Publicerad 1919 | Lämna synpunkter |
BONJOUR boŋʃɯ4r, äfv. -ʃω4r, ofta med mer l. mindre franskt uttal, r. l. m.; best. -en l. -n; pl. -er.
lång lifrock med slag o. vanl. raka skört (numera oftast förfärdigad af svart tyg o. försedd med två knapprader), rock, långrock, redingot. Bonjouren håller nu på att undanträngas af jaketten och smokingen. Bouppteckn. fr. Växiö 1803. Prinsarne voro enkelt klädda i korta blå bonjourer och hvita västar. Stenhammar Riksd. 1: 34 (1834). Hvad ser jag! .. doktorn är i bonjur! Blanche Flick. i Stadsg. 244 (1847). En bonjour af brunt kläde från 1800-talets midt. Redog. f. Nord. mus. 1908, s. 22. — jfr KAMGARNS-BONJOUR.
-KLÄDD, p. adj. —
-KOSTYM. —
-ROCK. (bonjours- Bouppteckn. fr. Växiö 1804 o. 1813) [af ä. t. bonjourrock] (numera knappast br.) bonjour. Envallsson Julafton 33 (1801). Et slags morgon- eller bonjour-rock. Mag. f. konst 1828, s. 32. Berndtson (1880). —
-SKÖRT. —
-VÄST.
B (†): BONJOURS-ROCK, se A.
Spalt B 3883 band 5, 1919