| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANBOREN an3~bå2ren, äfv. (särsk. i bet. 3, gm anslutning till ANOR) a3n~ (a`nboren Weste; se för öfr. BOREN), adj. -boret, -borne, -borna.
1) (hufvudsakligen i högtidligare framställning) medfödd l. (med)ärfd.
a) om egenskap, sinnesriktning o. d.: redan i födelsen gifven l. förlänad, alltsedan födelsen förefintlig, naturlig; numera oftast: vid födelsen l. gm börden i arf erhållen: jfr ANFÖDD 1. E. K. M:ts anborne Kongl. dygd. Svante Sture i HSH 4: 153 (1567). Tacksäg. 12 Febr. 1704. s. A 2 b. En inbiten och anbohren dårskap. Sahlstedt Hof-art. 28 (1720). (Baronen) förklarade, med anburen oförskämdhet .. (att) man sett mig i trapporna. Livijn 1: 188 (1817). De honom (dvs. fransmannen) anborna näs-ljuden. Rydqvist Resa 263 (1838). Denna åsigt af saken är .. den hos hvarje äkta svenskt sinnelag anborna. Atterbom Siare 3: 363 (1844). Hans anborna styrka. Hagberg Shaksp. 4: 39 (1848). Grundsatsernas .. anborna höghet. Wieselgren Gm hvirfl. 2: 165 (1891). — i bild. Rydqvist i SAH 12: 293 (1827). (Vårt modersmål) står öfver tyskan genom .. den anborna klarhet, som från den vårdade stilen utestänger allt grummel. Claëson 2: 345 (1857). — närmande sig b. Aldrig misstaga sig om någon endas anborna kallelse. Wallin Invign. 10 (1837). Fries Utfl. 3: 423 (1847, 1864).
b) om (företrädes)rätt o. d.: på grund af l. i kraft af (ädel) börd tillhörig l. tillkommande; gm födelsen tilldelad l. förlänad; jfr ANFÖDD 2. En ypperlig anboren beställning (dvs. anställning) äger visst hvar Adelig Ätt i Sverige. Tessin Tess. 72 (c. 1740). De .. personer, som .. afyttrat sin anborna frihet, .. blefvo trälar. Järta V. skr. 1: 215 (1832). Adeln, som gerna tror sig innehafvare af en anboren rätt till höga embeten. Rydqvist Tid. 2: 188 (1840). Anboren ära. Hagberg Shaksp. 3: 356 (1848). i bild: (Ändelsevokalen) -a intog i Gust. I:s Bibel sin anborna plats. Rydqvist SSL 1: 389 (1850). — särsk. [jfr de ä. d. o. t. orden i motsv. anv.] (numera föga br.) om sigill, sköldemärke o. d. E. C. Tegnér Sv. bild. 7 (cit. fr. 1630). Hans anborne vapn. RP 5: 258 (1635). Skuldebref .. med begges (dvs. mannens o. hustruns) anborna eller brukeliga Sigill. SPF 3: 92 (1817). Anborna signeter och namn. Livijn 2: 77 (1831). Meurman (1846). i bild: Att han i snillets verld hade det högsta anborna sköldemärke. C. F. af Wingård i SAH 19: 132 (1837).
2) (mindre br.) gm födelsen bestämd till härskare, skald o. d.; född, boren. (Wallins) blotta anblick tillkännagaf närvaron af en anboren snilleförste. Beskow i SAH 20: 4 (1839). Den anborne herrskaren igenkännes äfven utan praktens omklädnad. Dens. Minnesb. 1: 44 (1840, 1860). De anborna rådsherrarne. Wieselgren Bilder 305 (1886, 1889); jfr 3. — [jfr ä. d. hendes anbaarne slægt, t. angeborne freunde] (†) som gm födelsen är (ngns) släkting o. d. The otrognas sälskap skal man vndfly, iämwäl i the anborna nästa fränder. Fosz 57 (1621).
3) (mindre br.) af hög börd, af förnäm härkomst, högboren, (hög)förnäm, adlig. (Länsstyrelsens) tömmar hvilade i anborna händer. Crusenstolpe CJ 2: 5 (1845). Den förnäma dottern af ett anboret hus. Carlén Bull. 1: 2 (1847). De anborna familjerna. Blanche Bilder 4: 168 (1865). Björkman (1889).
Spalt A 1270 band 1, 1898