Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
BOHEMIÄNG bωhe1miäŋ4, stundom bo- l. bå-, l. -hä1m-, m.||(ig.); best. -en; pl. -er, ngn gg (med fr. pluralform) -iens (NF 2: 781 (1877)).
= BOHEM, sbst.2 En stor talang! Det är bohémienens ständiga förevändning, hans ursäkt för andra, hans rättfärdigande i sina egna ögon. Thyselius Nordau Paris 426 (1885). Cederborgh (sökte) skapa en realistiskt-komisk roman, som ville ge en verklighetstrogen framställning af de lägre klassernas, äfven bohemienernas lif. Fredlund Dahlgren 139 (1903). La Fontaine .. var ingen vis åldring, utan en ungdomlig bohémien. Sylwan (o. Bing) Eur. litt.-h. 1: 332 (1910).
Anm. Ett fem. bohemienn [af fr. bohémienne] föreligger i följande språkprof: Man hade (hos sångerskan) väntat sig något pikant à la vildfågel, en lössläppt bohemienne-natur, eldbränder och gnistor. SvD 1904, nr 273, s. 5.
-LIF. Bohemienlifvet tillhör ungdomen; då omstrålas det ännu af frihetens och poesiens sol. Schück (o. Warburg) Litt.-h. 1: 346 (1896). —
-NATUR. —
Spalt B 3713 band 5, 1918