| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
BETUNGNING, f.; best. -en; pl. -ar.
a) till BETUNGA, v. 2 c, konkretare: börda, tunga. Folket begynnar rätt nu alldeles öff(ver)-giffva sig, thet hielper Jntet att mann them trösta vill, ty betungningen ligger och lägges dageligen, så hårdt på (gm kriget). Växiö domk. akt. 1676, nr 317; jfr b β.
α) abstr.: (tungt) belastande (med skatter o. d.). Betungning med skatter eller pålagor. Lagerbring 1 Hist. 3: 428 (1776).
β) konkret: tunga, (skatte)börda (o. d.); onus; besvär (se d. o. I 2 b); jfr BETUNGA, sbst. 2. (Lagmannen) är .. plichtigh at sökia almoghans bästa vti alla betungningar och pålaghor. Gustaf II Adolf 7 (c. 1620). At de (dvs. ledamöterna i utskrifningsnämnden) icke .. någhon efterskrifning hålla, moot Skäl och godh Ordning, almogen til betungning. Dens. 31 (c. 1620). Större eller mindre betungningar som de (dvs. handaslöjder) kunna draga. Berch Hush. 225 (1747).
Spalt B 2118 band 4, 1908