| Publicerad 1915 | Lämna synpunkter |
(förr) benämning på ett å större fartyg (i sht under 1500- o. 1600-talet) användt råsegel som hade sin plats under bogsprötet; äfv. kalladt STOR(E)-BLINDA, UNDER-BLINDA, VATER-BLINDA (i motsats till BOFVEN- l. SKUF-BLINDA). Vinden är .. godh, / .. Sätt till .. vår blinda(!) Rosenfeldt Vitt. 183 (1689). Bukgiordingar til Blindan. Rålamb 10: 49 (1691). Wj .. miste (i en storm) 3. stora Ankare, Galion, Blindan och stor Masten. Holm N. Sv. 64 (1702). Blinda, är et Råsegel som hänger under bogsprötet, har ingen bolin, men i stället för topp läntor och brassar, har den Gajert och Triss. Dalman Sjölex. 6 (1765). Röding SD 14 (1798). Under bogsprötet fördes (i början af 1600-t.) en rå och ett råsegel, kalladt blindan. Linder Sjömanskap 7 (1896). G. v. Horn i Tidskr. i sjöv. 1904, s. 493 (i fråga om förh. på 1560-talet).
Anm. I den äldsta källa, där ordet i sv. anträffats, Lex. Linc. (1640), användes det oeg. ss. öfversättning af lat. supparus, toppsegel, bramsegel [jfr motsv. anv. af d. blinde hos Colding Etym. lat. (1622)]. — Närmare den eg. bet. står anv. hos Schroderus Comenius 463 (1639), där ordet (liksom d. blinde på motsv. ställe i Bachkegers öfvers. af 1667) återgifver lat. dolo(n). Detta ord, det gr. δόλων, var benämning på ett under antiken stundom brukadt råsegel, anbragt på en i skeppets främre del befintlig framåtlutande mast (l. möjl. rättare benämning på ifrågavarande mast; jfr Pauly-Wissowa Realencycl. 5: 1288 f. (1905), Alexanderson Den grek. trieren 100, 107 f. (1914)).
Sammansättningar (förr).
Anm. Då mot de nedan anförda ssgrna i allm. i holl., stundom äfv. i t., svara sammanställningar l. ssgr med adj. blind (t. ex. holl. blinde ra, blinde toppenanten, blinde trissen, t. blinde rahe, blindstange osv.), bör måhända äfv. i de sv. ssgrna adjektivet BLIND (jfr d. o. 10) anses (åtm. från början) delvis ingå.
B: BLINDE-BRASS30~2. benämning på hvart särskildt af de båda vid ändarna af blindrån fästa tåg medelst hvilka dennas ställning kunde förändras; jfr -TRISSA. Rajalin Skiepzb. 177 (1730). Babords blindebrass. Boström Tackl. 81 (1840). 2 NF 3: 693 (1905). —
-RÅ~2. (blinde- Rajalin, Ekelöf Naut. ordl. 21 (1898) osv.; blind- Tornquist Utk. 2: Förkl. 2 (1788), 2 Uppf. b. 9: 523 (1906) m. fl.) [jfr d. blind(e)raa, holl. blinde raa, t. blinderahe, blindstange] under bogsprötet fäst rå som uppbar blindan; sedan bruket af blinda (på 1830-talet) upphört, ännu någon tid använd för att sprida klyfvar- o. jagarbomsgajarna, i afsikt att dessa skulle bättre stötta klyfvarbommen åt sidorna. Rajalin Skiepzb. 145 (1730). De nyare fartyg, som ej nyttja blindrå, begagna i dess ställe gajdäfvertar .. som äro fast vid förkanten af kranbalkarne. Boström Tackl. 82 (1840). 2 Uppf. b. 9: 523 (1906). —
-SEGEL~20. [jfr holl. blindzeil, t. blindsegel, äfvensom ä. d. blindt sejl, t. blindes segel] blinda. NF 2: 679 (1877). Auerbach o. Blomqvist (1907; med hänv. till blinda). —
-SKOT~2. (blinde- Rajalin, Serenius; blind- Rålamb) skot till blindan. Rålamb 10: 49 (1691). Rajalin Skiepzb. 177 (1730). Serenius Hhhh 4 b (1757). —
-TOPPLÄNTA ~020. [jfr d. blindetoplente, blindehængereb, holl. blinde toppenanten (pl.), t. blindetoppenant] benämning på hvart o. ett af de båda vid ändarna af blindrån fästa tåg medelst hvilka denna stöttades. Rajalin Skiepzb. 177 (1730). Ekbohrn Naut. ordb. (1840). 2 NF 3: 693 (1905). —
-TRISSA~20. (blinde- Ekbohrn Naut. ordb. (1840), 2 NF osv.; blind- Widegren, Calwagen Sjölex. (1851) m. fl.) [jfr d. blindetridse, holl. blinde trissen (pl.)] = -BRASS. Widegren (1788). 2 NF 3: 693 (1905). —
Spalt B 3238 band 4, 1915