Publicerad 1910   Lämna synpunkter
BINNIKA, f.; pl. -or (-er Forssell Hist. 2: 20 (cit. fr. c. 1560), Lewenhaupt Upl. nat. 53 (cit. fr. 1676) m. fl.).
Ordformer
(bindika Forssell Hist. 2: 20 (cit. fr. c. 1560), Växiö domk. prot. 1672, s. 392, Landtulls o. accisordn. 1756, 8: 12 (: Bindike-Band) m. fl. binnika Hist. handl. 1: 23 (1543: gull binnickor), Växiö domkyrk. räkensk. 1701, s. 1059, Wenström (1891: binnikeband) m. fl. binneka Ordn. o. taxa ö. accijsen 1638, s. 6 (: binnekor), Ehrencrona (c. 1730: binnekeband). binika SPF 1816, s. 234 (: binickeband), Hartman Husl. 268 (1828: binikeband). benika SPF 1823, s. 238 (: benikeband), Almqvist Kap. 45 (1838: benikeband). Se äfv. formafd. under BINNIKEMASK)
Etymologi
[jfr sv. dial. binnika (Hälsingl.; Ordb. ö. allmogeord i Hels. (1873)); liksom ä. d. bindike, binnike af mnt. bindiken, nt. bind(e)ken, diminutiv till (m)nt. binde (se BINDA, sbst.). Formen ben- torde, liksom ä. d. bendicke, bennicke, gå tillbaka till ett icke uppvisadt (m)nt. bendiken, motsv. t. bändchen, diminutiv af band (se BAND, sbst.1)]
(† utom i ssgn BINNIKEMASK) (väfdt) band af jämförelsevis ringa bredd; särsk. hårband; jfr BINNIKE-BAND, BÄNDEL. Bindiker, brede och smale. Forssell Hist. 2: 20 (cit. fr. c. 1560). Binnika. Dee huita smala banden. Axehielm Lex. sueogoth. (c. 1630). (Hon tillfrågades) Hwadh gåfwor hon hadhe bekommet? Hwar till hon swarade: sigh hafwa fått ett paar skoor, 1. D(ale)r silf(ve)rm(yn)t, och een bindicka. Växiö domk. prot. 1672, s. 392. Röda Binnikor och Tänlikor till dett nya altareklädet på taflan. Växiö domkyrk. räkensk. 1701, s. 1059. jfr: Stickade Bredhe gull binnickor, som pigor plägha dragha påå theris huffudh. Hist. handl. 1: 23 (1543). — jfr GULD-, LINNE-BINNIKA m. fl.
Ssgr: BINNIKE-BAND. [jfr sv. dial. binnikkebannd, (förkläds)band (Gottl.; Rietz), binnikband, binnikemask (Ur Vestm.-Dala landsm.-fören. saml.)] (†) = BINNIKA. Iag .. steg op .. bandt halsduken på mig och kämbde mina håår, hadde och röda binnikeban utj ärmar i skiortan. S. Löfving (1715) i Handl. Finl. öden 1: 425. Binnekeband .. (dvs.) Små bänder af linne. Ehrencrona (c. 1730). Tang (Alga) låg upkastad vid Stranden såsom smala jämnbreda Binnikeband. Linné Gotl. 207 (1745). Benikeband af Bomulls-, Linne- och Ullgarn, Silke samt andra ämnen. SPF 1823, s. 238. Almqvist Kap. 45 (1838). Dalin (1850). Wenström (1891). —
-BANDS-MATK. (†) binnikemask. Binnickebands-Matken tager sitt booställe straxt wid tolftumme tarmen. Linder Matk. 16 (1714, 1718). Då och då (kommo) några stycken af Binnikebands-Matken (Tænia) fram. Strandberg Præs. i VetA 1764, s. 12. —
-MASK, se d. o. —
-STOL. (†) väfstol för väfvande af (smala) band. Binnike stol där de (dvs. de smala hvita banden) wäfas på. Axehielm Lex. sueogoth. (c. 1630).

 

Spalt B 2709 band 4, 1910

Webbansvarig