Publicerad 1917   Lämna synpunkter
BLÖDLIGA, adv. -are.
Ordformer
(blöd(h)el- G. I:s reg. 2: 126 (1525), 10: 179 (1535). — blödl- Hist. tidskr. 1895, s. 328 (i handl. fr. 1563), Lex. Linc.)
Etymologi
[jfr fsv. blödhlika, bildadt till blödher (se BLÖD); jfr isl. blauðliga, ä. d. blødelig, t. blödlich, adv.]
(†) adv. till BLÖD l. BLÖDLIG: utan kraft, efterlåtet, släpphändt; jfr BLÖDIG 2 o. 3. (I) faren ther blödheliga meedt, Och tiil stædhen brodher roberth bekymbra siig med samma embethe emoth waar wilia. G. I:s reg. 2: 126 (1525). (Sändebuden må icke) latha Skräma szeg, eller och handle for mykyt blödelige J thenne szack. Därs. 10: 179 (1535). Lex. Linc. (1640; under infirme).

 

Spalt B 3624 band 5, 1917

Webbansvarig