vbalsbst. af ANBRINGA.— särsk. [jfr ä. d. anbringende] (†) motsv. d. o. 2, konkretare; jfr under ANBRINGAN.Gustaf II Adolf i Oxenst. brefv. 1: 149(1620). Landtm(arskalken) uprepade Bonde-Ståndets anbringande ock hvad han derpå svarat. 2 RARP 4: 300(1727). Hans (dvs. den ryske ambassadörens) första anbringande var. at betyga Czarens condolence. Nordberg 1: 152(1740). — jfr SPECIAL-ANBRINGANDE.
