Publicerad 1915   Lämna synpunkter
BLIGNING bli3gniŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till BLIGA. — särsk. (mindre br.) konkretare, till BLIGA 1. Alla menniskor, som passerade förbi, gåfvo honom en stadig bligning. Nyblom M. Twain 2: 82 (1874).

 

Spalt B 3210 band 4, 1915

Webbansvarig