Publicerad 1909   Lämna synpunkter
BIINKOMST bi3~inkom2st, äfv. 3~20, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. biindtægt; se BI-, prefix1 2]
inkomst som ngn äger jämte sina hufvudinkomster, i sht jämte dem som härflyta från ordinarie tjänst l. anställning l. hufvudsakligt arbete: biförtjänst, extra inkomst. En mans biinkomster förutan hans lön. Serenius (1734; under perquisite). (Det riksråd) som saknade en sådan bi-inkomst (dvs. från lagmansdöme l. ståthållarskap), hade årligen 600 daler i ersättning. Ekelund 1 Fäd. hist. II. 1: 203 (1830). Den enskilde jordbrukaren (kan) genom en för sina förhållanden passande metod (för torfafverkning) skaffa sig en god och säker bi-inkomst. Tekn. tidn. 1871, s. 45. Bach .. fick antagligen genom undervisning och annat arbete söka skaffa sig biinkomster. Valentin Musikh. 2: 39 (1901).

 

Spalt B 2498 band 4, 1909

Webbansvarig