Publicerad 1909   Lämna synpunkter
BIGAM biga4m, adj.
Etymologi
[jfr d. bigam, eng. bigam(e), fr. bigame, af senlat. bigamus, af bi- (se BI-, prefix2) o. -gamus, af gr. γάμος, äktenskap, giftermål; jfr gr. δίγαμος samt med afs. på den senare ssgsleden KRYPTOGAM, MONOGAM, POLYGAM m. fl.]
(föga br.)
a) som lefver i bigami. Pfeiffer (1837). Schulthess (1885).
b) i uttr. bigamt äktenskap, tvegifte, o. d.

 

Spalt B 2484 band 4, 1909

Webbansvarig