Publicerad 1911   Lämna synpunkter
BITTRA, v.1 -ade. vbalsbst. -ING (se d. o.).
Etymologi
[efter mnt. bitteren l. t. bittern, till bitter (se BITTER, adj.)]
(†) göra bitter.
1) motsv. BITTER, adj. 2 (b η). En liten misstrohet gœr mycket godt til saken, / Som salt, mer smak hon ger, just nær hon bitrar smaken. Cederhjelm Kærleks balck 19 (1740).
2) motsv. BITTER, adj. 4: förbittra, plåga, bedröfva, göra plågsam, göra tung; förvärra. Mitt hierta är igenom bittrat. Psalt. 73: 21 (1536; kanske ssg; öfv. 1904: mitt hjärta förbittrades). Theres (som gifta sig för penningars skull) liffuerne wardher och them bittrat och tungtt, såå att the samtt medh theres rikedomar, mödho, arbethe och olusth nogh haffua mosthe. L. Petri Oec. 18 (1559). Fåfänge ord och argumenter, som mera bittrade saken än bättrade. S. Elofsson i HSH 12: 132 (1599). Ingalunda vil jag bittra eller försämra min Herres nöjen. Tessin Bref 1: 343 (1753).

 

Spalt B 2862 band 4, 1911

Webbansvarig