| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BRÅDSTÖRTA brå3d~stœr2ta, v. -ade; se för öfr. STÖRTA; jfr BRÅD-STÖRT, -STÖRTAD. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (numera knappast br.) i fråga om hastigt l. plötsligt nedstörtande; äfv. bildl.
a) intr.: plötsligt falla l. störta ned. (Han) brådhstörte .. nidh af hästen. LPetri Kr. 46 (1559). Då du .. uti sömnen brådstörtade ifrån en högd. Hoffmann Förnöjs. 271 (1752). — särsk.
α) bildl. Huru .. (sederna) allt djupare sönko, och ändtligen började brådstörta. Kolmodin Liv. 1: 7 (1831).
β) i p. pr. i adjektivisk anv.: tvärbrant, brant stupande. Lantingshausen Young 1: 134 (1787). Brådstörtande branter. ELundgren (1875) i LäsnHem. 1901, 13: 11.
γ) (†) ss. vbalsbst. brådstörtning i konkret anv.: brant, bråddjup. Grottan .. är ganska wijd och förskräckelig, medh många brådstörtningar. Hiärne 2Anl. 254 (1706). Berzelius Res. 241 (1819).
b) tr.: plötsligt störta ned (ngn). Swedberg Dödst. 119 (1711). (Papenberg) säges deraf hafva fåt sit namn, at Japanerne .. skolat utföre bergets branter i hafvet hafva brådstörtat månge af de Portugisiske Munkar. Thunberg Resa 3: 68 (1791). Wallin Vitt. 2: 297 (c. 1808). — mer l. mindre bildl. AAAngermannus FörsprKyrkost. B 8 b (1587). Sverige .. brådstörtades i en afgrund af olyckor. Lagerbring 1Hist. 3: 544 (1776).
c) refl.: plötsligt störta sig ned. Hela swina hiordhen lopp, och brådhstörte sigh j haffwet. Mat. 8: 32 (NT 1526). Jag skulle häldre bråstörta mig utföre en ättstupa, än at blottställa Fru Grefvinnan. Pilgren FigBröll. 52 (1785). Lundgren MålAnt. 2: 20 (1872). — bildl. Ödmann StrFörs. II. 1: 108 (1803). Brådstörta sig i förderfvet. Dalin (1850).
2) (†) landt.
a) intr., om husdjur: plötsligt falla samman, störta, stupa. Isogæus Segersk. 1029 (c. 1700). Brådstörtning tyckes ibland vara til sin ordsak oss obekant, emedan då Fåren gå friska och sunda, falla de platt neder och dö. Hastfer Får 128 (1752). Bure Häst. 6 (1801).
b) tr., om sjukdom: förorsaka att (ett djur) plötsligt störtar. Den Häste-Siukan, som år 1751 brådstörte en ganska stor hop Hästar uti Vester-Norrland. HushBibl. 1756, s. 560.
3) (numera knappast br.) i fråga om hastigt l. plötsligt framrusande.
a) intr.: rusa (fram). De .. kommo brådstörtande emot dem. Höijer Thukyd. 1: 274 (1831). Blodet brådstörtade genom alla ådror. Lovén Folkl. 18 (1847). — bildl.; stundom kanske att hänföra till 1 a. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 157 (1809). Allt .. brådstörtar till sin undergång. Flensburg KyrklTal 360 (c. 1875).
b) refl.: rusa (fram); kasta sig (i ngns armar o. d.). Se henne flyga eller snarare brådstörta sig i Eder famn! Ekelund Fielding 466 (1765). Du brådstörtar dig både till Guds bord och hymens. CLivijn (1809) hos Hjärne DagDrabbn. 289.
4) i fråga om (alltför) skyndsamt l. förhastadt utförande af ngt.
a) intr.: skynda sig alltför mycket (med ngt). Palmblad Fornk. 2: 367 (1844). Du behöfver icke brådstörta med din avresa. Auerbach (1907). — särsk. (mindre br.) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., närmande sig bet.: (alltför) hastig; förhastad. Törneros Bref 2: 109 (1826). (De) hafva gått alltför brådstörtande till väga. Ekelund 1FädH II. 2: 101 (1831). En brådstörtande flykt. Strinnholm Hist. 2: 332 (1836).
b) tr.: allt för starkt påskynda l. forcera. Adlerbeth Ant. 1: 260 (c. 1792). Det .. är med stora vådor förknippadt, att brådstörta .. ett samhälles utvecklingsprocess. ObjGästen 1829, nr 54, s. 2. Förhandlingarna brådstörtades ej. Hjärne K12 107 (1902). — (†) (Somliga) vilja hasta så på Barnens barndom, at de måtte få glädja sig af Barnens mognad i ungdomen. De besinna icke huru man såmedelst brådstörter barndomen. Sahlstedt CritSaml. 602 (1765).
c) (†) refl.: allt för mycket skynda sig (att göra ngt). (Man) brådstörtade .. sig .. att afgöra inom några timmar ämnen, dem lika många år ej hunnit reda. Cygnæus 1: 18 (1843).
Spalt B 4433 band 5, 1924