| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
BETÄNKSAM betäŋ4k~sam1, äfv. (i sht i Sveal.) 03~2 (betä´nksam Weste; bet`ännksámm Almqvist), adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -T; jfr BETÄNKSAMLIGA.
— jfr OBETÄNKSAM.
a) [jfr motsv. anv. i d. samt t. bedachtsam] som tänker sig för l. som noga öfverväger förhållandena innan han handlar, eftertänksam, besinningsfull, försiktig. Oxenst. brefv. 1: 114 (1618). Han war ganska betäncksam vthi sitt taal. Schroderus Hoflefv. 253 (1629). Allenest att man betänkesampt går här medh till värcka. RP 2: 249 (1632). (Telemak) syntes .. wijs och betäncksam, mitt uti den största fahran. Ehrenadler Tel. 850 (1723). Ifvar Benlös (var) af et långmodigt och betänksamt Sinne. Dalin Hist. 1: 498 (1747). At vara lite för betänksam är ändå altid mindre skadligt, än at vara obetänksam. Altén Efter bokst. 23 (1797). Betänksamt ödet står, med griffeln höjd att rista / i kopparn in vår dom. Tegnér 2: 115 (1811). Statsmannen skall vara betänksam och förutseende. Rydqvist Tid. 2: 110 (1840). Den ene brinnande, orolig, af en nästan våldsam häftighet, den andre ytterligt varsam, försigtig, betänksam, men ihärdig. Carlson Hist. 5: 56 (1879). En svensk riksdag är i regeln en mycket betänksam församling. SDS 1888, nr 24, s. 2. Mången runkade betänksamt på hufvudet åt ett så lättsinnigt beslutadt parti. De Geer Minnen 1: 108 (1892). Den skånske bonden har utan tvifvel med rätta rykte om sig att vara betänksam. A. Kock i Hist. tidskr. f. Skån. 2: 3 (1904).
b) [jfr motsv. anv. i d. samt t. bedachtsam] som vittnar om att den handlande tänker sig för, som vittnar om eftertanke l. försiktighet; väl öfvervägd, välbetänkt. Våra högskolor äro bättre inrättade än annorstädes ..; och om någon ting finnes felaktigt, härrörer det af en mindre betänksam efterfölgd af de utländska författningar. Höpken 1: 271 (1777). Tanken är aldrig för djerf, utförandet aldrig för betänksamt. Tegnér 6: 88 (1827). Det han (dvs. L. De Geer) sade var moget, redbart, betänksamt. Wieselgren Bild. 8 (1886, 1889). I sitt sista anförande på riddarhuset vände han (dvs. F. J. Wrede) sig mot dem, som ansågo att den svenska härbeväpningen under hans betänksamma ledning icke gick i jämnbredd med hvad andra länder i den vägen presterade. Paulson Minnestal 21 (1894, 1899). — särsk.
α) i numera knappast br. förb. Deras .. Måtteligheet och betänksamme Lefwerne. Kempe Graanen 22 (1675). Contrahenternas frivilliga, betänksama och upriktiga samtycke. Biurman Brefst. 66 (1729, 1767).
β) om min, blick o. d.: som röjer (försiktig) eftertanke, eftertänksam; stundom närmande sig bet.: kritisk. Dalin (1850). Med betänksamma blickar såg han den uppväxande oron i Europa. Carlson Hist. 5: 8 (1879). Den mognade mannen såg hjältebilden med mer betänksam blick än den hänförde ynglingen gjort. Wirsén i 3 SAH 11: 145 (1897; om Geijers uppfattning af K. XII). Melin Dikt. 2: 59 (1904).
c) [jfr t. bedachtsam] (föga br.) utan tanke på handlingssätt: som tänker noga på saken, tänkande. Mycket sällsamt förekommer det (nämnda brefvet) en betänksam Läsare. Dalin Hist. 2: 703 (1750). Den simplicitet som utmärker (det anmälda arbetet) .. ger det ett värde, som dock troligtvis endast betänksammare efterkommande rätt skola veta värdera. Sv. lit.-tidn. 1813, s. 334.
a) tveksam, fundersam, som hyser betänkligheter. Betänksam vid svårigheternas mängd. Wallin Rel. 1: 28 (1813, 1825). Nu har jag blifvit oviss och betänksam på allvar (angående hemresan). Stenhammar Riksd. 1: 174 (1834). Major Fuchs, som står däruppe (i klockrummet) och svär så att klockorna dallra, blir en smula betänksam vid detta (dvs. när han får höra buller nedifrån kyrkan). Lagerlöf Berl. 1: 152 (1891). Åtskilliga af deltagarne (hafva) blifvit betänksamma; några af de äldre och mindre rörliga af dem, som låtit anteckna sig på anmälningslistan, anhålla efter hand att blifva strukna. PT 1907, nr 150 A, s. 3.
b) (knappast br.) som vittnar om tvekan l. (tveksamt) funderande. Torrstadii betänksamma förhållande. Cederborgh OT 3: 15 (1814).
Spalt B 2216 band 4, 1908