| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
BIVOKAL, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
(†) språkv. vokal som (gm omljud l. dyl.) uppkommit ur o. förekommer vid sidan af en annan. (Vi) kalla .. omljuds-vocalerna, till skilnad från hufvudvocalerna, bivocaler. Munch Fsv. o. fno. spr. 8 (1849). Dalin 2: 763 (1853).
Spalt B 2872 band 4, 1911