| Publicerad 1905 | Lämna synpunkter |
CIVILSTÅND sivi3l~ston2d, äfv. 04~1, n.; best. -et.
1) [efter t. civilstand, som i sin ordning utgör en efterbildning af fr. état civil; jfr CIVIL, adj. 3] statist. om den ställning som en person intager till familjeinstitutionen, dvs. huruvida han (hon) är ogift, gift, änkling (änka) l. frånskild. Tabellkom. ber. 1851—55, s. 19. Hellstenius Befolkn.-stat. 63 (1874). Befolkningens fördelning efter civilstånd. Boxström Jemf. bef.-statist. 88 (1891). Fahlbeck Sv. adel 2: 116 (1902).
2) [jfr t. civilstand; jfr CIVIL, adj. 6 a] (numera knappast br.) om den klass i samhället som utgöres af civila ämbets- o. tjänstemän; jfr CIVIL-STAT 1. Våre Svenske kunde dijth (dvs. till Dorpat) draga och lära språket och blifve i Liflandh sedan brukade till präster och i civil ståndet. RP 7: 66 (1637). RF 1720, § 40. Civil-ståndet. Skrifvareståndet. Sahlstedt (1769). H. Nicander i VetAH 1813, s. 170. Geijer I. 1: 216 (1845). Dalin (1850).
-GRUPP~2. grupp af personer som äro likställda med hänsyn till civilstånd. G. Sundbärg i Ekon. samh. 2: 36 (1894). —
-REGISTER~020. [efter t. civilstandsregister] om (de i Sv. af prästerskapet förda) anteckningarna angående födelser, dödsfall, giftermål o. äktenskapsupplösning (gm död l. skilsmässa); jfr CIVIL-REGISTER. Fahlbeck Sv. adel 1: 27 (1898).
Spalt C 251 band 5, 1905