| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
BÖLD böl4d, r. l. f. (l. m.) (m. Lind (1749), SAOL (1900; jämte r. o. f.)); best. -en; pl. -er32 ((†) -ar PPGothus Und. Ee 3 b (1590), RelCur. 310 (1682: Pestilens Böldarne)).
jämförelsevis stor (rund) bulnad som beror på varig inflammation i underhudsväfnaden, utgående från en l. flera talgkörtlar; jfr ABSCESS. Nu har det gått hål på bölden. Skära en böld. VarR 16 (1538). Handen will altijdh wara på bölden (dvs. där det gör ondt). Linc. Bb 4 a (1640; ordspråk). (Somliga) äro långt ömtåligare än en böld, hvilken ömmar innan man rört honom. Hoffmann Förnöjs. 56 (1752). Bölder måste mogna innan de brista. Tegnér (WB) 5: 299 (1825). På halsen .. visade sig en bulnad som mognade till en böld. Lundegård Tit. 66 (1892). — jfr BLOD-, BRAND-, BRÖST-, ETTER-, HALS-, LUNG-, PEST-, SPIK-, TAND-, ÖGON-, ÖRON-BÖLD m. fl. — bildl.
a) om ngt särskildt ömtåligt. Then Bölden (dvs. de påfviska villfarelserna) tordes ingen röra widh, så framt han icke wille vndergå Dödzfahra. Schroderus Os. 2: 666 (1635). ”Nu rörde du vid bölden,” genmälte Östen. Strinnholm Hist. 2: 605 (1836; öfv. fr. isl.). (†) Efter man i sådana stadgar måste trycka mången på bölden, det är göra honom hinder i sin egennytta, då vore bäst att (osv.). Hallenberg Hist. 4: 527 (efter handl. fr. 1616).
b) om ngt ondt o. elakartadt. En böld på samhällskroppen. Skrymtans stygga böld. Lybecker 177 (c. 1715). Högmod är en siälenes böld, som af egenkärlek är upsvullen. Hoffmann Förnöjs. 31 (1752). — jfr SAMHÄLLS-, SYNDA-BÖLD.
-PEST. farsot hvars mest karakteristiska symptom utgöres af bölder, bubonpest, orientalisk pest, pest i eg. mening; i äldre tid benämnd digerdöden, svarta döden m. m. Hwasser SmSkr. 1: 9 (1839). —
Spalt B 4869 band 5, 1925