Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
BRUDSTUGA brɯ3d~stɯ2ga, sbst.2, r. l. f.; pl. (†) -er (Rääf Ydre 4: 418 (cit. fr. 1693: Brustufwer)); förr äfv. BRUDSTOD, r. l. f.
(jfr anm. sp. 4305) i uttr. gå l. löpa brudstuga l. i brudstuga, om blifvande brud: gå omkring (i sin egen o. angränsande socknar) o. tigga bidrag till bosättningen. Ingen lösskona skall löpa brudstuga. SynodA 2: 13 (1584). Hon öffuergaff sijn festeman .. seden hon hade gått i brudstugu och föruerffuat sigh 2 ℔ vll. BtFinlH 2: 248 (1588). Hon hafr gåt öfuer 3 sochner i brudstodh. ConsEcclAboP 423 (1660). Landsm. 1909, s. 80. — (†) Gå .. i Brustufwer. Rääf Ydre 4: 418 (cit. fr. 1693).
-HJÄLP. om den bosättningshjälp som erhålles vid brudstugugång. Trolofningz gåfuor och brudstugu hielp hörer .. (bruden) enskijlt til at behålla. Murenius AV 193 (1649). —
-PIGA. om blifvande brud som ”går i brudstuga”. Hagström Herdam. 3: 521 (cit. fr. 1642). Brudstugopigor och sädestiggare från andra socknar förbjudas att löpa hijt (till Dunker) i Brudstadh. Därs. 1: 430 (cit. fr. c. 1685). —
Spalt B 4320 band 5, 1922