| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BÄDDA bäd3a2, v. -ade ((†) pr. ind. sg. akt. -er Lucidor (SVS) 81 (1668), pass. bäds Düben Boileau Sat. 31 (1722)). vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (föga br., Barckhusen Cotossichin 33 (1669: Sängebäddaren)).
1) motsv. BÄDD 1; med afs. på liggplats (säng o. d.): gm utbredande af sängkläder l. dyl. iordningställa till liggplats; äfv. i fråga om iordningställande af liggplats efter dess användande; äfv. abs. Bote tigh herren Iesus Christus, Statt vp och bädda ååt tigh sielffuom. Apg. 9: 34 (NT 1526). Lättia skal bädda tijn Säng. Stiernhielm Herc. 115 (1648, 1668). Rättnu skall jag bädda din vagga. Bellman 4: 153 (1777). Gumman bäddade och sysslade i mitt rum. De Geer Minn. 1: 31 (1892). — särsk.
b) mer l. mindre bildl. Bädda väl, illa åt sig, (dvs.) ställa väl, illa till åt sig. Dalin (1850). — särsk. (i högre stil) med afs. på likkista l. graf. Bäddad stod din graf vid Mälarns stränder. Stenhammar 77 (1794). Nu hade kistan bäddats åt den åldriga änkedrottningen. Heidenstam Karol. 1: 309 (1897).
c) i ordspr. Som man bäddar (åt sig), får man ligga, äfv. så sofver man. Widegren (1788). Dalin (1850).
d) i fråga om djur. Tordmulen bäddar aldeles icke åt sitt ägg, utan lägger det på skarpa klippan. VetAH 1788, s. 216. Ett rede, bäddadt med dun och fjäder. NF 15: 578 (1891). — särsk. jäg. i fråga om vissa djurs vana att, innan de lägga sig, med fötterna jämna platsen där de ämna lägga sig. EHemberg i BiblJäg. 4: 287 (1897; om rådjur).
2) (i sht i högre stil) motsv. BÄDD 1: stoppa ned (ngn) i en bädd, nedbädda; äfv.: låta (ngn) hvila i bädd, lägga (ngn) i bädd; äfv.: bereda (ngn) en hviloplats. Hvad ädla rörelser hafva mera uppstigit i deras hiärtan, som sofva i mjuka vaggor, än i deras, som bäddas på strå? Bergeström IndBref 166 (1770). Alla elfvor rädda / I nötskal krypa in och der sig bädda. Hagberg Shaksp. 1: 19 (1847). Där (i paradsängkammaren på slottet) lät .. (Gustaf III efter mordförsöket) bädda sig i den silfverglittrande breda sängen. Heidenstam Svensk. 2: 320 (1910). (†) Åthskillige Romerske Qwinnor (hafva) bäddat sigh lefwande i Grafwen, jempte sine döde Män. RelCur. 192 (1682); jfr a. — särsk. bildl. Trösta alla, .. / The som bedda sig i sorg och betecka sig med jemmer. Kolmodin Rök. 43 (1728). Man bör .. erkänna, att dåvarande konselj ej var bäddad på rosor. BvBeskow Lefn. 192 (1857). I klosterlig stillhet ligger .. (staden), bäddad emellan bergen. Bremer GVerld. 1: 101 (1860). De röda gårdarne bäddade i boklundar lysa på de gröna fälten. VL 1907, nr 128, s. 4. — särsk.
a) om ngns läggande i kista l. jordande. ”Falken” och hans fru voro nu båda bäddade i den sista sängen. Carlén Skuggsp. 1: 418 (1861, 1865). Af dina tio barn har du fått bädda fyra i en tidig graf. PT 1913, nr 76 A, s. 3.
b) refl., om solen: gå ned (i moln); äfv.: dölja sig (i moln). Solen bäddar sig i moln. Sahlstedt (1773). Solen bäddar sig — vi få ge oss af. Carlén Skuggsp. 2: 102 (1865).
c) (†) med anslutning till BÄDD 4. Ja, hulda engel, räck mig, åter bräddad / Din sällhetsflod bland himlastränder bäddad. Atterbom LÖ 1: 335 (1824). Den mäktiga floden, .. bäddande sig som en fästningsgraf kring den kungliga borgen. Beskow i SAH 13: 25 (1828).
d) refl., om moln, närmande sig bet.: skocka sig. När molnen bädda sig ikring desse Fiellklintar, så är det et oomstöteligit märcke til nederbörd. Tilas PVetA 1742, s. 7. (Himlahvalfvet var) beströdt med några spridda moln, som ibland bäddade sig hvita och dimlätta under det lysande månklotet. Wahlenberg StorMan 2: 173 (1894).
3) [anv. utvecklad ur 2] (helt l. delvis) hölja (ngt) i ngn massa l. ngt ämne; äfv. refl. På den sidan man ärnar banken, lägges torfven med grässidan nedföre, uppå hvilken lägges det besta fång af mull, at bedda Quicken uti. Serenius EngÅkerm. 14 (1727). Krabborna bäddade sig i sanden. Heidenstam Birg. 249 (1901). — särsk. med anslutning till BÄDD 6 b: inpacka, nedpacka. Blommorna bäddas hvarftals mellan bomull. NF 12: 765 (1888). Detta (järnvägs-)spår är bäddadt i en ballast, som på samma gång den är gynnsam för den rullande materielen äfven på bästa sätt fördelar trafiktrycket öfver banvallen. TT 1899, B. s. 132.
4) (numera bl. ngn gg i högre stil) motsv. BÄDD 1; med afs. på sängkläder o. d.: ordna till liggplats o. d. Adlerbeth Æn. 24 (1804). Blåa bolstrar bäddar / Ran i djupet åt oss. Tegnér (WB) 5: 72 (1825). Ej har jag .. sofvit på bäddad dyna. Heidenstam Folkung. 1: 10 (1905).
a) (föga br.) med obj.: lägga (ngt) ss. underlag under ngt. (De) halade .. opp den svarta galejan på landet, / .. och bäddade kaflar inunder. Johansson HomIl. 1: 486 (1846).
6) motsv. BÄDD 6: lagra; äfv. refl. o. dep. I gränsorna emot fjällen bäddas .. (skifferhvarfven) öfver angränsande hällar. VetAH 1784, s. 95. Deröfver bäddas vintrens snö. Geijer I. 3: 317 (1840). Tiden bäddade höga lager af jord öfver .. (romarnas) byggnadsverk. Heidenstam End. 154 (1889). Den nyfallna snön, bäddande sig öfver skogsmarkens tufvor och stenar. Romdahl (o. Roosval) 530 (1913).
2) (†) till 2: lägga (flera) i samma bädd, låta (flera) dela samma säng. Gud (har) it Sänge-Lag utaf them bådom parat, / Och beddat them ihoop. Spegel GV 92 (1685). refl.: dela säng (med ngn). Bedda sig ihoop med någon. Spegel (1712).
2) till 3. Som en kungsgård, vore den bäddad / in i grus och grönskande torf, så hvälfde sig högen. Tegnér (WB) 5: 23 (1825). Substansen nedfylles på bottnen af förlaget, hvarpå detta bäddas djupt in i ett sandbad. Ahlberg FarmT 149 (1899). Sjung åtminstone i Guds menighet .., (din röst) bäddas in i församlingens tonsvall. Söderblom StundVäxl. 1: 51 (1909). —
BÄDDA NED10 4 l. NER4, förr äfv. NEDER; äfv. refl. BÄDDA NED SIG10 4 0 l. BÄDDA SIG NED10 0 4 osv. jfr NEDBÄDDA.
1) till 2. Våre Finnar och Norrlänningar bädda sig ned emellan Björn-skinnsfällar. Fischerström 2: 62 (1780). bildl. Skogarne bädda sig mer och mer / i hvita drifvornas täcke ner. Josephson SvartaR 56 (1888). särsk. om begrafning. CVAStrandberg 1: 10 (1844). Mitt barn bäddades ned i jordens sköte. Hahnsson (1884).
BÄDDA OM10 4. jfr OMBÄDDA. särsk. till 1: bädda på nytt; äfv.: iordningställa begagnad bädd. Nordforss (1805). Oterdahl Skram 99 (1919). —
BÄDDA OMKRING10 04 l. (I)KRING(0)4. (mindre br.) till 2: lägga kuddar l. dyl. omkring (ngn l. ngt). Höö .., som iag bäddade omkring mina fötter. HFinlÖ 1: 411 (1730). Dalin (1850). jfr KRING-BÄDDA. —
BÄDDA UNDER10 40. jfr UNDERBÄDDA.
1) till 1: utbreda sängkläder o. d. under (ngn). (Konungen) låg om nätterna på blotta marken; men lät folket bädda under sig det bästa de kunde. Tessin Bref 1: 37 (1751). Dalin (1850). särsk.
b) bildl. Skulle .. (prästerna) väl hafva bäddat under sig (dvs. slagit sig till ro), med den satsen, att Religionen försvarar sig sjelf, och att den icke bör göras till föremål för några diskussioner? Polyfem IV. 44: 2 (1811). särsk. i uttr. solen bäddar under sig, förr äfv. moln bädda under solen, solen går ned i moln. Elfvius Alm. 1709, s. 35. Sjön ser ful ut, och solen bäddar under sig. Lönnberg Syrend. 31 (1888).
2) (i sht i Finl.) till 4: utbreda (sängkläder l. dyl.) ss. bädd under (ngn). Cavallin (1875). Jag bäddade under honom två pelsar. Hahnsson (1884). bildl. Så kommer köttets begärelse och bäddar under den dårade sinligheten en förgiftad hvila. Thomander Pred. 1: 173 (1849).
3) till 5: anbringa underlag under l. för (ngt). Rosensten Skog. 32 (1737). Å lös mark bäddas under rören med pålning och gärdsel. SkogsvT 1910, s. 167. —
2) iordningställa (begagnad bädd). VRP 1661, s. 41. ”Alltid en säng mindre att bädda upp” — sa’ flickan, lade sig på höskullen. Holmström Sa’ han 6 (1876). —
BÄDDA UT10 4. särsk. (mindre br.) till 4: utbreda till bädd. Bolstrarna och fällarna bäddades ut, .. och snart sof man. Ekman NorrlJakt 334 (1910). —
BÄDDA ÖFVER10 40. särsk. till 6: breda ett fast lager öfver (ngt). Detta (vattenuppfordrings-)rör igensattes .. med en järnpropp och bäddades öfver med beton. TT 1901, Allm. s. 242. jfr ÖFVERBÄDDA.
Spalt B 4737 band 5, 1924