| Publicerad 1904 | Lämna synpunkter |
CIRKUM- sir1kum-, prefix.
kring-, om-, omkring-.
Anm. Ssgrna med cirkum- äro dels lat. lånord l. afledningar af dylika (t. ex. CIRKUMFLEKTERA, CIRKUMFLEX, CIRKUMSPEKT, CIRKUMVALLATION), dels äro de hämtade från mlat. l. från nyare språk, där de vid skilda tider bildats efter mönstret af lat. förebilder, vanl. med ett lat. ord l. afledning af dylikt till senare ssgsled (t. ex. CIRKUM-CENTRISK, CIRKUM-MERIDIANHÖJD, CIRKUM-POLÄR). I sv. nybildadt är CIRKUMFILISNÄRT.
-FILISNÄRT, -FLEKTERA, -FLEX, se d. o. —
-MERIDIANHÖJD—1003~ l. —0103~2. astr. sol- o. stjärnhöjd som mätes mycket nära meridianen. G. Dalin (1871). NF (1879). En ”timvinkel” och en ”cirkummeridianhöjd” visade oss att .. ”besticket” var så godt som alldeles rätt. SD(L) 1896, nr 501, s. 5. —
-POLAR-STJÄRNA—03~20. (circumpolair- Höpken 1: 230 (1745)) astr. jfr CIRKUM-POLÄR 2. Bredman Astr. 9 (1845). Briot Astr. 6 (1865). Stjernor, .. hvilka .. aldrig gå ned, benämner man cirkumpolarstjernor. Gyldén Astr. 221 (1874). NF (1879). —
-POLÄR—04. (-polar Rydholm)
1) i sht geogr. o. naturv. om djur o. växter osv. Ett antal (polära mollusk-)arter äro circumpolära, d. v. s. de omgifva polen i en fullkomligt sluten gördel. S. Lovén Årsber. t. VetA 1845—1849, s. 140. Nathorst Jord. hist. 1032 (1894). Tertiärtidens cirkumpolära tempererade flora. Andersson Växtvärld. 41 (1896). Circumpolara hundraser. O. B. Rydholm i Tidn. f. idr. 1897, s. 291.
2) astr. om fixstjärna: som för en viss ort ständigt befinner sig öfver horisonten. Gyldén Astr. 221 (1874). Sohlberg Astr. 9 (1881). —
-SPEKT, -VALLATION, se d. o.
Spalt C 198 band 5, 1904