| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BRY bry4, sbst.1, n. ((†) r. l. m. l. f. JGHallman Vitt. 96 (1756), Bäckström Lej. 32 (1875: hufvudbry)); best. -et; pl. (numera knappast br.) = (Eneman Resa 1: 81 (1712), Nordenflycht QT 1744, s. 15).
1) (†) motsv. BRY, v. 2: förvirring, förvillelse. (Man har velat) binda .. (den vansinnige), hvar till jag dock inthet tillstånd, för befarande af större bry och irring i des sinne, velat lämna. VDAkt. 1722, nr 282.
2) motsv. BRY, v. 4: möda, besvär, bestyr; stundom: krångel, bråk; numera föga br., utom i förb. bry och besvär, där språkkänslan dock numera snarast fattar ordet i bet. 4; i pl. (numera knappast br.) om olika slag af besvär. Wennæsius Vitt. 193 (1680). (Jordbruks-)försöken .. böra göras hopetals och äska ej mindre bry än kostnad. JFaggot i VetAH 1739, s. 88. Med tusend bry. Nordenflycht QT 1744, s. 15. Trött af dagens bry. Atterbom Minnest. 2: 317 (1839). En domare har ofta bry med vittnena. LfF 1900, s. 32. — jfr SYSSLE-BRY.
3) motsv. BRY, v. 5: bekymmer; numera knappast br. utom i förb. bry och bekymmer, där språkkänslan emellertid numera snarast fattar ordet i bet. 4. Gör tig slätt intet bry, jag har der (på krogen i fråga) än Credijt. NordTypogrT 1883, nr 17-18, s. 7 (i handl. fr. 1679). Opium, tobak med mera, genom hvilka de fördrifva bry, fruktan och vedervärdigheter. Linné Diet. 2: 106 (c. 1750). Och huru du kosan ställer, / Dig intet bry det gör. Qvanten Dikt. 239 (1880). — (†) Vi ei .. / .. om Gudz straff oss giorde något bry. Kolmodin QvSp. 1: 207 (1732).
4) motsv. BRY, v. 6 (8): hufvudbry, grubbel, funderande, spekulerande; äfv. (jfr 3): möda l. besvär att fundera ut l. reda ut ngt. Jag har bry nog med att klara det jag har, utan att skaffa mig något nytt bry. Genom godt förstånd, genom bry och hjernbråk af goda regenter (regnar) guld .. nid. Eneman Resa 1: 135 (1712). Jag har ett evigt bry med bara bokstafvera. Bergklint Vitt. 34 (1772). De .. gissade gåtor, hvilka lilla Sven hade mycket bry att få reda på. Strindberg SvÖ 2: 170 (1883). — jfr HJÄRNE-, HUFVUD-, TANKE-BRY.
5) (†) motsv. BRY, v. 9: trakasserande, trakasseri. (De kristna) blefvo behållne mot allehanda bry och obilligheter, som Turkarne tillbudo att göra dem. Eneman Resa 1: 81 (1712).
Spalt B 4365 band 5, 1924