Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BUSSOL buså4l, äfv. bɯ-, r. l. m.; best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. bussole, fr. boussole; ytterst af it. bussola, liten dosa, afledn. af bosso (ä. busso), buxbom; se BUX]
fys.
1) kompass. Tholander Ordl. (c. 1860). NF 8: 1131 (1884). jfr SINUS-, TANGENT-BUSSOL.
2) elliptiskt för TANGENT-BUSSOL. Nyström Telegr. 99 (1869).
Ssg (till 2): BUSSOL-NÅL. fys. Nyström Telegr. 99 (1869).

 

Spalt B 4616 band 5, 1924

Webbansvarig