| Publicerad 1912 | Lämna synpunkter |
BLACKIG blak3ig2 (bla`ckig Weste), adj. -are. adv. -T.
1) = BLACK, adj. 1. Weste (1807). Riksföreståndaren (Sten Sture), som på sin stridslystna, blackiga häst störtade mot fienden. Ekelund 1 Fäd. hist. 1: 171 (1829, 1833). Var veld å färde, fick bonden ej sitt, / Drog fogde en sveklig vinst, / Då hördes den blackige klipparens ridt, / När brottet det anade minst. Snoilsky 2: 72 (1881; om K. XI:s häst). Blackig var den (dvs. hästen) till färgen som en vessla. Bååth Wagners sag. 4: 112 (1908).
2) = BLACK, adj. 2. Denna fordom lysande, men nu mycket blackiga, bygnad. Götheb. mag. 1759, s. 223. De gamla blackiga möblerna i de tre små rummen voro allt hvad hon en gång skulle medföra till den drömda komministersgården. Hedenstierna Fru W. 164 (1890). Hästen var blackig och spräcklig och ful. Fröding Efterskörd 1: 137 (1892, 1910). Måltider då sillen togs med svarta fingrar och fjällen torkades af på blackig byx. Hedenstierna Jönsson 52 (1894). — särsk.
a) = BLACK, adj. 2 a. Efter några timmar blef vattnet blackigt, til bevis på kalkens närvaro. J. P. Westring i VetAH 1800, s. 195. Tiberns blackiga våg. Adlerbeth Hor. Od. 18 (1817). Någon gång finner man dricksvatten härstammande ur bäckar och kärr, hvilket genom upplösta växtdelar blifvit något ”blackigt” eller svagt gulfärgadt. S. Ribbing i Helsov. 1892, Bil. s. 101. (Sedan en del sjöväxter planterats i akvariet, blir vattnet) De första dagarne efter vattenpåfyllningen .. gärna grumligt och blackigt. Abelin Trädg. inomhus 56 (1904).
Spalt B 2990 band 4, 1912