Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BUSKAGE buska4ʃ (i. ä. tid. säkerl. äfv. uttaladt trestafvigt), n. ((†) f. (jfr nt., ä. holl.) l. möjl. m. Ekeblad, Nordberg C12 1: 663 (1740)); best. -et (ss. f. l. m. -en); pl. = l. -er ((†) -en Linnerhielm 1Bref 36 (1787, 1797)).
Ordformer
(I ä. tid stundom med mer l. mindre noggrann ä. holl. stafning. — -asie (-assie) 1658—1738. -asen, sg. best., 1710)
Etymologi
[liksom d. buskads af nt. buschkasche, f., l. holl. bosschage (ä. holl. äfv. bosschagie, boscagie, f.), af ffr. boscage (fr. bocage), till den ej påvisade ffr. motsvarigheten till fr. bois, skog; jfr BUSKE, sbst.2]
samling af tätt stående buskar l. låga, buskiga träd, bildande ett sammanhängande helt; busksnår, buskgrupp, i sht ss. prydnad i trädgård; förr äfv. dels: buskvegetation, tät mindre skog af större l. mindre träd, dels: skogsbryn, skogskant. Ett starkt parti ongefär af 400 hästar .. hafver stått i buskasien. Ekeblad Bref 2: 45 (1658). Ett .. moras med småt buschage uppå. KKD 3: 199 (c. 1710). Ett litet buskage af tallbuskar. Linné Ungd. 2: 237 (1734). Der (dvs. i Jardin Royal) är jemvel en boscage af villa trän. Swedenborg Res. 75 (1736). Buskage .. (dvs.) skogskanter, der de stöta till flacka landet. Marklin Illiger 120 (1818). Träden, (som) mera (förekomma) i buskager än i tätt sluten växt. QLm. I. 3: 48 (1833). — jfr EN-, VIDE-BUSKAGE.

 

Spalt B 4606 band 5, 1924

Webbansvarig