| Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
BOREN bå3ren2, p. adj. -ret, -rne, -rna.
— jfr ANBOREN.
1) (numera knappast br.) som från födelsen har en viss egenskap l. värdighet (ofta angifven gm ett ord som betecknar folkslag l. samhällsnivå o. d.); till börden; af födsel, från födelsen, född. A. Oxenstierna 1: 611 (1615). The wore allesamman borne Romare. Schroderus Liv. 152 (1626). En Slaf och boren Lif-egen. Nordberg C. XII 1: 468 (1740). Kristina Sofia Stenbock, boren friherrinna till Kungslena. Sv. biogr. lex. 7: 273 (1876).
2) (†) som gm födelsen är ngns släkting, som är ngns blodsförvant. Sv. ords. C 3 a (1604). Swijka dhe sworne, och icke dhe borne .. (dvs.) Blod är altijd tiuckare än watn. Grubb 774 (1665) [jfr motsv. uttr. i ä. d.]. — särsk. i uttr. skyld och boren, huld och boren o. d. (Till målsman för omyndig) förordnas .. hälst den närmest är skyldh och buren efter lagen. RARP 4: 252 (1626). Aldenstund iag ingen huld och boren i Fäderneslandet hafwer. Växiö domk. akt. 1711, nr 187. Han är henne hvarcken skyld eller buren. Därs. 1720, nr 153.
3) (†) gm sin börd berättigad (till ngt). Svart Gensv. E 8 a (1558). Slott och Gårdar, der han är burin til. Rudbeckius Kon. reg. 446 (1619). Födda fria och borna till de rättigheter, en fri man tillkommo. Strinnholm Hist. 1: 605 (1834). De till odaljord borne bönderna. NF 7: 357 (1883).
4) (i sht i högre stil) gm sina medfödda egenskaper l. på grund af sin natur förutbestämd l. särskildt ägnad (till ngt); jfr 5. Boren till herrskare. Strinnholm Hist. 1: 319 (1834). (Olof Rudbeck) var boren till att gripa efter en spira i vetenskapens verld. Annerstedt O. Rudbecks minne 3 (1902).
5) (i sht i högre stil) ss. best. till ett sbst. som betecknar utöfvare af en verksamhet l. innehafvare af en ställning o. d.: gm sina medfödda egenskaper l. på grund af sin natur förutbestämd till l. särskildt ägnad för (denna) sin verksamhet l. ställning. Boëthius Sed. 115 (1807). En boren diktare. G. Göthe i Nord. tidskr. 1892, s. 702. Den borne vetenskapsmannen. Cederschiöld Våra äldsta kon.-sagor 9 (1910). — bildl. Tyranners burna skräck och åldrig frihets värn, / Förgömda Klippans son, jag helsar dig, o Jern! Tegnér (WB) 1: 116 (1804).
Spalt B 3926 band 5, 1920