Publicerad 1904   Lämna synpunkter
CIDER si4der (ci´der Weste), r. l. m., sällan n. (Linné Öl. 146 (1745), Aspelin Flora 30 (1749), Trozelius Rosensten 31 (1752), Levertin N. dikt. 80 (1894); jfr: Ju lättare cidern är, desto lättare öfvergår det i jäsning. Åstrand (1855)); best. -n, numera sällan -dren (B. Bergius Præs. i VetA 1780, 2: 258), ss. n. -dret (Levertin N. dikt. 80 (1894)).
Ordformer
(cyder Trozelius Rosensten 31 (1752), Kalm Resa 3: 172 (1761), Rothof 721 (1762; jämte cider). Anm. I ett par af de äldsta anträffade exemplen på ordets förekomst i sv. litteratur omtalas det ss. ett af svensk-amerikaner begagnadt uttryck. I det ena ex. har ordet i öfverensstämmelse med det engelska uttalet formen seider. Qwinfolken (i Nya Sverge tillaga) maat efter Swenskt maner och brygga godt Dricka; desz utan weta de giöra åtskillige drycker af Äpplen och Persikor, hwilken förra de kalla Seider, mycket liuflig at dricka. A. Rudman (1697) hos Holm N. Sv. 101 (1702). Sandel (1714) hos Swedberg Amer. 51 (1732))
Etymologi
[jfr t. cider, eng. cider, cyder, meng. sidre, af ffr. sidre (i modern fr. cidre), m., motsv. it. sidro, m., span. sidra, f., fornspan. sizra. Möjl. är ordet i fr. lånadt från span.; stamord för de romanska orden är i hvarje fall senlat. sicera, rusgifvande dryck (i vulgärlat. sannol., liksom i mlat., äfv. cisera) af gr. σίκερα, n., sannol. af hebr. ʃēkār med samma bet., hvilket ord i Septuaginta, liksom i Vulgata o. andra ä. kristna skrifter plägar återgifvas med σίκερα, resp. sicera; se för öfr. Murray]
benämning på en vinartad dryck som beredes gm jäsning af den ur (i sht vissa slags) krossade l. malna äpplen (stundom äfv. päron) utpressade saften; jfr A(P)PEL-DRANK, A(P)PEL-MUST, ÄPPEL-MUST, ÄPPEL-VIN. Gode Huushållare (förstå) .. at göra Must och Saffter aff them (dvs. frukterna) E(xempli) g(ratia) aff Äplen och Päron cidre, som vthi Frankrijke i Normandien skeer och för een godh dryck hålles. Risingh Landb. 48 (1671). Cidre eller Must. Därs. 49. Taxa öfv. st. sjötullen 1718, s. G 2 b. Man nyttjar ock (i Frankrike) Päron til Cider, som då kallas Poiré. S. Ödmann (1787) hos B. Bergius Præs. i VetA 1780, 2: 258. Cider, Sider, Frukt-vin .., en jäsen frukt-saft, är tvåhanda: 1:o Apelvin .. och 2:o Päronvin .. Äpplevinet, som egenteligen kallas Cider, och är både bättre och dyrare än Päronvinet, tilredes merendels af Skogsäpplen. Orrelius Köpm.-lex. (1797). Berzelius Kemi 5: 971 (1828). Svensk Cider för 200 år tillbaka. Schartau Ekon. handb. 1: 73 (1830). Normandie utmärker sig i tillverkningen och Nordamerika i förtärandet af cider. Uppf. b. 5: 144 (1874). (Ekenberg o.) Landin 945 (1894). Abelin Mindre trädg. 121 (1903). — jfr DROPP-, PÄRON-, ÄPPEL-CIDER.
Ssgr: CIDER-BEREDNING30~020. Fischerström 4: 388 (1792). Abelin Mindre trädg. 121 (1903). —
-BRYGD~2, sbst. Fischerström 4: 400 (1792). —
-BRYGGARE~200. Deleen (1806, under ciderist). Björkman (1889). —
-BRÄNNVIN~20. Dalin (1850). Nisbeth Handelslex. 308 (1870). Af de efter tillredningen af cider qvarblifna skalen o. s. v. produceras ciderbränvin och ciderättika. (Ekenberg o.) Landin 946 (1894). —
-DRÄGG~2. Schartau Ekon. handb. 1: 68 (1830). —
-FAT~2. Därs. 67. Abelin Mindre trädg. 122 (1903). —
-FRUKT~2. Utomlands har man äfven (utom bordsfrukt o. hushållsfrukt) s. k. ciderfrukt, som för öfrigt ej duger till annat än ciderberedning. Eneroth Pomol. 1: 101 (1864, 1877). —
-KROG~2. Serenius (1734, under house). —
-KRUS~2. Abelin Mindre trädg. 121 (1903). —
-KRÖGARE~200. Björkman (1889). —
-KVARN~2. jfr ÄPPEL-KVARN. Rothof 96 (1762). J. H. Fredholm i Tekn. tidskr. 1878, s. 247. —
-PRESS~2. Kalm Resa 2: 349 (1756). Fischerström 4: 393 (1792). Bompressen, eller ciderpressen. Thon Goda viner 31 (1839). —
-SAFT~2. Därs. 35. —
-SIRAP l. -SYRUP~20. Därs. 36. Cidersirup är inkokt äpplesaft, som man under jäsningen tillsätter cidern för att förbättra den. (Ekenberg o.) Landin 946 (1894). —
-SPRIT~2. Schartau Ekon. handb. 1: 67 (1830). —
-TILLVERKNING~020. Rothof 722 (1762). Fischerström 4: 402 (1792). —
-VIN~2. Schartau Ekon. handb. 1: 70 (1830). Prakt. handb. 1: 924 (1885). —
-ÄTTIKA~200. eg. af cider beredd ättika; oftast oeg. om ättika beredd på annat sätt, särsk. om ättika af sämre russin. Taxa öfv. st. sjötullen 1718, s. G 2 b. Deraf (dvs. af cider) kan tilredas et slags ätika kallad Ciderätika. Rothof 726 (1762). Cider-ättika .. tilredes af Äpplen, Päron och Runnebär. Orrelius Köpm.-lex. (1797). Kungör. 12 sept. 1803, s. 3. Berzelius Kemi 5: 1102 (1828). (Ekenberg o.) Landin 946 (1894; se -BRÄNNVIN). jfr: Bränvinsättika är den hos oss allmännast förekommande (ättikan), ehuru den ofta får namn så väl af vin- som ciderättika. Almström Handelsvar. 339 (1845). —
-ÄTTIKS-BRYGGERI—10~102. (-ättike-) Russin til Cider-Ättike Bryggerierne. Taxa öfv. st. sjötullen 1799, s. 53.

 

Spalt C 151 band 5, 1904

Webbansvarig