ANBRINGAN, f.
(†) vbalsbst. af föreg.; särsk. motsv. d. o. 2, konkretare: framställning, anförande, hemställan; ärende. Förr än hans Kongl. Maijst. sig på bemälte Kånungars anbringan (om afslutande af förbund) förklarar. HSH 2: 81 (1629). Sendebudens mundtlige och skrifftlige anbringan. Svar på thet danske manif. 5 Aug. 1644, s. P 4 a (1636). Deras (dvs. de ryska deputerades) anbringan var, at anhålla om Fred. Nordberg 2: 192 (1740).
Spalt A 1273 band 1, 1898
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se