Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BURGUNDER burgun4der, sbst.1, m.; best. -n; pl. =; äfv. BURGUNDARE burgun3dare2, m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Ordformer
(-der 1768 osv. -dier 1610—1769. -dare 1848 osv.)
Etymologi
[till landsnamnet Burgund (Burgundien), senlat. Burgundia; jfr t. burgunder]
individ af en forngermansk folkstam efter hvilken Burgund (Bourgogne) har sitt namn; äfv. om inbyggare i denna landsdel. Schroderus Sleid. 53 (1610). Noreen VS 1: 75 (1903).

 

Spalt B 4598 band 5, 1924

Webbansvarig