| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
BEVEKLIGHET beve4klig~he1t l. 030~2 (beve´klighet Weste; bevèklighét Almqvist), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) (†) till BEVEKLIG 1 b: egenskap(en) l. förhållande(t) att kunna rubbas l. förflyttas, förmåga(n) att kunna röra sig; rörlighet. Lex. Linc. (1640; under mobilitas o. volubilitas). — särsk. bildl. rörlighet, liflighet. Sensus corporeus hafver genom (synda-)fallet fådt en större bevekelighet, än någon annan slags sensation. Rydelius Förn. 173 (1721, 1737).
a) till BEVEKLIG 3 a: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara rörande l. gripande. Vigten och svårigheten af mitt ämne, händelsernas beveklighet och Talens sanning skola rättfärdiga min svaghet. Envallsson G. Ericsson Föret. 1 (1784). — särsk.
α) konkretare: rörande l. gripande l. ömmande omständighet. Med hwad flere bewekeligheter i sielfwa Brefwet (om fäderneslandets behof af hjälp i kriget) finnes. Växiö rådstur. prot. 1710, s. 293.
β) rörande l. gripande sätt l. ton l. dyl., ”innerlighet”. Dervid yttrade hon med smältande beveklighet: ”Saliga äro de barmhertige, ty dem skall ske barmhertighet”. Carlén Köpm. 2: 230 (1860).
b) känslighet, ömhet; jfr BEVEKLIG 3 b. (Kärleken är) Beweklighetens Kung, Blindhetens lilla Släkting. Warnmark Epigr. C 1 b (1688).
a) till BEVEKLIG 4 a: egenskap(en) l. förmåga(n) att omstämma l. medrycka l. hänföra; innerlighet. (Vältaligheten) Hvarvnder icke allena förstås allehanda orde-blomster och Pathetiska infall, som hafva .. större bevekelighet, än en bahr sanning. Rydelius Förn. 171 (1721, 1737). Gustaf .. råkade i Mora under Julhelgen en stor hop Dalkarlar: han stälte sig ibland dem på en högd och talade med stor beveklighet om Sveriges då varande tilstånd. Dalin Hist. III. 1: 22 (1761). Han hade tillegnat sig en vältalighet hvilken .. spred öfver hans föredrag, när han förkunnade Guds ord, en egen mildhet och beveklighet. Thomander 1: 712 (1837). Dalin (1850). — särsk. konkretare: (yttre) medel att åstadkomma verkan; effektmedel. Ingen talekonstens beveklighet (skulle få) bana dem (dvs. Jesu lärjungar) vägen. Thomander 1: 393 (1830). Den korsfästes lärjungar utgjorde till en början en hand full män utan .. alla den verldsliga talekonstens bevekligheter. Flensburg Kyrkl. tal 477 (1891).
b) till BEVEKLIG 4 b: egenskap(en) l. förhållande(t) att kunna omstämmas l. förmås att gifva med sig. Nordforss (1805). Weste (1807). Almqvist (1844). Dalin (1850; angifvet ss. föga br.).
4) (†) till BEVEKLIG 5: förmåga att få ngt i gång l. att åstadkomma ngt; jfr BEVEKA 8. Det Ordet (Varde!) wisserlig’ et kårt Begrep har warit / Af all Beweklighet, som fins i andra ord. Rydelius Vitt. 106 (1716).
Spalt B 2273 band 4, 1908