| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
BINDEL bin3del2 (bi`ndel Weste), r. l. m.; best. -n, ngn gg -dlen, i södra Götal. hvard. stundom -en (Bremer Nina 603 (1835), Linder Regl. 85 (1886)); pl. -dlar.
1) [jfr motsv. anv. i mnl.] motsv. BINDA, v. (1,) 3 (o. 4): (sammanlagd) duk l. remsa l. band l. dyl. afsedd (afsedt) att knytas l. lindas om ngt l. att gm ombindning l. omknytning fästa l. kvarhålla ngt; äfv. oeg. (se e). Liten bindel eller brystduk. Lex. Linc. (1640; under fasciola). Rocken är blå, uppslagen hvita, / Halsen bär svart bindel utaf taft. Bellman 3: 191 (1770). (Isolerings-)massan blir mindre verksam, om den icke lindas med bindlar. Tekn. tidskr. 1895, M. s. 60. De egyptiska mumierna äro svepta i bindlar, som den mikroskopiska undersökningen visat bestå af linne. Elfving Kulturv. 146 (1895). Huru jublade icke Sveriges folk den unge revolutionshjälten (dvs. G. III) till mötes, när han .. den 19 Augusti red genom Stockholms gator med den hvita bindeln om armen! Stavenow G. III 20 (1901). Den med bindel försedda osten sättes .. en eller ett par dagar i form. L. F. Rosengren i Landtbr. bok 3: 601 (1906). — i bild. Slit de bindlar, / De bindlar utaf blomster, / .. / Som Smaken och des broder, / Des lilla broder, Rimmet, / Kring dina vingar fäst. Kellgren 2: 126 (1783). — jfr ARM-, BRÖST-, FÄLT-, HALS-, LINNE-, LÄDER-, MUMIE-, PÄRL-, SILKES-, YLLE-BINDEL m. fl. — särsk.
a) om dylik duk lagd om ngns ögon för att förhindra honom att se omgifningen l. hvad som försiggår. Bindeln togs ifrån hans ögon och han lämnades ensam. Cederborgh UvT 1: 37 (1809). E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 235 (1891). Ankommer till mottagningspost parlamentär .., sättes bindel för hans ögon. Tj.-regl. 1900, s. 106. — särsk. mer l. mindre bildl. Gyllenborg 2: 176 (1795). Menska, lossa bindeln från din syn / och lär rättvist Kronos’ söner skatta! Tegnér 1: 305 (1805). För mitt öga (knöts), af starrens spindel, / En kolsvart bindel. Palmær Eldbr. 47 (1822). Gå med bindel för ögonen, (dvs.) icke veta, hvad man gör. Dalin (1850). Snart hade hela Stockholm, med undantag af friherrinnan Ryning sjelf, reda på Melchers förhållanden. Ingen vågade taga bindeln från hans hustrus ögon. Roos Ber. 306 (1884). Söderberg Dikt. o. sång. 88 (1901). — jfr ÖGON-BINDEL.
b) (numera i sht om ä. förh.) om dylikt band lagdt öfver ngns panna l. flätadt i ngns hår: pannband, hårband, ngn gg: diadem. Bindel Huwd prydnat. Axehielm Lex. sueogoth. (c. 1630; under binda); jfr β. Man tvättade dem (dvs. håren), kämmade, strök up med Bindel, flätade och gjorde en Valk på hufvudet. 1 Saml. 3: 318 (1773). Qvinnorne i nägden af Gambia (bära) omkring hufvudet en bindel (Ialla), eller en smal rimsa af bomullstyg, som flere varf lindas öfver pannan. Ödmann M. Park 21 (1800). Säg, hvilkens gud har ändrat furstars rätt? / .. / Hvem ryckte bindeln från Tarqvinii panna? Thomander 3: 123 (1826). Vulcanus hade förfärdigat den gyllene bindeln kring hennes (dvs. Pandoras) blomstersmyckade panna. Lysander Tre föredr. 3 (1855). Inunder grekisk bindel hårets flod / Kring hennes (dvs. fru Lenngrens) hjessa bucklar sig i vågor. Snoilsky 4: 72 (1887). Kvinnornas yppiga hår, deras bindlar och blänkande hårband. Wulff Petrarcabok 49 (1905). — jfr HUFVUD-, HÅR-, SILFVER-BINDEL m. fl. — särsk.
α) i bild. Kalla ej detta (dvs. Tegnérs ”Axel”) en krans, sådan som tillfället medgaf: det är en bindel af diamanter, som blott har det felet, att icke tillhöra den panna, på hvilken den blifvit fästad. Leopold (1822) i Tegnérs ppr 168.
β) (förr) ett slags af band bestående hufvud- l. hårprydnad för kvinnor, i vissa trakter använd ss. fästmansgåfva till bruden; stundom i förb. band och bindel l. bindel och band; jfr BINDE 1 b. Han haf(ver) .. frijat till henne, och gifuit henne binnel och hårband. Växiö domk. prot. 1665, s. 651. Twå alnar sölke bandh till een bindel. Växiö domk. akt. 1678, nr 316. Han (har) henne Ringh, handskar, binnel och bandh förärhat, och således hennes hierta till sigh draget. Därs. 1679, nr 275.
γ) herald. binda (se BINDA, sbst. 1 d). En half mohr med en gul bindel om hufvudet. Schlegel o. Klingspor Ättart. 35 (1875; efter RR 1576). Bindel .. Tortil, tortis. Weste (1807). Almqvist (1844).
c) [jfr ä. d. bindeltøj] (numera föga br.) till BINDA, v. 3 a γ: binda (se BINDA, sbst. 1 a). Stadg. ang. landtmil. 4: 1217 (1700). Man har Exempel, at Han (dvs. K. XII), efter öfverstånden Action, gaf Hollands-lärefts lakanen af sin säng, och sina egna linn-tyg, til bindlar åt de blesserada Drabanter, och andra som behöfde. Nordberg K. XII 2: 688 (1740). Man åtskiljer tre delar af en bindel, nemligen den medlersta eller så kallade kroppen af bindlen och bägge ändar, hufvuden. Schützercrantz La Faye 290 (1763). På Hennes M:t Drottn. skall man en dera dagen applicera Bindlar, för att upbära fostret så mycket lättare. Calonius Bref t. Porthan 411 (1799). Det förstnämnda förbindningssättet .. passar .. der den sjuke är oregerlig och icke tillåter en ordentlig bindels anläggning. Lovén Anvisn. 41 (1838). Döbelns bild .. bär ett alldeles eget drag, .. nemligen bindeln öfver pannan till betäckning för det aldrig läkta såret. Svedelius i SAH 60: 55 (1884); jfr b. — jfr FÄLTSKÄRS-, LIF-, MENSTRUATIONS-, ÅDER-BINDEL m. fl.
d) [jfr motsv. anv. i nor.] (†) om kärfband (se BAND, sbst.1 7). Bygdens unga tropp, / Som .. / .. hvälfver skylen ner och halmens bindlar löser. J. G. Oxenstierna 2: 68 (1796, 1806).
e) i utvidgad o. oeg. bem. På (cell-)kapselns insida ligga tunnare eller tjockare lager af bindlar mer eller mindre spiralformigt lagda. Tekn. tidskr. 1893, K. s. 17 (om barrträdsvedceller). — särsk.
α) [efter lat. fascia, t. binde] (knappast br.) zool. i fråga om djurs färgteckning: ett på tvären gående bredare l. smalare band (se BAND, sbst.1 34 a), mantel. Marklin Illiger 89 (1818). — särsk. i uttr. afkortad bindel, dylikt band som icke når ut till kanten af det föremål på hvilket det förekommer, afbruten mantel. Marklin Illiger 89 (1818). — jfr TVÄR-BINDEL.
2) motsv. BINDA, v. 12, ss. namn på slingerväxter. — särsk. [jfr sv. dial. (Mora; Kröningssvärd Flora dalek. 58 (1843)) bindeln, Polygonum convolvolus Lin.] (individ af) växtarten Convolvolus arvensis Lin. l. Polygonum convolvolus Lin.; jfr BINDA, sbst. 4 a, b. Bindel i åkeren såm binder säden tilhopa. ogräs. Axehielm Lex. sueogoth. (c. 1630; under binda). Bindel växer i åkern hälst bland rågen. Carleson Hush. 542 (1756). — jfr SNAR-BINDEL. — Anm. I sv. dial. förekommer ordet äfv. som beteckning för Cuscuta europæa Lin. (se Kröningssvärd Flora dalek. 57 (1843: bindil; angifvet ss. brukadt i Orsa)) samt för Galium aparine Lin. (se Ur Vestm.-Dala landsm.-fören. saml.); jfr anm. under BINDA, sbst. 4.
Anm. Hos Serenius (1734) gifves för eng. bundle, knippe, bylte, ss. öfversättningsord bl. a. bindel. Ordet torde här, trots samma bet. hos de motsv. ä. dan. o. mnl. orden, vara en blott etymologiserande öfversättning af det eng. ordet.
(1 b) -SMYCKE~20. (förr)
a) smycke afsedt för l. fäst på en bindel. (Pannbindeln) var hos de rikare antingen öfveralt utsirad med Perlor, eller allenast med et Bindelsmycke. 1 Saml. 3: 318 (1773; i fråga om den ä. sv. kvinnodräkten).
b) = BINDEL 1 b. Et bindelsmycke prydligt hade hon omkring ansichtet, samt skjöna hår. Björner An Bågsv. 16 (1737).
Spalt B 2690 band 4, 1910