| Publicerad 1913 | Lämna synpunkter |
BLASONNERA blas1one4ra l. -å-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; BLASONNÖR (se d. o.).
herald.
1) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] efter heraldiska regler måla l. teckna (en vapensköld). Blazonera wapn, synes wara thet samma som illuminera eller distingvera med sina rätta färgor. Spegel Gl. 57 (1712). J. G. Oxenstierna 4: 177 (1815). En .. matsal .., hvars väggar sutto fulla af blasonnerade vapensköldar. Almqvist Gabr. Mim. 3: 81 (1842). Blasoneringen var, som bekant, aldrig konseqvent under medeltiden. Jfr t. ex. färgerna i erkebiskopens vapen i Frötuna. H. Hildebrand i Ant. tidskr. 2: 391 (1869). — särsk.: medelst tätt bredvid hvarandra och i bestämda riktningar anbragta streck l. punkter angifva färgerna på en vapensköld, skraffera. Dalin (1850). Schlegel o. Klingspor Herald. 31 (1874).
2) [jfr motsv. anv. i mnl., t., eng. o. fr.] enligt heraldiska regler beskrifva (en vapensköld). De (sköldar) som så äro beskaffade, at man dem intet beskrifva eller blasonera kan .. kallas .. oregelbundne. Uggla Herald. 44 (1746). All blasonering bör vara kort, hvarvid de bästa och tjenligaste heraldiska termer användas. Schlegel o. Klingspor Herald. 93 (1874). A. Quennerstedt i Karol. krig. dagb. 3: XXX (1907).
Spalt B 3107 band 4, 1913