| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
BILIGGARE bi3~lig2are, m., i bet. 3 o. 4 r. l. m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
2) (†) handelsagent; jfr UTELIGGARE. Tillåta fremmande Factorer och Bijliggiare hoos osz at handla. Risingh Kiöph. 28 (1669).
3) benämning på hvar o. en af de fyra stenar som ligga omkring hjärtstenen i s. k. femstenarör. Hiertestenen bör altid vara större, än Biliggiarne. Abrahamsson 482 (1726). Schrevelius Civilr. 2: 107 (1847, 1857). Lundell (1893).
4) [jfr holl. bijlegger] (hvard., föga br.) sjöt. till BILIGGA 3: vind som tvingar seglare att ligga bi. Aldrig har jag frusit värre än under denna biliggare utanför norra Skottland, oaktadt det var midt i sommaren. Bergdahl Till antipoden 25 (1906).
5) (†) sidovind? (Jag) geck alltså med en biliggare eller halfvind, med hela flottan till sjös. Dahlberg Dagb. 33 (c. 1660). (Vi) fortsatte vår cours med något motväder och en skarp biliggare den hela natten. Därs. 82.
Spalt B 2587 band 4, 1910