Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BUSS bus4, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(busthen, best. 1620)
Etymologi
[efter nt. busse l. holl. bus (bos); jfr d. busse, t. büchse (se BÖSSA)]
(mindre br.) bussning; numera nästan bl. om bussning i undre kvarnstenen på väder- o. vattenkvarnar. Thett hade så myket malt runnet neder genom busthen såsom i ållan. KyrkohÅ 1915, s. 354 (1620). VetAH 1761, s. 222. TT 1885, s. 138. jfr KVARN-, MALM-BUSS. — särsk. [efter holl. kluisbus (-bos)] (†) sjöt. bussning i klyshål, vanl. af trä l. bly. Dalman 10 (1765). Fischerström 4: 45 (1792). jfr KLYS-, METALL-BUSS.
Ssg: BUSS-KIL. (mindre br.) för fastkilning af kvarnbussning afsedd kil. JernkA 1833, s. 622.
Afledn.: BUSSA, v.2, -ning (se d. o.). (busta 1620)
1) förse med bussning; vanl. i p. pf. med adjektivisk betydelse. Ett .. bussadt kastblock. SFS 1830, s. 1001.
2) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] med afs. på kvarnar af äldre konstruktion: kila fast kvarnbussning å (kvarn). Erich (plägar) inthett .. busta qvarnen. KyrkohÅ 1915, s. 354 (1620).

 

Spalt B 4614 band 5, 1924

Webbansvarig