Publicerad 1908   Lämna synpunkter
BEVÄNJA, v. -er.
Etymologi
[jfr mnt. bewone(t), van, bewonen vänja sig; se BE- o. VÄNJA]
(†) vänja, göra (ngn l. ngt) van(t) (vid) l. ägnad(t) (för visst ändamål); gm vana l. öfning utbilda l. utveckla. Nogre vnge Karler .. som .. Man kunne bewanije till Krigzbruk. G. I:s reg. 15: 595 (1543). (Man har företagit sig) at i förstone hälst bewänia dem (dvs. lapparna) medh sådan Psalmer, såsom dhe där till melodien och af sielfua innehållet dhe lättaste äre at lära. J. Tornæus (1672) i Landsm. XVII. 3: 35. (Om flera böcker utgåfves på svenska) Skulle wårt (språk) därigenom märkeligen tiltaga och bewänjas. Hermelin Du Four A 4 b (1683). — refl. Om du altid til sanfärdighet tig bewänjer, skall du .. aldrig bliwa nödgat med ed dät (dvs. ditt tal) bekräffta. Hermelin Du Four D 8 a (1683).

 

Spalt B 2342 band 4, 1908

Webbansvarig