| Publicerad 1912 | Lämna synpunkter |
BJÄFSAD, p. adj.
1) motsv. BJÄFS 1: försedd l. kantad med bård(er), frans(ar) osv.; jfr BJÄFSIG 1. Bieffzat cläde. Var. rer. 18 (1538). Lex. Linc. (1640).
2) motsv. BJÄFS 2: utstyrd l. utspökad med grannlåt o. d., bjäfsig (se d. o. 2). När Mans-Personer voro så utspökade; huru granna och bjäfsade lära icke Fruentimren hafva varit? Sthms stads cal. 1764, s. 9. — jfr UTBJÄFSAD.
Spalt B 2933 band 4, 1912