Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BRUSE brɯ3se2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr sv. dial. bruse, fet o. rödblommig karl (Österg.), fet o. stark karl (Smål.), isl. brúsi, bock (anträffadt ss. personnamn), nor. dial. bruse, yfvig buske, pannlugg, bock med pannlugg, färö. brúse, obetänksam person; bildadt till stammen i BRUSA, snarast väl till bet.: pösa, svälla, vara yfvig (jfr BRUSA 5); jfr schweiz. brusi, brŏsi, tjock karl]
(i Norrl., starkt bygdemålsfärgadt) gumse, bagge. Broman HelsB 143 (1733). Lind (1749). Under sommaren har på bete å Edsta skog bortkommit 2 st. brusar och 1 st. tacka. Sundsvallsp. 1886, nr 124, s. 4.

 

Spalt B 4359 band 5, 1924

Webbansvarig