| Publicerad 1916 | Lämna synpunkter |
BLODGA, v. -ade.
(†) göra blodig; jfr BLODA, v.1 Asteropherus 52 (1609). Een Präst .., som hadhe skuret vth een Budkafla vppå ett Bräde .. och blodgat brädet alt öffuer. Tegel G. I 2: 190 (1622). När han redh, rann bloden uthur hans sår, så at hans harnesk och häst blefwe öfwer alt blodgade. Peringskiöld Vilk. 384 (1715). When they came once to be warm in their Drink, när de hade fådt blodga tanden (i dryckom). Serenius (1734; under warm, adj.); jfr BLODA, v.1 b. Ljungberg Sv. spr. 28 (1756). — refl. Widga skar .. tungan uhr Resens hufwud och blodgade sigh medh, och gick til sin häst, och öfwerstänkte honom äfwen med blod. Peringskiöld Vilk. 260 (1715).
Spalt B 3377 band 4, 1916