| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BÄGARE bä3gare2, r. l. m.; best. -en, äfv. -n; pl. =, äfv. (numera bl. i poesi) bägrar ((†) bägarer 1Mack. 1: 23 (Bib. 1541)).
1) (i sht förr) ett slags för vatten, vin, öl o. d. afsedt, vanl. handtag (o. fot) saknande dryckeskärl med (behållare af) trattliknande l. skålliknande l. (väsentligen) cylindrisk form; i sht om dylikt kärl af metall; ofta om bägare med dess innehåll; äfv. enbart om innehållet; stundom (i sht i poesi l. högstämdt spr.) i mera obest. anv., om dryckeskärl i allm. som kommer till anv. vid skålande l. vid förtärande af starka drycker (i sht vid festligt tillfälle). Dricka ur bägare. Fylla, tömma, dricka en bägare. En välfylld, bräddad, rågad, skummande bägare. Höja sin bägare för ngn. Vid bägaren, vid njutande af vin o. d., i dryckeslag. Hoo som helst giffuer idher dricka en beghare watn j mit nampn. Mark. 9: 41 (NT 1526). Gudh giffve, att osz icke måtte hände, som thätt ordspråk lyder, att thänn pläger gärne få förste kindhestenn, som venter effter sidste bägerenn. GR 28: 69 (1558); jfr Därs. 521. Aldrig såg jag silfver-kramas (dvs. lyxsaker af silfver) på hans bord förutan bägare och kanna. Dalin Arg. 1: 75 (1733, 1754). Bägarn gick omkring i kämparnes förbund. Stagnelius (SVS) 3: 121 (1822). Låt mig sköta bägaren, sade soldaten till presten, när han begick nattvarden. Granlund Ordspr. (c. 1880). — jfr AFSKEDS-, BRAGE-, DUBBEL-, FADDER-, GIFT-, GLAS-, GULD-, HALFSTOPS-, KRISTALL-, LER-, LÄDER-, MINNES-, MUN-, RES-, SILFVER-, TENN-, TRÄ-, TURIST-, VATTEN-, VIN-, VÄLKOMST-BÄGARE m. fl. — särsk.
a) (i högre stil) mer l. mindre bildl.
α) med särskild tanke på en bägare ss. innehållande ngt ljuft l. bittert l. stärkande l. berusande osv. som är afsedt att intagas. Gvdh hafwer förordnat hwar och een sitt dimensum sin deel och Bedröfwelses bägare at vthdricka. Rudbeckius CAppelbohm E 3 b (1668; möjl. ssg). Du ilar, sinnlighetens träl! / Att tömma nöjets bägare. Wallin Vitt. 1: 139 (1822). Han drack sig yr ur fantasiens bägar. AAGrafström 1: 218 (1832, 1864). Sorgens, syndens bittra droppar / lifvets bägar förorena. Jensen BöhmDiktn. 193 (1894). — jfr HÄLSO-, KORS-, LIFS-, LUST-, MALÖRTS-, VÄLLUST-, ÄNKE-BÄGARE m. fl.
β) med särskild tanke på den till öfvermått fyllda bägaren ss. omöjlig att utan katastrof ytterligare påfylla. Nyblom Twain 1: 70 (1873). Någonting i hennes ton och sätt retade honom och kom den bägare, som så länge bräddats, att flöda öfver. Roos OsynlVäg. 125 (1903).
b) (i sht i fackspr.) om olika slag af bägare som användas för andra ändamål än att dricka ur. Weste (1807; om bägarformigt redskap hvarur vid tärningsspel tärningarna efter omskakning slås ut). Dalin (1850; om bägarformigt kärl som, nedtill innehållande en hemlig afdelning, användes vid taskspelarkonster). — jfr CIGARR-, LJUD-BÄGARE m. fl.
2) om olika slag af naturföremål o. d. som likna en bägare (i bet. 1). RelCur. 155 (1682; om krater). Biörn-Mossan, där den ena Bägaren satt i den andra. Linné Gothl. 191 (1745). Den röda kanten på den lilla bägaren midt i blomman (på pingstliljan). Retzius FlVirg. 74 (1809). Den löfbekransade lilla insjön Phiala, i hvars runda bägare det klara vattnet säges hvarken stiga eller sjunka. Bremer GVerld. 3: 200 (1861). — jfr BLOM-, FRUKT-, NJUR-BÄGARE m. fl. — särsk. fyrv. fyrverkeri af en mängd på en gång lodrätt uppstigande raketer; i ssgrna LUFT-, RAKET-BÄGARE m. fl.
(2) -CELL. fysiol. benämning på vissa bägarformiga, slemafsöndrande celler i tarmarna (särsk. ändtarmen) o. luftröret. Hammarsten FysiolK 218 (1888). —
(1 b) -ELEMENT. (i sht förr) fys. galvaniskt element hvars metallskifvor äro nedsatta i en bägarformig behållare med utspädd svafvelsyra. Lundell (1893). —
(2) -FODER. bot. skålliknande hylle som helt l. delvis omsluter frukterna hos ek, bok, hassel m. fl. växter tillhörande familjerna Betulaceæ o. Fagaceæ. Dalin (1850). —
(1 b) -GLAS. [efter t. becherglas] (i fackspr.) (för kemiskt bruk afsedt) bägarformigt glas. Berlin Farm. 2: 583 (1851). —
(1) -JÄRN. handtv. ett slags smidesstäd användt af guldsmeder vid uthamrande af buktiga ytor (på bägare o. d.), sparrhorn. DA 1772, nr 145, s. 3. —
(2) -KORALL. zool. o. paleont. bägarformig korall (tillhörande olika släkten o. arter). Lindström Lyell 206 (1857). NF 3: 696 (1879). —
(2) -LAF. bot. benämning på de arter af lafsläktet Cladonia Hoffm. hos hvilka bålen växer upp till en fristående, i spetsen utvidgad o. bägarformigt urholkad stjälk. VetAH 1794, s. 257. —
(2) -SVAMP. bot. benämning på vissa bägarlika svampväxter.
a) svamp tillhörande släktet Craterium Trent., särsk. arten Craterium leucocephalum Ditm. Liljeblads Fl. 676 (1816). Hahnsson (1884).
(1 b) -VERK. tekn. ett slags kontinuerligt arbetande uppfordringsverk, skopelevator. JernkA 1875, s. 158.
Spalt B 4746 band 5, 1924