| Publicerad 1909 | Lämna synpunkter |
BIBLIOGRAFI bib1liωgrafi4, äfv. bi1-, äfv. -o-, stundom -å-, stundom 10104 (bibliågrafi´Dalin), r. (f. Dalin (1850), Lundell m. fl.); best. -en, äfv. -n; pl. (i bet. 1) -er.
1) [i denna anv. tidigast nylat. i titeln på ett af Louis Jacob 1645—50 utgifvet arbete Bibliographia parisina] systematisk förteckning öfver böcker o. skrifter hvilken upptager hvarje boks l. skrifts författare, titel, tryckort, tryckår osv. samt stundom korta meddelanden om innehållet. Författa, utarbeta en bibliografi. K. bibl:s tidn. 1768, s. 151. Försök till en Bibliografi öfver de Manuskripter och Litterära Rariteter som finnas i det Kongl. Allmänna Biblioteket i Stockholm. L. Hammarsköld i Lyceum 2: 155 (1811; rubrik). Sveriges bibliografi 1481—1600. Klemming (1889; boktitel). De flesta europeiska länder hade (på Warmholtz’ tid) sedan länge ägt bibliografier öfver sin historiska litteratur. Snoilsky i 3 SAH 17: 182 (1902). Fornsvensk bibliografi. Förteckning öfver Sveriges medeltida bokskatt på modersmålet. Geete (1903; boktitel). En bibliografi uppställes olika alltefter de olika behof, den är afsedd att fylla: vetenskaplig-systematiskt, kronologiskt eller alfabetiskt efter författarnas namn eller de anonyma boktitlarnas hufvudord. 2 NF (1904). Storslagna bibliografier (hafva) upprättats öfver de älsta försöken i tidningsgenren. Sylwan Mod. press. 2 (1906). — jfr BIO-, FACK-, SPECIAL-BIBLIOGRAFI m. fl.
2) vetenskap som har till uppgift att uppteckna, klassificera o. beskrifva bokliga alster; bokvetenskap, bokbeskrifning; jfr BIBLIOGNOSI. Litt.-tidn. 1797, s. 116. Bibliografiens historia visar, att systemer, som stödja sig på historisk grund, vinna flere anhängare, än de, som hvila på en vetenskaplig. Frigell Om bibliothekskataloger 39 (1864). (I Ecole des Chartes i Paris) studeras numismatik, bibliografi, franska språkets historia, konstarkeologi m. m. Svedelius Statsk. 2: 196 (1868). Såsom bibliografiens grundläggare kan Konrad Gesner med skäl nämnas, hvilken i sin ”Bibliotheca universalis” (1545—55) sökte sammanställa alla då kända arbeten på latin, grekiska och hebreiska. 2 NF (1904).
Anm. 1:o Hos Dalin (1850) angifves ss. en föga br. bet. af ordet: bokskrifning. Därmed torde ej afses ngn sv. anv., utan bl. en öfversättning af motsv. gr. ord; jfr anm. under BIBLIOGRAF. — 2:o Ngn gg betecknar ordet en förteckning på litteratur, som användts vid författandet af visst arbete, t. ex. Schück Världslitt. hist. 1: 544 (1900; rubrik).
Spalt B 2425 band 4, 1909