom wäl betroor. Bondepract. D 3 a (1662). Min wän som jagh betrodde bäst. Ps. 1695, 52: 5. Kolmodin Qv.-sp. 1: 140 (1732).
c) (†) i förb. betro intill ngn, förlita sig på ngn, sätta sin lit till ngn. Jag förtroster och betror in tel eders nåde, att eders nade bliffuer them for en Fader i alle sticker. Vg. fornm. tidskr. I. 8—9: 79 (1538); jfr a.
d) (†) i förb. betro ngn om l. till, ngn gg för ngt, tro ngn om ngt, tilltro ngn ngt, vänta ngt af ngn; äfv. i utvidgad anv. i fråga om ngt ondt l. dåligt. Her ære monge onda stemplare .. som gerne saage woorth argesth .. the som wij aldrig hadom ther tiil betrodt. G. I:s reg. 2: 24 (1525). Thu (kommer med) .. sådane vsandhet .. ther vm wij tich icke heller betrott hade. Därs. 16: 538 (1544). Um man kan betro Rydzen för fiendtligit angrip i thenne vinther. RA 2: 38 (1561). Hon kenner Gudh för sin fadher, .. och betroor honom om alt godt. KOF 1: 188 (1575). Carl IX Cat. G 3 a (1604). — jfr TILLBETRO.
e) [jfr ä. d. de som hannem klagede, waare intet betroende] (†) sätta tro till (ngns uttalanden l. uppgifter osv.), tro (ngn l. ngt). G. I:s reg. 3: 145 (1526). Vm the någhet handlatt haffue på oss och thetta Rigis argesta szom nog står til betroendis. Därs. 8: 275 (1533). The som honom beclagade (dvs. klagade på honom, näml. Jösse Eriksson) worde intitt betrodde. O. Petri Kr. 167 (c. 1540). En tiuff (bör icke) warda betrodd huadh han sägher om en annan j hans (dvs. sitt) yttersta om tiuffuerij. Dens. Lagkomm. 31 (c. 1540). Kunde hända at iagh vthi en så wichtigh Saak icke blefwe betrodd, så frampt iagh, thet iagh berättadhe, medh godh skääl och trowärdige Witne icke stadfästadhe. Schroderus Uss. H 4 b (1626). Beröma sådant (som jag förut lastat)? sade jag, det är förmycket. Då blir jag aldrig mer betrodd. Dalin Arg. 1: nr 46, s. 4 (1733; uppl. 1754: trodd).
f) [jfr motsv. anv. i holl.] (†) refl.: tro sig till, tro sig om, tilltro sig. (Den nämnde skolmästaren) Kunde sedan icke betro sigh ther (dvs. i skolan) wara säker. Svart G. I 139 (1561). Her Michael Fontanus .. blef tillfrågat om han kunne betro sigh förestå någon tiänst. Växiö domk. prot. 1665, s. 740. — jfr TILLBETRO.
g) i fråga om ekonomiska mellanhafvanden, närmande sig bet.: gifva kredit l. anstånd; jfr 2 g o. BETRODD c. Ingen ifrån Hålland, Ängeland eller Tyskland will draga wexell på någon Köpman i Swerige, och näplig betroo them i någon handell. HSH 31: 33 (1663). Vinhandlaren, som fordrar så starkt på betalning för de vinerne, som vi togo för tu år sen, liksom han inte kunde betro besutit folk. Dalin Arg. 2: 83 (1734, 1754). — särsk. (numera mindre br.) närmande sig 2 i förb. betro ngn på (en viss summa), lämna ngn kredit för (denna summa), våga låna ngn (denna summa); jfr BETRODD c slutet. De .. förlora sin credit, så at ingen välmående man rättnu lär betro dem på en plåt. Dalin Arg. 2: 363 (1734, 1754). Lindfors (1815). jfr: (Holsteinska) Adelen blifwer betrodd, blifwer crediterad, om the wela hafwa på 2 t:r guld, skole the få credit. RARP 4: 563 (1651).
2) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (numera i sht i religiöst l. högtidligt spr.) anförtro, ombetro; (med förtroende) öfverlämna, lämna (ngn) i händer, lämna i (ngns) vård; (förtroendefullt) uppdraga (åt ngn) l. lämna (ngn) i uppdrag. Euangelium om helughe gudz herligheet, huilkit migh betroodt är. 1 Tim. 1: 11 (NT 1526; öfv. 1883: hvilket blifvit mig ombetrodt, Luther: wilchs myr vertrawet ist, Vulg.: quod creditum est mihi). Mathithia vthaff Leuiternar .. woro betroodde pannonar. 1 Krön. 9: 31 (”10”) (Bib. 1541; öfv. 1904: Mattitja hade på heder och tro uppsikten öfver bakverket, Luther: Mathithja waren vertrawet die Pfannen). Är wår wilie .. att tw här efter vthi then saak (dvs. kunskapandet angående Danmark) ett nögere (dvs. noggrannare) opseende hafwe skal, wettendes hwilken tw slike ärender betro och befaler. G. I:s reg. 17: 578 (1545). Wij skole wachta oss sielfwa, och theslikes them som på wårt (prästerliga) ämbetes wägna oss betrodde äro. Martini Pred. A 2 b (1606). Tagh nw jord widh thenna kropp, / .. Göm wäl hwadh wij tigh här betroo. Handb. 1614, s. 67 b. Medan jag ickie kan så alt betroo pennan. Oxenst. brefv. 10: 238 (1617); jfr 3. Någon aff dem, som cassan betrodt är. RP 6: 3 (1636). Hafwer jagh anbefalt OpbördzMännerne att .. giöra tidigt reeda för den opbörd dem hafwer warit om händer betrodd. HSH 31: 492 (1664). Iagh kan aldrigh betroo henne mina fattige barn och husshåldh i hendher. Manhaft. löjtn. 42 (1666). Ho wil betro sin bästa ägendom åt en främmande? Spegel Pass. 418 (c. 1680). Efter Herrans Jesu Christi befalning, och Prediko-Embetet betrodde Fullmacht. Kyrkol. 10: 2 (1686). Går ombudsman vidare, än honom betrodt är. HB 18: 2 (Lag 1734). Betro enom något. Lind (1749). Du är dig sjelf betrodd från denna stund. Nicander 1: 103 (1830). Tag lärdom af den här historien, nästa gång man betror dig något. Geijerstam K. Brandt 191 (1904). Ej skall vårt rikes lycka / i liknöjd främlingshand betros. Karlfeldt Flora 93 (1906). — jfr FÖR-, HEM-, OM-, OMFÖR-, TILL-BETRO. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i fsv.] med att o. inf., förr ngn gg äfv. utan att. G. I:s reg. 1: 282 (1524). Qwinna eller Möö, then som betrodd är att bähra husbondens .. Nycklar. Därs. 16: 666 (1544). Vij ähre af Kong. M:tt .. betrodde och fulmechtige giordhe, att bijvistas denne fredzhandell. A. Oxenstierna 1: 52 (1612). En Regent .. gör icke wisligen, om han betror thet gemena .. folket afdöma någon sak. Spegel Pass. 265 (c. 1680). Then, som betrodd är at veta Konungens och Rikets hemliga rådslag. MB 4: 5 (Lag 1734). Samuel var betrodd att vara Herrens profet. 1 Sam. 3: 20 (öfv. 1904).
b) [jfr d. betroet gods] i förb. betrodt gods, äfv. lån l. arf o. d., anförtrodt gods osv., gods osv. som ngn har i sin vård. Iagh weet på hwem iagh troor, och är wiss, at han förmå förwara mitt betroodda godz in til then daghen. 2 Tim. 1: 12 (Bib. 1541). RARP V. 2: 291 (1655). (Gårdsfogden) Hade doch mykit betrodt godz om hender. Swedberg Schibb. 454 (1716). (De romerska provinsernas) höfdingar blefvo varnade, at ej .. lämna honom (dvs. Nero) fri väg genom deras betrodda land. Mörk Th. 3: 306 (1758). Jag till jorden nöjd betalar / det betrodda korta lånet. Elgström 50 (1810). Frälsaren (kommer) .. till själen för att hålla räkenskap med henne, huru hon användt sitt betrodda pund. Rudin 1 Evigh. 1: 28 (1871, 1878). Med tankens id, med plog och harf / vi vårde vårt betrodda arf. Melin Huml. 87 (1882).
c) (†) i förb. betro ngn om ngt l. ngn, anförtro ngn ngt l. ngn. Ären j nu icke troghne vthi then oretta Mammon, Hoo wil tå betroo idher om thet sanskylligha? Luk. 16: 11 (Bib. 1541). Mårthen Kelleresven .. then ther aff Erich Håkonszon betroodt ähr um vårtt vijnn, miödh och öll. G. I:s reg. 24: 361 (1554). Han skal aldrigh .. sedhan warda betrodd om Geld eller Prestaembete. L. Petri Kyrkoord. 69 a (1571). (Sigismund) wille icke allena betroo Rysserna om sin son. Petreius Beskr. 1: 15 (1614). Tu haffuer betrodt Wargen om Fåhret. Lex. Linc. (1640; under committo). Een sådan, som har warit betrodd om Cronans Godz. RARP V. 2: 87 (1655). Jagh betroddess om wara byggmästare. Rudbeck Bref 214 (1685). De som äro betrodde om någon upbörd. Biurman Brefst. 132 (1729, 1767). Dalin Hist. 2: 93 (1750). Sahlstedt (1773). Öhrlander o. Leffler (1852).
d) [jfr motsv. anv. i ä. d.] (†) i förb. betro ngn till ngt, ombetro l. anförtro l. tilltro ngn ngt. När iach icke betroor honom til ath vphålla lekamen j thetta lefwernet, mykit mindre betroor iach honom til ath vphålla och förwara siälena til ewigh tijdh. O. Petri 1 Post. 146 a (1528); jfr a samt 1. Thu .. är skicket och betrodd till sådane befalning, att thu wårt och Cronones förbättring och beste .. wete och fordre skulle. G. I:s reg. 16: 332 (1544). Ingen skal bliffua betrodt till någeth kall för än han beplichter sigh wille bliffua vidh confessionem augustanam. Kyrkoh. årsskr. 1902, Meddel. s. 37 (cit. fr. c. 1600). jfr: Lasse Jönsses dreng, som war betrodt til skippare. Bidr. t. Söderm. ä. kulturh. 12: 53 (1595).
e) [ifr motsv. anv. i t.] i förb. betro ngn med ngt, anförtro ngn ngt. Alla dhe som .. af Kongl. M:tt medh någre förnämlige ämbeter nådigst ähre betrodde. HSH 31: 405 (1663). Vara betrodd med något(,) rem sibi commissam habere. Cavallin (1875). Det embetsverk, som var betrodt med vården om bergsväsendets och järnindustrins intressen. S. Lemström i Finland 248 (1893). De ämbetsmän i Moskva, som varit betrodde med anskaffande af artilleri och andra förnödenheter. Hjärne K. XII 186 (1902). (Ryska generaler,) hvilka voro betrodda med viktiga uppgifter i kriget. GHT 1907, nr 42, s. 4.
f) [jfr motsv. anv. i d. o. mnt.] refl.: anförtro sig (åt); trygga sig till, förlita sig på. Then sig betror uti Gudz hand, / Han bygger ei på lösan sand. Ps. 1695, 288: 1; jfr Ps. 1819, 239: 1. Säll du, som dig åt Gud betror. Ps. 1819, 225: 1. Den gudomliga kärlek, åt hvilken han .. hade betrott sig. Rudin Kierkegaard 330 (1880). — (numera mindre br.) i förb. betro sig ngn l. ngt. Min wen them iagh migh betroodde .. trampadhe migh vnder fötternar. Psalt. 41: 10 (Bib. 1541; öfv. 1904: som jag litade på, Luther: dem ich mich vertrawet). Wil tu nu komma til ähra och roo, / Skal tu tigh dygden medh alwar betro. Rudbeckius Starcke D 4 b (1624). At menniskiorna intet torde betro sig det stora hafvet. Rudbeck Atl. 2: 13 (1689). — (†) i förb. betro sig under ngt. Törnebusken sadhe til trään .. kommer och betroor idher vnder min skuggan. Dom. 9: 15 (Bib. 1541; öfv. 1904: tagen eder tillflykt under min skugga, Luther: vertrawet euch vnter meinen schatten). Aff thette .. wij wete må, / Huru them Swenskom pläger gå. / När the sigh betro vnder Danskes wold. Svart Gensv. H 3 a (1558).
g) [jfr motsv. anv. i d.] (†) lämna på kredit (jfr 1 g). Betro .. någon något .. einem etwas auf Borg (Credit) geben. Öhrlander o. Leffler (1852).
3) [jfr motsv. anv. i dan. o. holl.] (numera mindre br.) i förtroende gifva tillkänna l. meddela l. låta (ngn) få del af l. yppa, anförtro (se d. o. 2). Skäm tigh .. at vppenbara hemlighit betroodt taal. Syr. 41: 29 (”42”) (Bib. 1541; Luther: heimliche vertrawete Rede). Huilche wij vtann sky wåre hemligheter betroedt och ofördoltt haffth haffue. G. I:s reg. 17: 615 (1545). Om han hade något på hiertat .. skulle han frijligen (dvs. fritt) betroo henne. U. Hiärne Vitt. 53 (1665); jfr 1. Enom androm betroo sin hemligheet är sällia sin frijheet. Törning 37 (1677). Honom (dvs. Gud) endast jag betror / Hvad i hiertats inre bor. Frese Andel. dikt. 55 (1726). Betrodda hemligheters otidiga utspridande. Lindblom Kat. nr 82 (1811). Den, som Konungens och Statens hemligheter betrodde äro. Tryckfr.-förordn. 1812, 3: 10. (Det Snoilsky i sina dikter) direkt biktar och betror oss om sitt lif, (är) beslöjadt och förklädt. Levertin Sv. gestalt. 261 (1903). jfr: Men Jesus betroodde icke sigh sielffuan them, ty han kende alla. Joh. 2: 24 (NT 1526; öfv. 1777: ville icke förtro sig åt them, Luther: vertrawet sich yhnen nicht); jfr slutet samt 2. — (knappast br.) refl.: förtro sig. Men sjelf betrodde sig Jesus icke åt dem. Joh. 2: 24 (öfv. 1883).
Spalt B 2066 band 4, 1907