Publicerad 1909   Lämna synpunkter
BIBLIOGRAF bib1liωgra4f, äfv. bi1-, äfv. -o-, stundom -å- (bibliågráf Dalin), m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. bibliograf, t. bibliograph, eng. bibliograph(er), fr. bibliographe, nylat. bibliographus, af gr. βιβλιογράφος, skrifvare, kopist, af βιβλίον, bok, o. –γραφος till γράφειν, skrifva (jfr GRAFISK, AUTOGRAF, BIOGRAF, GEOGRAF, HISTORIOGRAF m. fl.)]
person som ägnar sig åt bibliografi (se d. o. 2); särsk. om författare af bibliografi (se d. o. 1); bokbeskrifvare, bokkännare; jfr BIBLIOGNOST. Sveriges störste Bibliograph, och ypperste Bibliothecarius. C. C. Gjörwell i K. bibl:s dagbok 1766, s. 9 (om E. Benzelius). Att uppräkna Grundtvigs skrifter är svårt för en bibliograf och kräfver sidtals utrymme i en bibliografi. Wieselgren Bild. 376 (1872, 1889). Warmholtz .. den i lifstiden föga kände bibliografen, anlita vi ännu dagligen. Snoilsky i 3 SAH 17: 130 (1902).
Anm. Hos Dalin (1850), Hahnsson (1884) o. Ekbohrn Främ. ord (1904) angifves för ordet äfv. bet.: bokskrifvare, bokafskrifvare. Därmed torde emellertid ej afses ngn svensk anv., utan bl. en öfversättning af det motsv. gr. ordet.

 

Spalt B 2425 band 4, 1909

Webbansvarig