Publicerad 1904   Lämna synpunkter
CIRKUMSPEKT sir1kumspäk4t, adj.
Etymologi
[jfr eng. circumspect, fr. circonspect, af lat. circumspectus, eg. p. pf. af circumspicere, se sig omkring, af circum (se CIRKUM-) o. specere, se blicka, skåda; jfr ASPEKT, RESPEKT, SUSPEKT]
(numera föga br., i sht skämt.) kringsynt; omtänksam; betänksam, försiktig. Swedberg Schibb. 255 (1716). Andersson Frem. ord (1845, 1857). Ekbohrn Främ. ord (1878).

 

Spalt C 200 band 5, 1904

Webbansvarig